NULL
Skriv ut sidan - Äldre inlägg (arkiv) till 2005-04-07
Anbytarforum
Titel: Äldre inlägg (arkiv) till 2005-04-07
Skrivet av: Lars Öhman skrivet 2005-03-23, 22:06
I Släktforskarnas årsbok 1996 sida 251 återger Urban Sikeborg Johan Bureus egen version av vad herr Peder i Skön hade förtäljt för honom. Det som i varje fall slår mig är att det i framställningen tydligt utsägs av Johan Bureus att han har läst de skildringar som finns i Johannes Magnus och Ericus Carolinicus om de strider där bl.a. Knut Erikssons söner, med undantag för Erik Knutsson, dödades. Johan Bureus refererar t.o.m. till den bok och sida i Ericus Carolinicus där det står att endast Erik Knutsson undkommit till Norge. Denna del av Johan Bureus framställning kan därför enligt min mening inte ha herr Peder i Skön som sagesman utan den måste härröra från nämnda skildringar. Det hade ju vid tiden för Johan Bureus intervju med herr Peder även gått ungefär 400 år sedan Erik Knutsson undkom till Norge, och att det i bygden skulle ha kunnat bevaras någon tradition om att någon Fale hin unge skulle ha deltagit i dessa stridigheter 400 år tidigare (ca 12 generationer) anser jag vara osannolikt. Det är därför lätt att instämma i Urban Sikeborgs slutsats att ”det är uppenbart att den som försökt passa in legenden om Fale hin unge i ett historiskt sammanhang är JB själv”.
Av ett inlägg från Urban Sikeborg i denna diskussion får vi även veta att det inte är sannolikt att Johan Bureus skulle ha känt till de brev från 1300-talet som omtalar den verklige Fale hin unge. Men dennes existens är inte så avlägsen i tiden (drygt 200 år) att inte herr Peder skulle ha kunnat ha hört talas om denne i bygden ryktbare person och relaterat detta för Johan Bureus. Men förmodligen hade herr Peder ingen mer exakt kunskap om Fale hin unge eller vid vilken tid han skulle ha levat. Det gör att Johan Bureus felkopplar honom till de minnesvärda striderna i början av 1200-talet istället för till det kanske inte fullt så märkvärdiga 1300-talet. Det kan ju i och för sig ha uppkommit någon lokal minnesbild om att Fale hin unge hade deltagit i någon av 1300-talets strider t.ex. någon kampanj mot Albrekt av Mecklenburg. Men detta är en ren gissning, och den påverkar inte min uppfattning att den ende Fale hin unge som har funnits är den person som har bevisats leva under 1300-talet. Enligt min mening har Johan Bureus pga otillräcklig för att inte säga fragmentarisk information från herr Peder kommit att hänföra Fale hin unge till början av 1200-talet i stället för till senare delen av 1300-talet. Att Johan Bureus gör denna tolkning hänger nog samman med tidens okritiska spekulationer. När Johan Bureus får se vapnet med den krökta beväpnade armen tolkar han t.ex. detta som ett bevis för att Fale hin unge har burit kungasonen Erik Knutsson på sin arm, vilket jag tycker tydliggör Johan Bureus okritiska inställning. Och samma okritiska spekulationer gör att han kopplar Fale hin unge till Bure-släkten pga vissa ytliga namnlikheter i ortnamnen Byrestad och Bure. Det finns därför enligt min mening inget som talar för att den verklige Fale hin unge har något med Bure-släkten att göra.
Det är också Johan Bureus själv som till följd av sina okritiska spekulationer skriver ”När nu Erik Knutsson var kommen till Riket igen, gjorde han Fale hin unge till en herre och förbättrade hans adelskap, givandes honom en beväpnad arm till sköldemärke därför att han hade burit honom på sin arm under farligheten, och på hjälmen norska vapenyxor, därför att han med norska män hade börjat intaga Riket.”
När det sedan gäller släkttavlan som en gång var uppsatt på Uppsala domkyrkas södra vägg avritades den år 1711 eller 1712 av C G Fredianus och är tryckt 1910 i Hildebrands monografi över Johan Bureus sida 168. Den som har tillgång till Tyko Lundqvist ”Boken om Säbrå” kan se släkttavlan avbildad på sida 81. Den inleds precis som Urban Sikeborg säger på sida 255 i Släktforskarnas årsbok 1996 med de personnamn som finns på runstenarna i Sundsvall, Bure i Nolby (Norby) och Herse i Selånger (Silagri). Men sedan hoppar Johan Bureus över alla mellanled direkt till Fale hin unge i Birsta (Byrestad)vilket möjligen förklaras av hans förhållningssätt till runstenarna. Johan Bureus anser förvisso att hans släkt utgår från de personer som nämns på runstenarna, men han gör inget försök i släktboken att koppla ihop Fale hin unge med personerna på runstenarna. I släktboken startar Johan Bureus sin genealogi med Fale hin unge. Se sida 248 i Släktforskarnas årsbok 1996 där ett foto av ett uppslag ur släktboken visar detta.