Titel: Slaget vid Lund (1676)
Skrivet av: Allan Hansson skrivet 2008-01-18, 17:23
I ett inlägg igår av Ulf Sawert fanns följande intressanta citat tillskrivet kung Karl IX:
Jag åstundar intet mera här i världen än få en salig ändalykt ifrån denna mödosamma världen, emedan allt ändå är fåfängt här uppå jorden, vilket jag min Gud dagligen beder om, samt tid att sätta mitt utav Gud förunnade rike uti det ståndet, att mina efterkommande och trogna undersåtar må hava därutav nytta och säkerhet.
Det är verkar som att kungen tyckte att det var tungt och otacksamt att vara kung, och ville snarast bli befriad från denna börda (av gud förstås, samme potentat som lagt bördan på honom). Men inte alltför snart. Han behövde extra tid för att sätta riket i stånd till hans efterkommandes och till rikets undersåtars nytta.
Så vad var det som fattades? Bland annat var kungen inte mäktig nog. Detta missförhållande bättrades i flera omgångar, senast 1693, då suveränitetsförklaringen antogs. Där förklarades majestätet vara enväldig, allombjudande suverän konung med makt att efter sitt behag styra sitt rike. Råd och riksdag kunde han fråga till råds om det föll honom in.
Nu kunde man tycka att kungen borde bespara sina barn den tunga börda han själv dignade under. Men det gjorde han inte - suveränitetsförklaringen skulle gälla även de som ärvde tronen efter honom, både på mans- och kvinnolinjen.
Det är tungt att härska - men så svårt att frivilligt ge upp makten.
Vilket osökt leder tankarna till den ironiska popgruppen Blå Tåget och dess sång Var glad att du är liten:
Var glad att du är liten tyck synd om storebror tungt trampar han i skiten så långt från far och mor
Att styra och att ställa det blev hans hårda lott men makten är en fälla han sover inte gott
Var glad att du är maktlös hör hemma bland dom små trots allt är han kontaktlös och ofta trött och grå
I stora, öde salar han vankar av och an och suckar tungt och talar om drömmen som försvann