Titel: Slaget vid Lund (1676)
Skrivet av: Ulf Sawert skrivet 2008-01-18, 22:10
Kan inte sluta att citera några stycken ur boken jag nämt om ovan...där får man så intressanta inblickar i hur både hög och låg levde. Här följer ett stycke från sid. 287: En förnäm familj hade alltid ett eget hov. Nils Bielke och Eva Horn hade två: ett i Stettin och ett i Stockholm. Det omfattade vart och ett närmare trettio personer som lydde under husfrun. Hovmästaren var arbetsledare. Jämför detta hov med prins Eugens ute vid Waldemarsudde, det bestod av 20 personer.
Lite längre ned...Där fanns en kock eller kokerska, kockpojke och kökspiga, taffeltäckare, kammartjänare, lakejer, husdrängar och stalldrängar, junfrur, huspiga, tvätterska och skräddare. Dessutom vistades alltid tre eller fyra unga pager vid hovet, adelssöner i de yngra tonåren. På sommarhalvåret ingick ett par trädgårdsmästare och någon trädgårdsdräng, på höstarna slaktare och skyttar för jakten. Det förekom även mera exotiska inslag bland tjänarna; Nils Bielke tog med sig flera föräldralösa turkiska barn från Ungern som krigsbyten och gav dem försörjning. Hovmästarna och kökspersonalen var avlönade, de övriga hade fri kost och logi och drickspengar. Lakejerna fick tio riksdaler om året för att köpa linnekläder och skor. När Eva Horn ville anställa nytt tjänstefolk var det oftast kamrern eller godsförvaltaren som beordrades vara arbetsförmedlare.
Herrskapet ansågs ha ett bra hushåll, man fick äta sig mätt. På måndag var det grynvälling och strömming till lunch, aftonmåltiden bestod av rågmjölsgröt och en sill. Tisdag fick man soppa på ärter, korngryn och fläsk och på kvällen överbliven ärtsoppa och stekt fisk. På onsdagen serverades ölsupa och strömming, på kvällen gröt och sill. Torsdagar fick man köttsoppa till middag och fredagar var det laxvälling med korngryn till lunch och soppa av gryn och salt fisk till middag. Lördagsmatsedeln var densamma som på onsdagen med undantag av att man då fick smör till gröten, och på söndagar serverades samma mat som på torsdagar.
På Salsta och Geddeholm fanns en fast gårdsstat: en fogde eller befallningsman, deja, kokerska, tre eller fyra drängar och lika många pigor, hönsvakterska, trädgårdsmästare, en eller två trädgårdsdrängar, smed, snickare, några skyttar och ryttare. På Salsta ingick ibland skolmästaren i hushållet. Slut på citat.
Här får man en fin inblick i hur man åt förr i tiden (iallefall tjänstefolket) och vilka olika yrken som kunde ingå i ett högfrälsehov!
Man skall också komma ihåg...att Nils Bielke var en av landets rikaste personer innan han föll i onåd.
Något annat som alltid kommer igen då man läser om äldre tider är: den ständiga bristen på KONTANTER för staten! Man var alltid på jakt efter subsidier från andra länder. Det synes mig som om Sveriges enda verkliga tillgångar var: den hårt arbetande befolkningen (jordbruket) och trogna och lojala soldater (som kunde skickas iväg som hjälp mot att landet fick subsidier). Någon större handelsnation verkar Sverige inte ha varit före 1900-talet...jmf. med t. ex. Holland!