ETYMOLOGI: [liksom d. f?ndrik av t. fähn(d)rich, till mht. vaner(e), fanbärare, till mht. vane (se FANA); jfr mnt. vener, venre, mnl. vaendrigh, holl. vaandrigh]
BETYDELSE: urspr.: militär befälsperson som bar en truppavdelnings fana; senare (till år 1835 o. efter 1914): innehavare av lägsta officersgraden (till vilken, efter 1914, från krigsskolan utexaminerad elev utnämnes med konstitutorial, icke med fullmakt); i Finl. numera: underlöjtnant vid arm?n;