NULL
Skriv ut sidan - Mette-Marit (f. 1973), norsk kronprinsessa
Anbytarforum
Titel: Mette-Marit (f. 1973), norsk kronprinsessa
Skrivet av: Michaël Lehman skrivet 2004-01-23, 08:35
Per,
Jag skall försöka. :)
För att en släkt skall kunna kalla sig adlig på riktigt, måste släkten kunna bevisa, att släkten ha adlats av en kung eller liknande. Men i strikt mening är räcker det inte med, att man har blivit adlad av en kung. Kungen i fråga måste också ha rättskapacitet att adla, så kallad fons honorum. Det är latin och betyder »hederns och ärans källa».
Problemet är, att de frälse släkter, som under medeltiden uppstod enligt bestämmelserna i Alsnö stadga, inte hade blivit adlade i någon formell mening; enligt då rådande bestämmelser kunde alla, som kunde ställa upp med hästar och krigsfolk i kungens tjänst, erhålla så kallat frälse, alltså i praktiken skattefrihet. Ur detta frälse, som så småningom kom att bli ett politiskt stånd, växte den svenska adeln fram. Dessa gamla urfrälse släkter hade ju inte adlats, så de hade inga adelsbrev, som kunde bevisa adelskap. De fick i stället så kallad konfirmation på gammalt adelskap. Kungen bekräftade alltså deras urgamla adelskap i ett nytt brev.
När en person nyadlades, gällde adelskapet ofta den adlade själv och hans efterkommande på manslinjen, alltså hans söner, sonsöner, sonsons söner etc. När en urfrälse släkt fick sin bekräftelse på gammalt adelskap, gällde det naturligtvis hela ätten, och inte bara den, som tog emot brevet.
Slutligen kan adelskap ärvas enligt två olika principer. Enligt den ena principen ärver enbart huvudmännen den aktuella adliga rangen. Huvudmannen är den äldste manlige medlemmen av ättens äldsta gren. Sålunda blir sedermera huvudmannens äldste son huvudman (och därmed adlig, eller vilken rang ätten har) efter sin far. Denna princip föreskrevs i § 37 i 1809 års regeringsform, så adelsätter, som i Sverige har adlats efter 1809 (t.ex. friherrliga ätten Tamm), måste följa denna regel.
Enligt den andra principen ärver samtliga ättlingar på manslinjen adelskapet. Denna princip gällde i Sverige fram till 1809 års regeringsform stadfästes. De adelsätter, som har adlats i Sverige före 1809, följer då denna regel.
Ett undantag gäller adelsmäns döttrar. Enligt en princip kan en kvinna enbart gifta sig till adelskap, aldrig ärva det. Denna princip är enligt vissa gällande bland introducerad adel här i Sverige, men det brydde sig i så fall Gustaf Elgenstierna inte om, när han sammanställde sitt släkthistoriska verk om Sveriges introducerade adel. Inte heller Riddarhuset verkar bry sig om detta. Båda dessa auktoriteter titulerar en dotter till en friherre som friherrinna och en dotter till en greve som grevinna.