NULL
Skriv ut sidan - Andra napoleonkriget (1812-1814)
Anbytarforum
Titel: Andra napoleonkriget (1812-1814)
Skrivet av: Ralf Palmgren skrivet 2004-07-18, 20:43
Finska kriget 1808-1809
Det krig som fördes mellan Sverige och Ryssland 1808-1809 har av historikerna vanligtvis benämnts Finska kriget. Efter kriget mellan Ryssland och Frankrike sluter Kejsare och Autokrat Alexander I fred med fransmännens Kejsare Napol?on I i Tilsit den 7 juli 1807. Fransmännens Kejsare Napol?on I ber under förhandlingarna om hjälp av Kejsare och Autokrat Alexander I av Ryssland. Den franska kejsaren vill, att Ryssland skall tvinga Sverige med i kontinentalblockaden mot Storbritannien och Irland. Kejsarna kommer överens. Ryssland skall tvinga Sverige med i blockaden. Konung Gustaf IV av Sverige kan inte tåla fransmännens Kejsare Napol?on I och vägrar därför acceptera kontinentalblockaden. Vägrandet leder till, att Kejsare och Autokrat Alexander I av Ryssland bestämmer sig för, att anfalla och erövra Finland. Den 21 februari 1808 anfaller de ryska trupperna Finland utan krigsförklaring.
Den ryska arm?n var mycket välförberedd. Flera av de ryska soldaterna och officerarna hade tidigare deltagit i Napol?onkriget och var väldigt väl tränade. Den ryska arm?n bestod sammanlagt av uppemot 24 000 man och leddes militärt av Greve Friedrich Wilhelm von Buxhoeveden. I den svenska krigs- och försvarsplanen hade de nybyggda fästningarna Sveaborg utanför Helsingfors och Svartholm utanför Lovisa fått mycket avgörande och centrala roller. De svenska yrkesmilitärerna i Stockholm ansåg, att ryssarna inte kunde inta fästningarna. Då det finska kriget började var det vinter. På grund av isen var de svenska trupperna tvungna, att vänta på förstärkning. Under tiden skulle de centrala fästningarna Sveaborg och Svartholm hållas och den svenska arm?n bevaras från alla större drabbningar. Efter islossningen kunde förstärkningar skickas från Sverige. Fästningarna Sveaborg och Svartholm var starkt bemannade. De dåligt förberedda och oerfarna svenska och finska soldaterna bestod i början av omkring 20 000 man. Till en början leddes de svenska trupperna av Carl Natanael af Klercker men redan i början av mars 1808 blev Greve Wilhelm Mauritz Klingspor överbefälhavare för den svenska och finska arm?n.
Greve Klingspor gav omedelbart order om att den svensk-finska arm?n skulle retirera. Trupperna for ända tillbaka till Uleåborg. Ett mindre truppförband av den ryska arm?n följde efter och anlände till Uleåborg i slutet av mars 1808. Chefen för den andra brigaden av finska arm?n Carl Johan Adlercreutz ledde de svenska och finska soldaterna till seger över en liten trupp ryssar i slaget vid Siikajoki den 18 april 1808. Kort därefter besegrades en annan liten rysk trupp i slaget vid Revolax den 27 april 1808. Som ett resultat av de svensk-finska segrarna var ryssarna illa tvungna att retirera till Karleby. Översten, chefen för Savolaks jägarregemente och befälhavaren för den femte brigaden av arm?n i Finland Johan August Sandels förde sina trupper i rask takt söderut mot Savolaks. På vägen erövrade hans trupper Jorois och Juva tillbaka av ryssen. Sandels trupper intog Kuopio den 11 maj 1808.
Huvuddelen av den ryska arm?n befann sig i det tätt bebodda södra Finland. De ryska trupperna intog städerna i södra Finland utan besvär. Den av fienden omringade Svartholms fästning kapitulerade den 18 mars 1808. Under påtryckningar från ryska officerare gav kommendanten på Sveaborg Carl Olof Cronstedt den 3 maj 1808 tvärt emot givna order och utan motstånd upp försvaret av Sveaborg. Med detta hamnade hela Sveaborgs fästning i ryssarnas händer. Förräderiet på Sveaborg kom som en enorm chock för alla i Sverige. Små svenska trupper landsteg vid Åbo den 19 juni 1808 och i Vasa den 24 juni 1808. Dessa operationer misslyckades dock helt. De ryska styrkorna från Karleby blev besegrade av svenska och finska trupper i slaget vid Lappo den 14 juli 1808 och i slaget vid Alavo den 17 augusti 1808. I det finska kriget hade även de frivilliga finska partisanerna en mycket stor och avgörande roll.
I och med nederlaget i slaget vid Karstula den 21 augusti 1808 började den svenska och finska krigslyckan att vända. Det började definitivt gå sämre för den svensk-finska arm?n. En kort tid senare led den svenska huvudarm?n ett avgörande nederlag i slaget vid Oravais den 14 september 1808. Svenskarna befann sig i en mycket svår situation. De trötta svenska soldaternas överbefälhavare fältmarskalk Greve Wilhelm Mauritz Klingspor ingick därför ett vapenstillestånd med ryssen i Lochteå den 29 september 1808. Vapenstilleståndsavtalet sades upp i slutet av oktober. Kort därefter besegrades de ryska trupperna av Johan August Sandels män i slaget vid Virta bro den 27 oktober 1808. Fältslaget kunde inte förändra krigets följder.
I mitten av november 1808 förband sig den svensk-finska arm?n i Olkijoki att sluta kriget. I december 1808 måste de svenska trupperna dra sig bort från Finland. De finska trupperna övervintrade under extremt dåliga förhållanden i trakten av Torneå. I mars 1809 började de ryska trupperna kriget på nytt. Ryssarna anföll under året flera orter i Sverige. Det finska kriget 1808-1809 upphörde slutgiltigt i freden i Fredrikshamn den 17 september 1809. Sverige var då tvunget att ge bort och förlora hela Finland öster om Torne älv och Ålands hav. Som en följd av kriget blev Sverige tvunget att anta kontinentalblockaden mot Storbritannien och Irland. Redan under kriget hade Finland förvandlats till ett autonomt ryskt storfurstendöme och skulle så förbli i över hundra år.