NULL
Skriv ut sidan - Äldre inlägg (arkiv) till 2005-10-31
Anbytarforum
Titel: Äldre inlägg (arkiv) till 2005-10-31
Skrivet av: Mikael Persson skrivet 2004-06-23, 09:22
Tack för svaret, Carl
Anledningen till att jag undrade är att jag nyss läst en artikel i 'Bebyggelsehistorisk tidskrift' nr 27 1994, 'Hälsinglands bebyggelse före 1600'. Artikeln heter 'Runinskrifter i Hälsingland', och är skriven av Marit Åhl?n. Den intressanta delen handlar om en runsten som står 10 m väster om Jättendals kyrkas torningång (Hs 21). Jag citerar ett stycke från sidorna 47 och 48:
Ännu då Brocman lät rita av stenen 1763 var ristningen fullständig. Texten återges därför med nu förlorade partier supplerade inom klammer. asmuntr . ok fa[r]?k[l] . ?iR ritu stin . ?ina . aftiR ?u[rkatil . fa?ur sin . a utrunkum . k]unburka fa?[i stin ?ina in ku?a] - Asmundr ok Far?egn, ??iR rettu st?in ?enna ?ftiR ?ork?til, fa?ur sinn, a Vatrungum. Gunnborga fa?i st?in ?enna, hin go?a. Åsmund och Fartegn de reste denna sten efter Torkel, sin fader, på Vattrång. Gunnborga ristade denna sten, den goda. På ristningsytan finns två små kors, ett upptill och ett mitt på. I det nedre stod de avslutande runorna in ku?a. Det andra namnet skrivs far?ikl, men det råder knappast någon tvekan om att det är Fartegn som avses. Slutrunan l för väntat n torde vara att betrakta som ett ristningsfel. Även om detta är ett sällan förekommande namn är det säkert belagt på flera runstenar. Både Bureus och Brocmans tecknare O. Rehn har oberoende av varandra ritat mycket tydliga l-runor. Inskriften avslutas sannolikt med en ristarsignatur: Gunnborga ristade denna sten. Att runstenar är signerade är inte ovanligt. Däremot är det unikt för Jättendalsstenen att runristningen är signerad av en kvinna. Det av Brink (Vattrång, Vattlång och Yttre, Ortnamnssällskapets i Uppsala årsskrift 1988) framförda alternativet till tolkning av Gunborg(a)s roll vid runstenens tillkomst, nämligen att hon varit Torkels hustru, som tillsammans med sönerna också låtit resa stenen, finner jag mindre troligt. Brink uppfattar runräckan med ett underförstått lät (s. 8 not 7) som Gunnborg(a) l?t fa st?in ?enna. Hur de avslutande orden hin ku?a skall förstås är ovisst. Språkligt sett kan de vara en bestämning till Gunnborga (fem. nom.) eller till st?in ?enna (mask. ack.). Närmast till hands ligger väl, som Sven B.F. Jansson (Ett par hälsingska runstenar (Jättendal och Hög 1.), Hälsingerunor 1951) föreslagit, det förstnämnda alternativet. Avslutningen kan då tydligare översättas: Gunnborga, den goda, ristade denna sten. Verbet fa som (i pret.) används i signaturen i betudelsen 'rista' betyder ursprungligen 'måla'. Det används också i ristarsignaturen på Hs 10, liksom i inskriften på Malstastenen och på Forsaringen. Former av detta verb förekommer även i runinskrifter i andra delar av landet, men rista och haggva är de utan jämförelse vanligaste. Ett ortnamn förekommer i Jättendalsstenens inskrift. a utrunkum har redan av Brocman tolkats som 'på Vattrång'. Gunnborga tycks ha hoppat över en runa i ortnamnets början och skrivit utr- i stället för uatr-. Det råder dock knappast någon tvekan om att det är just Vattrång som avses.