Titel: #36873, samedräkt?
Skrivet av: Ingela Martenius skrivet 2007-03-21, 20:25
De enda svenska folkdräkterna vi har idag är samedräkterna.
Definitionen på folkdräkt är att det är en lokalt särpräglad dräkt som bärs av en överväldigande majoritet av denna lokala befolkning och som skiljer sig från det rådande modet. Samedräkterna bärs av samer som visst är nomadiserande, men inom ett begränsat område - alla samer är inte överallt; samebyarna har vissa bestämda områden som de rör sig mellan. Och samedräkterna skiljer sig distriktsmässigt åt. I den stora dräktinventering som gjordes 1995 redovisas följande samedräkter: Arjeplog, Arvidsjaur, Jokkmokk, Jukkasjärvi-Gällivare, Karesuando, Malå, Tärna, Vilhelmina (samtliga i Lappland) samt Jämtland.
En folkdräkt skall - för att få kallas för folkdräkt - aktivt bäras av större delen av den lokala befolkningen, såväl vardag som helgdag. Folkdräkter som en gång bars på detta sätt men som numera bara bärs vid särskilda, mer eller mindre högtidliga eller speciella tillfällen, kallas bygdedräkter. Detta även om det inte är en nygjord kopia utan en gammal dräkt man ärvt av morfarsmormor som faktiskt var skånsk bondmora och dagligen gick klädd i sin dräkt. Det spelar heller ingen roll om bygdedräkten är en kopia av en gammal dräkt eller helt nykomponerad. Man delar dock vanligen in bygdedräkterna i tre kategorier (norrmännen delar in dem i fem kategorier, men det har vi - i alla fall hittills - funnit onödigt i Sverige): 1. Dokumenterade. Dräkter som går tillbaka helt och hållet på kompletta dräkter; dräkterna finns bevarade, de har på sin tid avbildats, de finns i beskrivningar från tiden samt i bouppteckningar. 2. Rekonstruerade. Dräkter som har originalplagg att gå tillbaka på - men det finns inga kompletta dräkter; t.ex. har man funnit ett livstycke på en plats och en kjol på en annan plats (inom samma socken eller härad), det är då inte säkert att plaggen någonsin burits tillsammans. Ibland saknas också vissa plagg, så t.ex. finns det inga kjolar bevarade i hela Bohuslän, och man får då låna en förlaga från ett angränsande område där man kan se att dräkterna varit mycket lika. Sådana här dräkter kan finnas avbildade och/eller beskrivna, men det är inte säkert; däremot finns de i bouppteckningar (en av de källor man begagnar flitigt vid rekonstruktioner). 3. Komponerade. En lokal förening eller kommitté har tagit fram - ritat - en dräkt från början, kanske utgående från ett bevarat tyg eller någon särskild, lokal textil tradition.
Det är också en myt att varje socken i Sverige hade en särskild folkdräkt. Större delen av den svenska allmogen hade överhuvudtaget inte folkdräkt; de gick klädda i folkligt mode. Det folkliga modet följde de besuttnas mode, men i långsammare takt och naturligtvis inte i så dyrbara tyger. Det som framförallt skiljer det folkliga modet från folkdräkterna är dock att det saknar lokal särprägel: det var ingen skillnad på kläder burna i Norrbotten eller i Västergötland. Det folkliga modet bars inte bara på landet utan också av den enklare stadsbefolkningen. I de delar av Sverige som hade folkdräkt var det inte heller så att dräkterna nödvändigtvis skiljde sig mellan socknarna. Det mest kända exemplet är Skåne, där man istället delar in dräkterna efter häraden - och det är egentligen också lite överdrivet; forskning har visat att man egentligen bara kan urskilja fyra distinkta dräktområden i hela Skåne.
När det gällde att fotografera sig iförd folkdräkt runt sekelskiftet 1900, var det nog mera regel än undantag att de på olika sätt var falska. Det berodde dels på okunskap, dels på att man gärna förbättrade dräkterna för att ge dem ett ännu mer exotiskt utseende. Men den rena okunskapen var ganska förbluffande: 1905 publicerade Allers en mycket spridd plansch med några av våra mest kända dräkter där t.ex. Vingåkersdräkten bärs fram-och-bak och en mössa från Gagnef bärs upp-och-ner.
Folkdräkt är en efterkonstruktion i så måtto att de som bar den inte kallade den folkdräkt. Men de var oerhört medvetna om att de bar en speciell dräkt, med just kännetecknen att den bars av en majoritet av befolkningen, var lokalt särpräglad (där dock lokalt alltså kunde ha olika innebörd) samt skiljde sig från det rådande modet. I bystämmoprotokoll efter bystämmoprotokoll värnade man om vad man ofta kallade den gamla dräkten. Den lokala särprägeln användes också av bärarna i reklamsyfte: även efter det bruket av folkdräkt blivit ovanligt i Dalarna satte dalfolket på sig folkdräkt när de begav sig att arbeta i Stockholm - dalfolket hade nämligen ett grundmurat gott rykte som arbetsfolk i Stockholm, och då fungerade folkdräkten närmast som en hallstämpel.
I sammanhanget kanske det också kan vara värt att nämna att den s.k. Sverigedräkten varken kan kallas folkdräkt eller bygdedräkt. Dräkten skapades runt sekelskiftet 1900 som en del av en garderob av reformkläder, dvs. kvinnokläder som inte krävde korsett och andra kroppsomformande kläder och som medgav större rörelsefrihet. Kreatören inspirerades av bl.a. Vingåkersdräkten och av Carl Larsson. Reformkläderna var framförallt avsedda för borgerliga kvinnor, eftersom det var de som var mest utsatta för det fullkomligt opraktiska modet. Själv tycker jag bara att det är att beklaga att de kungliga damerna så ofta föredrar den här borgerliga dräkten framför alla de vackra bygdedräkter som finns. Kanske det finns någon idé om att inte favorisera bakom, men då är det så att för det första representerar varje dräkt alla de andra dräkterna och för det andra är det inget som besvärar de kungliga damerna vare sig i Danmark eller Norge. F.ö. bör de kungliga damerna favorisera sina egna landskap, varför är de annars hertiginnor av dem?! Så fram för att se drottningen i en dräkt från Jämtland, kronprinsessan i en dräkt från Västergötland och prinsessan Madeleine i en dräkt från ex vis Gästrikland nästa nationaldag!