NULL
Skriv ut sidan - Två personer i Buresläkten belagda på 1400 talet
Anbytarforum
Titel: Två personer i Buresläkten belagda på 1400 talet
Skrivet av: Urban Sikeborg skrivet 2007-05-28, 12:10
Hej, Marc: Jag har några kommentarer till uppgifterna i ditt inlägg.
Påvel i Ostvik kontra Påvel Skrivare Det enda Johan Bure berättar om ”Påfwel i Oskwik i Skiälleffta”, son till Anders Olsson i Bure, är: ”Han war en af bröderna i Bureklöster till förene för än han gifft sig.” [Genealogica 53, uppsl. 57, Riksarkivet] Ulf Lundström har identifierat hemmanet i Ostvik med det som senare får jordeboksnummer 9. Påvels son Olof Pålsson i Ostvik hade med sin hustru Mariet sonen Pål/Påvel Olsson; det är denne Pål Olsson som nämns i de tidigaste skattelängderna. [Lundström, Ulf: Bönder och gårdar i Skellefteå socken 1539-1650, första utg., Umeå 1997, s. 74]
Den Påvel Skrivare som nämns i brevet 1550 var emellertid son till en hustru Gunborg, ”borgerska i Stockholm”, som år 1500 säljer sin fars hemman i Kåge i Skellefteå till kyrkoherden i Skellefteå, Andreas Olai. Enligt kvittensbrevet, daterat den 9 juni 1505, var denna hustru Gunborg änka efter ”Larens Botnekarl”. [Avskrifter med normaliserad stavning i Fahlgren, Karl: Skellefte sockens historia, d. 1:1, Uppsala 1953, s. 296–298] Tidsmässigt kan denne Påvel Skrivare 1550 inte vara identisk med den äldre Påvel i Ostvik; inte heller kan han vara identisk med Pål Olsson i Ostvik, som ju hade andra föräldrar, enligt Johan Bures släktbok.
Vad gäller klosterbrodern Påvel Skrivare vid Eskilstuna kloster, som nämns 1477, så antar jag att du grundar din identifiering med den äldre Påvel i Ostvik på att de har samma dopnamn, att de båda har koppling till kloster och att Påvel Skrivare nämns i samband med uppodlingen i Byske och Bure älv. Johan Bure, däremot, nämner inte Påvel i Ostvik med tillnamnet Skrivare och vet inget om Eskilstuna, och det var många som hade intressen i dessa trakter, så kopplingen är i mitt tycke mycket svag.
Bure kloster Johan Bures uppgifter om att det funnits ett ”Bure kloster” kan man inte acceptera rakt av, särskilt med tanke på att något sådant inte finns belagt i någon samtida källa. Efter reformationen och den lutherska indoktrinering som följde kom den katolska tiden att framstå i en närmast mystisk dager. Vi har bara i Hälsingland ett tiotal legender om olika kloster som skulle ha funnits där. ”Gemensamt för ’klostren’ är att man pekar på rester efter förmodade stenhus, vilka naturligtvis har uppfattats som märkliga i Hälsingland där trähus dominerat.” Några av dessa kloster visar sig vara förkristna kult- eller tingsplatser, andra kan vara kopplade till medeltida gillen, kristna sammanslutningar av köpmän, präster eller hantverkare, vars syfte bland annat var att värna om medlemmarnas sociala välfärd. Gillena förbjöds i samband med reformationen år 1544. [Lundell, Jan: ”Hälsinglands ’gillen’ : Om medeltida gillen och förkristna kult- eller tingsplatser”, Meddelanden från Hälsinglands museum 1898]
Redan biskopen Carl Gustaf Nordin (1749–1812) identifierade Bure kloster med ett sådant gille. I en marginalanteckning i avskrift X37 av Johan Bures släktbok noterar han: ”Orätt. War aldrig Kloster, utan blott ett Gille.” [X37, fol. 19v, Uppsala universitetsbibliotek]
Anders Burman i Umeå Belägget för Anders Burman i Umeå som härrör från ca 1508 är mycket riktigt ett av de tidigaste samtidiga beläggen för en medlem av Bureätten. Jag tycker emellertid att det är viktigt i sammanhanget att framhålla att det först presenterades av historikern Roger Axelsson på Anbytarforum i diskussionen Släkter > Bureätten > Bureätten på Internet i inlägg 2005-05-27 och 2005-05-29. Han har där också lagt in ett foto av dokumentet.
Bureätten en gammal frälsesläkt? Det faktum att vissa Bureättlingar på 1600-talet gifter in sig i den svenska adeln betyder inte att Bureätten därmed själv ursprungligen tillhörde frälset. Du kan bläddra igenom Gustaf Elgenstiernas Svenska adelns ättartavlor och se hur de flesta adliga ätter har förhållandevis enkla ursprung där stamfäderna är bönder, borgare eller präster trots att deras avkomlingar gifter in sig bland grevar och baroner. Eftersom Johan Bures tre kusiner Anders, Jonas och Olof adlades omkring 1620 så fick de och deras familjer i praktiken tillträde till den exklusiva lilla klubb den svenska adeln utgjorde. Att deras ättlingar gifter in sig i den övriga adeln är därför bara naturligt.
Adelsbreven för bröderna, vilka finns i riksregistraturet [för Olof Bureus den 24 juni 1621, fol. 280; för Anders Bureus den 10 maj 1624, fol. 234, och för Jonas Bureus den 10 maj 1624, fol. 237, Riksarkivet], nämner inget om att de skulle vara av gammal frälsesläkt, utan framhåller att adlandet sker som en följd av deras personliga förtjänster. För Anders Bureus poängteras uttryckligen att inget av de skattegods han kan äga i Norrland ska få läggas under frälse som en följd av adlandet.
Ulf Lundström och andra har visat att åtskilliga av de personer Johan Bure redovisar i sin släktbok återfinns som skattebönder i 1500-talets skattelängder, dvs. de räknades inte som frälsemän. Om jag minns rätt skrev jag i en tidigare diskussion med Ulf att det på 1500-talet knappast var möjligt att vara frälseman utan att det framgick i källorna. Frälsemän gjorde rusttjänst, förde en vapensköld, hade frälsefrihet på sina egendomar och benämndes med epitet som ”välbördig”. Under hela 1500-talet hittar vi vad jag vet inte en enda Bureättling som lever upp till detta (utöver den ingifte Anders Sigfridsson [Rålamb], som på 1560-talet börjar utge sig för att vara adelsman), trots att det kamerala materialet från 1540-talet blir mycket rikt. Hur det ska kunna harmoniseras med uppfattningen att Bureätten varit gammal adel tror jag inte att du har förklarat någon gång i Burediskussionerna på Anbytarforum.
Jag förstår inte riktigt det där med att Bureätten skulle ha fått förnyat adelskap eller omadlats. En gammal frälsesläkt behövde ju inte omadlas; så länge frälsemännen levde upp till sina förpliktelser gentemot kronan tillhörde de ju frälset. Kan du ge exempel på några andra adliga släkter där kronan hållit på med att förnya adelskap eller omadla dem?