NULL
Skriv ut sidan - Äldre inlägg (arkiv) till 04 november, 2014
Anbytarforum
Titel: Äldre inlägg (arkiv) till 04 november, 2014
Skrivet av: Stefan Simander skrivet 2012-10-14, 22:22
Delar av en för oss med rötter i Bläsnungs och Hästnäs särskilt intressant beskrivning av böndernas fiske vid Skälsö/Själsö av Gustav Appelquist: Läs mer och se på bilderna på http://www.sjalsohamn.se/bebyggelse.pab
Siähls Ö Fiskeläger och Krono Wiken
Fiske har säkert förekommit långt tillbaka i tiden i Själsö. Förmodligen fanns det tidigare en fiskehamn i Kronviken från vilken fiske bedrevs. Kanske fanns den redan på Vikingatiden?
Fisket bedrevs huvudsakligen av bönder, som på det sättet kunde dryga ut tillgången på föda och därigenom få en större variation i kosten. Själsö ingick emellertid även i s.k. kronofiske, vilket innebar att kronans representanter hade fiskerätt i området. Här ligger det nära till hands att tro att kronofiske bedrevs från en hamn i ”Krono Wiken”, som alltså fått sitt namn från kopplingen till kronofisket. Namnet Herrewik förekommer som alternativt namn på Kronviken på vissa kartor och även här kan man ana en koppling till kronans representant som hade rätt till kronofiske.
Kanske var det under en period så att kronofisket bedrevs från Kronviken och att bönderna fiskade från området för nuvarande hamn, då kallat Siähls Ö Fiskeläger.
Fiskebönderna i Själsö hade konkurrens inte enbart från kronofisket. Även fiskare från Visby störde deras fiske. Det fanns även orsak till tvister mellan de som utövade strandfiske resp. havsfiske.
Om Skälsö har Tryggve Siltberg beskrivit ett fall från 1685 i Lanthamnar på Gotland och hamnordningar i Sverige, Danmark och på Gotland.
Naturligtvis måste det tidigt ha förekommit tvister mellan de som utövade sin rätt till fiske enligt hamnrätten och de som ägde stranden. Jag har funnit ett sådant exempel från kusten norr om Visby vid Skälsö. 1685 klagade 11 bönder från socknarna Lummelunda, Stenkyrka och Väskinde över att fiskare från Visby hindrade deras fiske: ty när vi kommer och vill söka efter någon ´fjällfisk´ får vi slita ut våra fiskeredskap förgäves och slösa bort tiden.
De ville att myndigheterna skulle se till att fiskare från Visby skulle låta bli att störa deras fiske, att vi kunde få ha vår rätta egendomsjord (´skatte grund´) ifred. Det är ingen som talar om strömmingsfisket, enbart ´fjällfiske´ vid stranden som är vår rätta ´skatte grund´. Så som av gammal tid har varit och ännu är omkring hela landet [Gotland], att varje [person] som har sådan möjlighet vid sina ägor, antingen ´notvarp´ eller med nätkastande, liksom säljakt på stenar, får använda detta fritt från andras intrång.
Långt senare finns en viktig upplysning som förklarar bakgrunden till rättsfallet 1685. Vid fiskerättsutredningen uppgavs 1920 att vid Skälsö fiskades strömming även ganska nära land, endast ett stenkast ut. En liknande uppgift finns 1992. Alltså fanns vid Skälsö orsak till tvister mellan utövarna av strandfiske och havsfiske.
Bönderna som bedrev fiske bodde ganska långt från fiskehamnen. Detta gällde t.ex. bönderna från gårdarna vid Bläsnungs. För att förvara fiskeredskap och övernatta vid fisket byggde man strandbodar. På Skattläggningskarta över Väskinde socken från 1752 finns det fem strandbodar markerade vid Siähls Ö Fiskeläger. Någon annan bebyggelse än hamnbodar/strandbodar fanns troligtvis inte innan von Segebaden byggde sin bostad 1777.
Det landshövdingen tillhöriga Skälsö kronofiske lät von Segebaden sälja på auktion, den 29 december 1776, till hemmansägare P. Norrby. Året därpå förvärvade han mark av bönderna i Väskinde och lät uppföra, alldeles under bergskanten i Själsö, en bostad där han tidvis bodde. Bostaden finns fortfarande kvar liksom den allé av kastanjer som han anlade fram till bostaden. En remsa jord på berget ovanför bostaden ställdes gratis till hans förfogande för att han skulle kunna njuta av ”sköna promenader och den underbaraste utsikt över land och hav”. Året efter sin avgång som landshövding, 1788, skänkte han området till sin dotter, biskopinnan L?tkeman. Läs mer om Carl Otto von Segebaden: www.tjelvar.se/gotlandstrupper/akter-1/1983.htm
Själsö holm
Vid storskifte för Bläsnungs Stora nr 1 år 1798 upprättades en karta över ägorna. På kartan framgår det att större delen av Skälsö, från söder fram till Kronviken, tillhör Bläsnungs Stora. En smal remsa mitt i detta område tillhör dock Bläsnungs Lilla. Undantag är också marken sydöst om Kronoviken fram till Själsövägen som tillhör kronofisket. På kartan kan man även se att landhöjningarna påverkat ön Själsö. Vattnet norr om ön har börjat sättas igen och en smal landtunga förbinder ön med området söder om Kronoviken. Ön, nu namngiven som Själsö holm, är förvandlad till en halvö och en vik har bildats öster om Själsö holm. Vid laga skifte år 1829 för Bläsnungs Stora visar den då upprättade kartan att norra delen av denna vik har blivit land.
Den fiskehamn som av allt att döma fanns vid Kronviken kom att överges eftersom vattnet blev alldeles för grunt beroende på landhöjningen. Fortsatt fiske kunde i alla händelse bedrivas vid Själsö holm som fortfarande hade tillräckligt djupt vatten. Fiskelägret benämns vid denna tidpunkt som Bläsnungs fiskeläger på en karta upprättad vid laga skifte för Bläsnungs Lilla år 1846.
Fisket
Fisket i Själsö hamn omfattade i första hand strömming, torsk, lax och flundra, men även annan fisk fångades t.ex. gädda, abborre, sik, ål och id. Vid sidan om fisket bedrevs det även säljakt på ”Sälön”.
Tillgången på fisk varierade förstås från år till år men den var alltid ”bättre förr i tiden”. Tidvis fångades mycket lax och laxfisket har t.o.m. givit upphov till namnet Laxgatu på den transportväg som bönderna från Bläsnungs och Hästnäs använde. Delar av den c:a 2,5 km långa vägen finns fortfarande kvar. Det exakta läget är dock osäkert eftersom några alternativa lägen är möjliga. Längs vägen fanns det speciella stenar kallade ”korgvile”. Där var det lämpligt att vila eftersom det var kämpigt att forsla de tunga fiskekorgarna uppför branterna.
Fisket bedrevs från början huvudsakligen av bönder från trakterna kring Bläsnungs och Hästnäs. Under slutet av 1800-talet började yrkesfiskare etablera sig i Själsö.