Titel: Karbenning F:2 bild 76
Skrivet av: Maud Svensson skrivet 2015-03-23, 00:30
1766 Död Sept 5, begravd 21 Hammarsmeden ärlige och wälförståndige Mäster Matts Hansson ifrån Snytsbo, född af ärl[ige] och Christel[ige] föräldrar i Blomdal den 11 aug: år 1700: fadren war afl[idne] Mas- Mästaren Hans M: S: och Modren hustru Anna And:dotter, hwilka låtit sig angelägit vara at befordra denne sin Son til dop och Christendom, hvarigenom han = = = (?). De yngre åren har han tillbragt hemma i sina K[ära] föräldrars hus, och gått dem med al Sonl[ig] lydno och vördnad tilhanda; nogot efter sin faders död, då han var på sit 16de år, begaf han sig i det lofv[ärdige?] hammarsmeds ämbetet, wid Engelsbergs bruk, der han med all flit och godt vittnesbörd vistades til år 1741, då han flyttade hit til församlingen igen, med sin hustru och barn, hvarest han altsedan i Bergmanssmediorne för- värfvat sig ett godt loford för flit och trohet. År 1721 den 13 Octobr, inträdde han genom Guds försyn i ächtenskap med sin nu i sorgen efterlämnade K. hustru, äreborna hustru Elisabeth Jonsdotter, samt blifvit af gud välsignad med 5 barn, neml[igen] 4 Söner och 1 dotter, af hvilka 2 Söner äro döde, de öfrige lefva, och i dag tillika med sin K. moder bevisa sin gamle fader den sista äretiensten, och ehuru det ej sker utan mycken ömhet och sinnesrörelse, så uptager de dock med undergifvenhet den förändring Herren behagat giöra i deras hus, välvetande at vår himmelske fader bäst ser hvad oss giöres behof. Om hans allmänna lefverne är icke annat än godt at säga, Herrans fruchtan och ett Christel[igt] lefverne hölt han för sin skyldighet at beflita sig om, war flitig och vaksam uti sitt hus, samt ägde sina vänners och an- hörigas kärlek, af hvilka han nu saknas. Herrans h[eliga] Nattvard anammade han på sin siukdoms säng den 6 sistl[idne] Julii, och den 6te söndagen efter Trin[itatis] såsom han ock blifvit innesluten i församl[ingens] allmänna förböner, jämte det han siälf anförtrodd sin sak Herranom, under trägna böner. Siukdomen angående, så war den en långsam och utmattande fråssa, hvaraf han plågades altsedan Påskatiden, under känning af värk i bröstet, så att han ej kunde förtära mycken mat, hvarigenom lifskrafterna småningom aftogo; under alt detta var han dock tolig och nögd (= tålig och nöjd) med Herrans behag, befalte sig i guds hand och nyttjade sit goda förstånd til en Christel[ig] dödsberedelse; mätt af lefvande och trött af besvär åstundade han skiljas hädan, afbidade derföre med längtan sin förlossnings dag, hvilken inföll den 5.te i denna månad och i fredag 14 dagar sedan, då han stilla och sachtmodel[igt] insomnade uti en ålder af 66 år 3 veckor och 4 dygn.