Titel: Slaget vid Lund (1676)
Skrivet av: Ulf Sawert skrivet 2008-01-17, 03:46
Låt mig bara än en gång få rekommendera boken om Nils Bielke (1644-1716)skriven av överläkaren Ingvar Eriksson, utg år 2000 på Atlantis Förlag.
Denne Bielke som anses ha en stor del i - som överste för livregemenet - att svenskarna vann slaget vid Lund!
I denna bok får man en otroligt fin inblick i hur det svenska näringslivet fungerade under 1600-talet och hur nationen styrdes! Man får även en god inblick i högadelns värld men också i hur vanligt folk hade det.
Jag skulle vilja citera några stycken ur boken för att därigenom visa på en annan sida av högfrälset än vad vanligen brukar komma fram...inte minst här på Rötter! Från sidorna 70-71 citerar jag: För de åldriga och allra fattigaste byggde han ett hospital intill Tensta kyrka några kilometer ifrån Salsta. Han donerade en större summa pengar och förpantade två bondgårdar vars avkastning gick till de fattigas underhåll. Han skänkte årligen spannmål till deras försörjning och gav extra tilldelning i samband med utlandsresor och vid hustruns barnsängar. Strax intill hospitalet lät han kring 1670 bygga ett skolhus. Där anställdes en skolmästare som bedrev fri undervisning för både pojkar och flickor. Som förebilder hade han Per Brahes trivialskola på Visingsö, Johan Skyttes i Ålem och Carl Carlsson Gyllenhielms på Sundbyholm. Skolmästaren åtog sig även undervisning av barn vars föräldrar inte hörde direkt under Salsta.
Vidare lite längre ned på sid 71: Nils Bielke hade också instiftat ett Stipendium Bielkianum för högre studier, och stipendier utdelades under överinseende av ärkebiskopen.
PÅ sidan 286 läser vi följande: Det fanns många unga och fattiga studiosi som fick ekonomiskt och moraliskt stöd hos Bielke. Han var beskyddare åt den faderlöse Karl Bure, betalade hans skolpenning och gav hans informator lön. Många är de unga studenter som blivit delaktiga av Stipendium Bielkianum som delades ut av ärkebiskopen. Men han gynnade även etablerade lärde och forskare: riksantikvarien Johan Hadorph benämde honom min gunstige Herre och Patron, och hans efterträdare Johan Peringskiöld kallade sig klient hos Bielke. Slut på citat.
Detta är inte skrivet för att försvara det gamla klassamhället utan för att balansera bilden lite av den utsugande överheten.
Sedan när det gäller frågan om kungen kunde ses som en symbol för nationen på 1600-talet vill jag även här citer några rader ur boken...det är Karl XI som skriver till Nils Bielke i förtrolighet...sid. 225: Kungen var en ensam människa och hade behov av att anförtro sig åt någon. Han avslöjade troligen inte sina innersta känslor för någon annan än Bielke. När pliktkänslan för landet kändes tung att bära, lättade han sitt svårmod för sin vän med orden: Jag åstundar intet mera här i världen än få en salig ändalykt ifrån denna mödosamma världen, emedan allt ändå är fåfängt här uppå jorden, vilket jag min Gud dagligen beder om, samt tid att sätta mitt utav Gud förunnade rike uti det ståndet, att mina efterkommande och trogna undersåtar må hava därutav nytta och säkerhet. Slut på citat.