Titel: Slaget vid Lund (1676)
Skrivet av: Ingela Martenius skrivet 2008-01-14, 12:37
Ulf,
Det tyska riket bestod av mycket mer än tyska kurfurstar. Kurfurstarna var de som valde den tysk-romerske kejsaren; de var från början bara sju men utökades så småningom så att de 1806 var 12. Men det finns många fler tyska länder! (F.ö. var vissa av kurfurstarna biskopar och inte alls världsliga härskare.) Vissa av dessa lokala härskare var starka, andra var svaga. Vissa gjorde uppror mot kejsaren, andra inte. När man talar om att man var i krig mot kejsaren, så var man i krig mot Tyskland och Österrike och Ungern etc. - oftast inte hela Tyskland, men alldeles säkert en god del av det.
Nej, svenskarna älskade inte sitt fosterland innan 1800-talet. De hade ingen idé om att det fanns ett fosterland. De var intresserade av att bevara den plats de levde på, de älskade sin gård, sin by, om man så vill. Se bara på hur lätt och ledigt alla bytte land på den tiden; det var ingen som ifrågasatte att t.ex. en hög militär inte skulle vara pålitlig bara för att han råkade vara född i ett annat land, kanske t.o.m. det land man krigade emot. Läs t.ex. Försvenskningen av Sverige av Ehn, Löfgren, Frykman.
Myntutgivning och reglerande av mått och vikt hör till ordning och reda; dvs. kungen garanterade att mynten var vad de gav sig ut för att vara. Se det som en namnteckning på en check - vilket är precis vad det blev så småningom: riksbankschefens signatur på sedlarna, när kungen blivit just en nationell symbol och inte längre en personlig garant.