Titel: Sjöholm, Helen (f. 1970)
Skrivet av: Anders Pemer skrivet 2000-02-16, 10:35
Jag förstår inte sådana här inställningar till att det skulle vara sekretess på ATT Helen Sjöholm är född när hon nu råkar vara född, ATT hon har två föräldrar, vilka de är och när de är födda, och att vi i generationen efteråt kanske närmar oss en tänkt 70-årsgräns, och då är ingenting ett dugg känsligt längre.
Jag minns inte exakt alla turerna i diskussionen om 70-årsregeln någonstans här på Anbytarforum härom året, men den brukar ju inte vara några problem i släktforskningssammanhang. Jag har förr om åren skrivit hur mycket som helst till pastorsexpeditioner i forskarärenden som gällt 1900-talsmänniskor i livet, eller som kunde varit i livet, och spårat dem framåt mot nutid, och inte blivit nekad några svar med hänvisning till denna 70-årsregel.
Och har du namn och adress, eller personnummer, på en person, kan du ringa till skattemyndighetens folkbokföringsavdelning och få de övriga uppgifterna, och om jag inte är alldeles ute och cyklar framgår också alltid personnummer på alla olika anhöriga i personakten som finns på folkbokföringskontoret i det fögderi där personen bor.
Har man inte skyddade personuppgifter är det alltså uppenbart offentliga uppgifter som vem som helst kan få via skattemyndigheten. Där tillämpas ingen sekretess, och ingen frågar vem man är som undrar och varför. Vissa gånger kanske man kan tycka att det är lite stötande, men det funkar ju så. I normalfallet.
Jag undrade själv rätt länge om en kvinnlig bekant var ungefär jämnårig med mig, men vi ses rätt oregelbundet, och jag har dragit mig för att fråga om en dams ålder...
Sedan skulle jag å jobbets vägnar ha tag i ett personnummer till en kursanmälan, och passade på att fråga om min bekant på samma gång. Och vi var närmast komiskt jämngamla - det skiljer tre dagar. För många kanske det låter lite läskigt att det är så lätt att få fram någons personnummer, men vilken typ av samhälle skulle vi kunna få i extremfallet åt andra hållet? Öppenheten mår vi nog bara bra av.
Det kan vara svårt nog för en mindre insatt människa att hitta någon som strategiskt skaffat hemligt telefonnummer. Om man sedan inte ens kunde hitta folk via folkbokföringen för att det var sekretess på att man finns, då skulle ju vi släktforskare aldrig kunna spåra nutida ättlingar till en anfader. Och tänk om våra förfäder hade haft ett sådant samhälle? Det är sekretess på alla gamla kyrkoböcker, varför skulle det vara skillnad på förfäder för mer än 70 år sedan...?