NULL
Skriv ut sidan - Linköpings Sankt Lars CI:1, s. 73, AD v38826.b49.s91
Anbytarforum
Titel: Linköpings Sankt Lars CI:1, s. 73, AD v38826.b49.s91
Skrivet av: Ann-Charlotte Lindberg skrivet 2014-06-25, 21:10
Hej Bo! Tusen tack för det stora arbete, som Du lagt ner på mitt långa inlägg. Uppskattar det verkligen.
Ledsen för min sidnumrering, men jag använder ADs skärmbild, som kommer upp. Inser att jag kanske skulle skrivet vänster eller höger sida för att klargöra det hela.
Det förekommer ett ord, som jag aldrig hört och som jag har försökt spåra, men inte lyckats med. Brudefästa. Vad har denna person för ansvar för bruden och är det en släkting?
Du var snäll och hjälpte mig den 17 november 2013 med samme fältskär/barberare Burghart Plagman. Det gällde då om han bodde på Sunnerbo och jag har hittat honom med hustru i mantalslängderna på SVAR i Björsäters församling, Bankekinds härad. 1667 bild 191 - han kallas här fältskär 1668 bild 113 - här heter han Mäster Burghart 1669 bild 168 - slutligen barberare Detta var en herre, som det hade hänt mycket med och det skulle bara fortsätta. 1681 skilsmässa i Linköping pga av fruns otrohet. Kanske inte så konstigt, då dessa krigare var sällan hemma, 1684 förflyttades han från Östgöta Ryttare till Skånska dragonregementet, som sattes upp under överstelöjtnanten Gyllenpistol. Man litade inte på oss skåningar efter freden med Danmark och man ville ej anställa dem under en lång period, så man hämtade upplänningar i stället, då man kunde lita på dem.
I Skåne begärde Burghart 1684 att få gifta om sig hos Domkapitlet i Lund, men han nekades pga för nära släktskap med blivande frun Enkan Catharina, som hade skött hans barn, då han var i fält. Han ombads skriva till kungen för att få tillstånd till nytt äktenskap. På Riksarkivet hittade man inga handlingar, men han måste ha gift om sig i alla fall, då hans son Magnus 1697 stämde sin styvmoder på hans fädernearv och som mycket ung fick han då ta hand om sina två halvsyskon och skulle få lite pengar enligt domstolsprotokoll.
De bodde förmodligen på Österlen någonstans, då allt verkar ske i Albo härad, men inget har ännu gått att finna om den familjen i några kyrkböcker. Sonen Magnus var med i Poltava slutligen som löjtnant, men under fångenskapen fick han tjänstgöra som fältskär, då en gammal sådan hade dött i Tomsk och han blev ditkallad. Magnus hade börjat sin militära bana som fältskärargesäll som far och farfar och fick nu utöva detta yrke under många år. Vem var det värst för patienten eller fältskären kan man undra? Han återvände hem 1722 efter att ha lämnat Sverige 1701 till sitt torp i Skåne. Har svårt att förstå hur någon överlevde en sådan lång fångenskap och slutligen kunde marschera hem. Det är tråkigt, att det finns så lite böcker från den tiden, men det är ju längesedan. Tack än en gång