NULL
Skriv ut sidan - Äldre inlägg (arkiv) till 2007-02-28
Anbytarforum
Titel: Äldre inlägg (arkiv) till 2007-02-28
Skrivet av: Ulf Sawert skrivet 2007-02-27, 21:44
Till Jan-christer Strahlert: Låt mig få citera några rader ur boken: Jarlens Sekel skriven av historieprofessor Dick Harrisson, utg. år 2002.
Från sid. 551: Så tedde sig det svenskspråkiga Norrland vid den tid det träder in i den medeltida historien. Det var en värld av fria bygder och storbönder som inte erkände någon fast organiserad kungamakt. Därom är alla källor ense.
Vidare på samma sida: Saxo Grammaticus (omkring 1200) skriver om Hälsingland att det ligger UTANFÖR det svenska riket, att det har varit ett LAND dit en besegrad kunde fly.
Vidare på sidan 553 läser vi: Med modern terminologi skulle vi säga att den norske och den svenske kungen skisserade INTRESSESFÄRER i ett vidsträckt skogsland som INGEN av dem kontrollerade. Vidare...I praktiken tillhörde bygden de herremän och bönder som först var på plats och koloniserade området, byggde kyrkor och satte sig i respekt.
Längre ned på samma sida: Sanningen är att varken Birger eller sönerna Valdemar och Magnus förfogade över nog med resurser för att sätta makt bakom orden och vapenskrammel. Den sistnämndes brev till hälsingarna om behovet av nya gärder (sid. 519) är så långt i riktning mot en ÖDMJUK VÄDJAN som en svensk monark kunde sträcka sig utan att förlora ansiktet. Lite längre ned...I slutet av 1200-talet hade emellertid vissa stormän i Hälsingland börjat orientera sig mot det svenska politiska systemet.
På sidan nr. 555 kan vi läsa följande: Det råder ingen tvekan om att de svenska herrarna under 1310-talet använde hårdare maktspråk än tidigare i Norrland. Kyrkliga och världsliga pålagor krävdes in, från Alir och Sunded i söder ända upp till Ume älvdal, som räknades till Ångermanland. För kungesn män gick det dock sämre än för kyrkans. De ådrog sig folkets hjärtliga avsky, och år 1317 exploderade motsättningarna i vad kung Birger uppfattade som ett uppror och hälsingarna måhända såg som ett berättigat försvarskrig mot en oförskämd inkräktare. Fogden (kungsåren, lat. officialis) Lars Karlsson överfölls av bönder och blev ihjälslagen. Uppbörden togs tillbaka. Kung Birger förklarade ilsket att alla som deltagit i upproret skulle berövas sina egendomar. Men kunde han sätta makt bakom orden? Knappast. Inte förrän på 1320-talet, under Magnus Erikssons förmyndarregering, blev Hälsingland slutgiltigt inlemmat i riket. Lite kängre ned: Vid samma tid nedskrevs Hälsingelagen, som senast var i bruk från och med 1330- eller 1340-talen.
Vad vi tydligt kan se av detta, Jan-Christer Strahlert, är: att detta land Hälsingland (Norrland) var mer eller mindre självständigt under 1200-talet och MÅSTE alltså ha haft, inte bara en betydande befolkning, utan också en mycket STARK försvarsmakt! Eller hur? Inte ens den svenske kungen, med sina välbeväpnade styrkor VÅGADE sig upp hit under denna tid, då kan vi nog avskriva alla teorier om att norrland skulle ha varit mer eller mindre folktomt under medeltiden - befolkat av fattiga och klena torpare.
Som jag har förstått så bestod Norrland av ung. mellan 30 000 och 50 000 personer under medeltiden - experter får rätta mig om jag har fel! Vi vet ju alla att Sveriges (utom Finland) befolkning låg på ung. 500 000 personer under Gustav Vasas dagar, så då borde väl en femtedel åtminstone (ung. 100 000) ha bott uppe i det vidsträckta Norrland under 1500-talet?
Nu anser Jan-christer att min uppskattning av Fale Bures tänkta armé på 9 000 man är orimlig, varför? Om vi tänker oss att ung. 5 000 man kom från norrland och resten var norrmänn och folk från södra Sverige, varför skulle detta vara orimligt? Om nu norrlands befolkning bestod av c:a 40 000 inv. och man går man ur huset när deras egen Furste: Fale Bure från Byrstad kallar på dem, varför skulle inte detta kunna stämma?
Detta slag: Slaget vid Lena 1208 anses ju, så vitt jag förstått, som ett av landets blodigaste slag någonsin (möjligen överträffad av slaget vid Gestilren två år senare?). I dessa två slag slog sig svenskarna fria, en gång för alla, från den danska överhögheten över landet - nationen SVERIGE hade bildats! (Allt enligt författaren Jan Guillou).