Titel: Ålder inom det militära
Skrivet av: Lars Lilja skrivet 2004-01-26, 18:31
Hej Birgitta. Några synpunkter och funderingar:
1) Förekomst på flera ställen i samma rulla (t ex rullan 1674:3)? Nej, knappast. Det skulle i så fall vara om vederbörande var chef för en enhet (kompani e d), som var uppdelad och därför redovisas på skilda ställen i rullan. Men normalt inte.
2) Stavningen med ij i Spijlhammar var knappast ovanlig på 1600-talet. Bielke och hans skrivare talade nog oftare tyska (och latin, som ju då fortfarande var det internationella språket) än svenska.
3) Den unga damen som Spilhammar hade sällskap med på dopet 1664 kan väl mycket väl ha varit hans mer eller mindre vuxna dotter. Jag har i andra sammanhang flera gånger kunnat notera att ungdomar vid sin vittnesdebut (minst 15 år gamla) hade far eller mor i sällskap. Om så vore fallet 1664 skulle detta väl ytterligare tala för att Spilhammar varit gift [minst] en gång tidigare.
4) Vad gäller Biograficasamlingen kanske vi talar om olika saker. För mig är det den stora heterogena samlingen diversehandlingar (personvis sorterade), som utgör en separat serie i KrA (finns där på fiche) och vars äldre kortregister finns i KrA forskarexpedition. När Du talar om samma samling verkar det mera röra sig om kortregistret till serien Rullor -1723, som också finns i KrA forskarexpedition.
5) Det förband som Spilhammar tillhörde 1670 under Planting är inte Upplands ryttare (där ju Gyllenpatron var kompanichef) utan den s k Adelsfanan (Ridderskapets och adelns rusttjänst). Planting var enligt Braunerhjelm chef för Upplands ryttare 1664-67 för att sistnämnda år befordras till just chef för Adelsfanan. Han måste ha värvat Spilhammar för mer eller mindre tillfällig tjänst vid Adelsfanan runt 1670. Om inte annat så talar kanske detta för att Spilhammar stod högt i gunst hos översten Planting, som i sin tur hade sådana förtjänster att han av kungen 1674 utnämndes till generalmajor.
6) SPEKULATION: Du är i flera inlägg ovan lite bekymrad över Spilhammars ålder som barnafader. Men 51 (om född 1620 och barn 1671) är väl ingen märklig ålder för en frisk man, inte ens på 1600-talet. Från 1700-talet har jag träffat på en och annan som blivit änkling och gift om sig både en och två gånger och satt barn till världen trots att han gott och väl passerat 60 (från vår egen tid är jag flyktigt bekant med en 65-åring, som nyligen blivit far till en betydligt yngre mors barn). Spilhammars skänk till predikstolen, den praktfulla gravstenen och hans värja i kyrkan tyder enligt min uppfattning på att han inte var purung ens på 1660-talet, det årtionde då hans insatser i Sköllersta bör ha ägt rum. SLUT PÅ SPEKULATIONEN.