NULL Skriv ut sidan - Äldre inlägg (arkiv) till 2005-04-07

Anbytarforum

Titel: Äldre inlägg (arkiv) till 2005-04-07
Skrivet av: Kaj Janzon skrivet 2005-04-06, 08:55
Nils, jag har förstått att ditt inlägg ovan var ett referat av Sune Åkermans uppsats och jag har också förstått att tankegångarna om den illvilliga politiken är tentativa. Däremot menar jag att detta inte framgår så där överdrivet tydligt av ditt inlägg. Det hade varit bra om Åkermans av dig senare citerade inledning: ”Det skulle vara möjligt att uttänka ett riktigt vederstyggligt handlingsprogram...” hade funnits med redan från början för tydlighetens skull. Tentativa resonemang är ibland på sin plats, men de kan också lätt skapa förvirring och osäkerhet om var det tentativa inslaget börjar och slutar.
 
Skälen till att Åkerman väljer att skriva på det sättet är inget vi behöver diskutera här egentligen. Vi kan hålla oss till det som faktiskt har hänt.
 
Det räcker dessvärre inte med ”En snabb titt” i diverse längder för att klargöra vad som har hänt i samband med knektutskrivningarna. Det visar redan Lindegrens avhandling och i kanske ännu högre grad Nils Erik Villstrands avhandling Anpassning eller protest. Lokalsamhället inför utskrivningarna av fotfolk till den svenska krigsmakten 1620-1679 (Åbo 1992).
 
Det skapades på det lokala planet avancerade system för att minimera skadorna av kronans knektutskrivningar och extraskatteuttag. Ett inte ovanligt exempel på vad som kunde hända var att bönder blev ”gamla” i förtid (vid 40-50 eller så) och satte sig på undantag. Deras söner, knappt torra bakom öronen, blev då bönder vilka enligt utskrivningsinstruktionerna var skyddade från utskrivningar. Eftersom kronan uppfattade detta förfarande som bedrägligt utskrevs sådana bönder när man kom på fusket och deras ”gamla” fäder fick då återta sin roll som brukare av gården.
 
Det var också vanligt, vilket Villstrand har visat tydligast, att det inte var den enligt längden till knekt utskrivna som i slutänden blev det. Att en bonde i utskrivningslängden antecknas som uttagen till knekt betyder alltså ingalunda att han också i realiteten fick rycka in i ledet. Det betyder i stället vanligen att roten vid roteringen inte har ställt upp med en dräng som fyllt kronans krav på en knekt (fullt frisk man, ålder helst inom 18-30 år). Utskrivningskommissarierna utsåg då en bonde till knekt för att sätta press på roten att skaffa fram ett godtagbart knektämne till mönstringen. Man kände på centralt håll mycket väl till att ett antal vuxna män gömdes undan vid roteringarna. Den matematik som krävs för att avslöja den typen av fusk är ju inte särskilt avancerad.
 
I Sjuhundra härad var t ex år 1630 tydligen samtliga fem knektar från häradets skatte- och kronorotar lejda av rotarna för uppdraget. För tre av dem angavs redan i roteringslägden att de var lejda, för två framgår det indirekt. De två enligt längden utskrivna skattebönderna, Erik Hansson i Vallby och Per i Simlunda, satt nämligen kvar som brukare på sina gårdar 1631 [BHT 20 s 58].
 
Villstrands undersökning som är intressant i detta sammanhang inte minst därför att den handlar om perifera delar av riket, nämligen Kalajoki socken i norra Österbotten och Säminge i Savolax nära den ryska gränsen, visar att inte mindre än 24 % av de inryckta knektarna var andra än de ursprungligen utskrivna och  14 % betecknades uttryckligen som lejda ersättare [Villstrand s 192].
 
Man kan alltså inte från längderna dra några direkta slutsatser av det slag du antar. Visst kan man relativt ofta i roteringslängder se att en bonde fått anteckningen ”knekt” efter sitt namn. Men vad som hände sedan kräver mer djupgående undersökningar. Man kan och ska naturligtvis inte i förväg utesluta några möjligheter men det förefaller osannolikt att bilden av själva utskrivningsförfarandet i Västerbotten vid en fördjupad undersökning skulle visa sig radikalt annorlunda än den i Österbotten eller Uppland.