Titel: Kritik mot DNA-genealogin
Skrivet av: Lennart Wallerman skrivet 2002-10-25, 14:55
Mitokondriellt DNA, ett svenskt-nordiskt släktforsknings institut samt Statens Institut för Rasbiologi.
Jag har följt debatten om mitokondriellt DNA samt att jag bla. har läst bökerna :Bryan Sykes, Evas sju döttrar (2001). Johannes Kjellströ, Ett Svenskt-nordiskt släktforsknings institut Almqvist och Wiksells boktryckeri AB Uppsala (1945) samt Eva F Dahlgren, Farfar var rasbiolog (2002)
Ett av DNA teknikens stora och fundamentala svar är att vi alla mäniskor som nu lever på vår planet är av samma ras. I debatten har debattinlägg alt från de fyra A,T,G, över baspar, X och Y kromosomer till bibeln förekommit. Därför så avstår jag från att vidare diskutera dessa, utan några citat ur ovan nämnda bok titlar. Samt några funderingar.
Från Evas sju döttrar sidan 146 kravet för att vara en urmoder klanmoder.
Det finns några krav som måste vara uppfylda för att du ska kunna bli en klanmoder. Det ena är att du måste ha döttrar. Det är ganska självklart eftersom mitokondriellt DNA endast överförs från mor till dotter. En kvinna som bara föder söner kan aldrig bli en klanmoder eftersom hennes barn aldrig skulle kunna föra hennes mitokondriella DNA vidare. Det är det första kravet. Det andra är att du måste ha minst två döttrar. Det är enklast att förstå varför genom att se det hela från andra hållet, från nutiden till forntiden. Klanmodern är den senast levande kvinnan som alla medlemmarna i en klan har som gemensamt ursprung. Tänk er en klan med tio miljoner levande medlemmar och tänk er att vi tack vare registrerade födslar, giftemål och dödsfall vet exakt hur dessa är besläktade. Medan vi tar oss längre och längre tillbaka i tiden skulle vi se hur linjerna på mödernet långsamt förenas. Linjerna för en bror och en syster skulle förenas, efter bara en generation, i deras mor. Efter två generationer skulle kusiner förenas i sin mormor. Efter tre generationer skulle sysslingar förenas i sin mormorsmor. Och så vidare. För varje generation skulle det finnas färre och färre mäniskor kvar i klanen som hade idag levande ättlingar på mödernet, och slutligen, efter hundratals eller kanske tusentals generationer, skulle det bara finnas två kvinnor kvar som kunde hävda att de hade levande avkomlingar i det tjugoförsta århundradet. Ytterligare ett steg tillbaka och dessa två kvinnor sammanstrålar i en enda kvinna - den äkta klanmodern, matriarken- och för att kunna vara det, måste hon ha inte bara en, utan två döttrar././En klanmoder behöver inte vara den enda kvinnan i trakten, och det var hon säkert inte heller. Men hon är den enda som har en obruten linje på mödernet fram till våra dagar. Hennes samtida, av vilka många fick döttrar som i sin tur fick döttrar, är inte klanmödrar eftersom de vid något tillfälle i tiden antingen inte fick några barn alls eller bara fick söner. Och linjen dog ut. Efetsom det inte finns skrivna redogörelser som går tillbacka hundratals år i tiden, för att inte tala om tusentals, kan vi naturligtvis inte hoppas kunna spåra den exakta härkomsten tillbacka till klanmodern. Alt vi kan göra är att använda DNA-sekvenserna och det långsamma tickandet från den molekylära klockan för att rekonstruera huvuddragen allteftersomm de framträder genom mutationerna i dessa kvinnliga linjer. Även om detta aldrig kan bli en perfekt rekonstruktion av ett äkta stamträd, kan vi inte bortse från den logiska ofrånkomligheten som gör dem till matriarker för sin respektive klaner. Denna slutsats är oundviklig.
Detta är bara en applikation av DNA tekniken.
I första halvan av 1900-talet sysslade (rasbiologerna) med att bla. Mäta skallar, avbilda fysionomin på mäniskor för att ordna in dessa i raser och karaktärer, för att få förståelse av nationens växt. Man utgår från tankesätt som Linn? med sin Systema naturae år 1735 och Drwins arbeten. Detta tidiga insamlande av information har man sedermera misstolkat och levde och verkade i tron att katalogisera mäniskor och utifrån detta dra slutsatser om den ena eller andra rasens förträfflighet och livskraft (vi är alla av samma ras) . Senare har Anders Retzius anatomi professor vid Karolinska institutet på 1840-talet. introducerade ett skallindex som blev grunden för rasindelningen i långskallar och kortskallar.
Nu över till boken Ett Svenskt-nordoskt släktforsknings institut.
Boken är ett upprop om att bilda en dylik ( läs dyig) förening. Boken är på 367 sidor och är dedicerad till. Till Kungl. Maj:ts regering i djup vördnad. Innehåll: Inledning. Ett svanskt-nordiskt släktforskningsinstitut, ett kulturprogram för forskning och skola. Släkthistoria Släktbiologi Släktpsykologi Nordisk ätt och ättkänsla i historisk belysning Släktforskning och folkbildning Släktarkiv vid de allmänna ungdomsskolorna.
Institutes skall ha olika avdelningar, ex. Avdelning för historisk släktforskning skall ägna sig åt person- och släkthistoria i både inskränkt och vid betydelse. Avdelningen för släktpsykologi skall leda och bedriva forskningsarbete om släkters och släktmedlemmars själsliga egenskaper. Avdelningen för rasbiologi skall svara för de rasbiologiska undersökningarna, som utgöra förutsättningen för institutets släktfoeskning inom de två andra av dess avdelningar.
Om detta institut har jag tänkt, att det skall arbeta på tre avdelningar: en avdelning för historisk släktforskning, en för släktbiologi (rasbiologi) och en för släktpsykologi. Det tilltänkta arbetet bör kunna ge fast syssla åt två personer, en historiker och en psykolog ( som även bör ha psykiatrisk utbildning) - i rasbiologiska frågor torde man förvisso kunna räkna på medverkan av Statens institut för rasbiologi. Avslutningen på inledningen: Till sist ett siarord av Rolf Nordenstreng i hans arbete Europas männoskoraser och folkslag, Sthlm 1917. (vi är alla av samma ras, anm. Lennart Wallerman) . >>Man har därför skäl att tro, att framtidens mänsklighet kommer att uppsåtligt hålla de nationella gränserna klara och skarpa. Och mer än så: troligtvis komma de även förr eller senare försöka renodla sig själva, d.v.s. var och en inom sitt område söka förebygga fortplantning av främmande, icke önskvärda, undermåliga och på samma gång främja fortplantningen av nationellt typiska, kroppsligt och andligt fullgoda individer. Det har icke saknats yrkande i den riktninge i åtskilliga olika länder, och helt säkert kommer dessa att upprepa med ökad styrka efter världskriget, då de våldsamma förlusterna av förstklassigt folkmaterial kanske rent av komma att framtvinga metodiska åtgärder för utnytjande av de bästa återstående materialet och undertryckande av det sämre. Eljes reser sig degenerationens hemska spöke i hotfull närhet.>> Luleå den 31 okt 1934. Johannes Kjellström.
Ja det var bara några citat från inledningen. Meningen med detta tänkta institut var att det skulle knyta samman en mängd olika föreningar , studieförbund och även skolan. Några citat från kapitel V Släktforskning och folkbildning. I en uppräkning som upptar två sidor i boken över alla tänkbara mål. Blad alla så är även GF med. Genealogiska föreningen är i verksamhet sedan ett femtontal år tillbaka och räknade 1944 255 medlemmar. Varje sammanslutning eller förening är namngiven och hur stor medlemsantalet är. Institutet skulle även utbilda elever som skulle arbeta för institutet. -Institutets elever skulle sedan under sin tjänst vid rikets skolor göra de undersökningar, som behövas. En enda kalkyl kan ge oss en föreställlning om det material som på detta sätt kan insamlas. Om institutet årligen utexaminerar trettio (30) elever, som var och en åtager sig undersökning av tio skolbarn, skulle materialet efter 50 år omfatta 346 500 individer (bräknat efter en tid av högst 35 år för varje undersökares verksamhet) /./ Släktforskningen har den betydelse för vår folkbildning, att den bringar ärftligheten i blickpunkten för det tydliga seendet och gör släktens beskaffenhet till en viktig faktor vid valet av make och maka /./ Släktforskning har till sist den betydelse för vår folkbildning, att den fostrar till uppskattning av och omsorg för den gren å nationernas världsträd, som är vår av födseln och arv och i vars spirande skott vårt jordiska väsen längtar mot fulländning, som inte bara sakna sinne för nationella värden i allmänhet utan även frisk medvetenhet om och medkänsla i den andliga egendom ett folk utgör och varom hela vår svenska kultur vittnar. Ja detta var bara några citat ur en mycket märklig och skrämmande bok.
Till slut vil jag runda av med Eva F Dalgrens bok Farfar var rasbiolog. Man får ej ha reklam i röter men detta är ej reklam. Eva tar upp och bearbetar vad de två tidigare nämnda böker handlar om, nämligen ras ärftlighetsforskning och DNA på ett mycket fint och lärorikt sätt. Jag skall bara citera från Evas bok sidan 315 kapitel Kluvenheten.
när Willy Brandt rapporterade från Nurnbergrättegången efter andra värdskriget, skrev han att gränsen mellan ont och gott går inte alltid mellan människor. Ibland går gränsen rätt igenom en och samma människa. Epilog. Bryan Sykes bok tar upp ett användningsområde av DNA forskning, där det går att spåra släktskap på mödernet tiotusentals år tillbaka i tiden. Samma forskning kan användas på ett otal fler frågeställningar förmodligen på både got och ont, även som kärnfysik har nytjats på got och ont. Statens institut för rasbiologi öpnas i Uppsala år 1922. Fem år senare, 1927, öppnades ett motsvarande institut i Berlin för utforskande av det tyska folkets rasbiologiska förhållanden.
Lennart Wallerman Medlem av : GF, SSGF, DIS 1274, DIS öst, Sveriges släktforskarförbund, Norrtälje släktforskarförening samt Täby hembygdsförenings släktforskar sektion.