Titel: Kritik mot DNA-genealogin
Skrivet av: Anders Ryberg skrivet 2006-05-01, 19:27
Vad genetiska studier visat är just att kärleken är ett t6ämligen universiellt språk, och att språkgränser och dylikt inte spelat alls så stor roll som många kan ha föreställt sig.
Den dalslänska invandringen till Hälsingland är försumbar jämfört med det genutbyte som ständigt skett emellan grannlandskap. Så många dalsläningar flyttade alldrig till Hälsingland.
Vad det gäller vallonerna så var de aldrig så värst många och deras bidrag till genpoolen i Bergslagen var därmed inte så stort. Dessutom, det där med att man kan se att en person är vallonättling har aldrig någon kunnat visa i praktiken, inte efter hundratals år av blandning. (Och hur ser man på en person att hon kommer från Belgien?)
I Bohuslän har det förekommit stor inflyttning, inte minst under sillperioderna. Hela tiden har dessutom folk envisats med att gifta sig över landskapsgränserna.
Och vad det gäller mina halländska anor så bodde de på båda sidor av språkgränsen, men kom ändå överens tillräckligt bra för att få barn med både varandra och västgötar.
Så gensamhörigheten är i första hand proportionell mot hur lätt det historiskt sett var att ta sig från en säng i A till en säng i B. Oavsett språk. (Detta är den generella regeln. Sedan har naturligtvis kulturella tabun påverkat. Men inte ens under apartheid lyckades man upprätthålla lagarna mot mot som sågs som oönskat umgänge helt...)