NULL Skriv ut sidan - Mindre kända Bure anor

Anbytarforum

Titel: Mindre kända Bure anor
Skrivet av: Urban Sikeborg skrivet 2008-11-21, 20:35
Bo R Bylund: Ännu vid 1800-talets mitt ingick berättelserna om Fale hin unge och Fale hin gamle i historieundervisningen, men efter den kritik som levererats av historiker som Sven Lagerbring och Anders Magnus Strinnholm (1786-1862) angående den historiska korrektheten då det gällde dessa hade såväl de båda Fale som Johan Bure av de lärde kastats på sophögen, utan att någon egentlig, djuplodande analys hade gjorts. Leonard Bygdén gör faktiskt med sin artikel en äreräddning av Johan Bure och frikänner honom från ett medvetet bedrägligt förfarande. Bygdén gör i stort ett bra arbete och hans identifiering av Fale hin unge med en norrländsk frälseman på 1300-talet var mycket värdefull. Man måste emellertid komma ihåg att hans artikel egentligen var ett föredrag och den har en del av de kvicka, lätt satiriska och svartvita spetsigheter som gör sig mycket väl inför en publik men inte alltid blir helt lyckade i tryck. (Jag kanske kan jämföra med historikern Dick Harrison, som jag en gång hörde tala med betydligt mer kategoriska ordvändningar än när han presenterade samma tankar i skriven form.) Mycket av forskningen beskriver ju en pendelrörelse: från ett okritiskt accepterande till ett överkritiskt förkastande och därifrån, förhoppningsvis, till en mer moderat inställning.
 
Bygdén har rätt i sin beskrivning av Johan Bure som en historieforskare utsatt för självbedrägeri, för Johan Bure var en usel historiker, hur man än ser på det. Det räcker med att läsa hans handskrifter i Kungliga Biblioteket (bland dem den större del av hans stora Sumlen som ännu är opublicerad) och den omständliga introduktionen till hans släktbok för att se att hans mysticistiskt-göticistiska ådra gör att de flesta av hans slutsatser och kombinationer som rör just historiska ämnen är huvudlösa. Men ingen kan ta från honom äran att som analytiker då det gällde språk och runtydning och som insamlare och utgivare av medeltida källor vara helt unik för sin tid. De stora delar av Johan Bures släktbok som bygger på uppgifter lämnade av hans släktingar är exempel på en metodisk, detaljerad och i viss grad kritisk bearbetning av uppgifterna. Där Johan Bure själv försöker sig på som genealog då det gäller några av de medeltida delarna far han helt vilse och får till helt kronologiskt orimliga kombinationer.
 
Bygdén själv gör några besvärande missar i sin artikel. Han missar till exempel helt att Johan Bure själv aldrig talar om någon Fale hin gamle utan utgår från att vad senare personer skrivit representerar Johan Bures uppfattning, och framför allt missar han helt det stora värdet av släkttavlorna som rör andra delen av 1400-talet och 1500-talet.
 
Jag härstammar själv från Bureätten, dels via den Mariet (Maria) Jakobsdotter som var gift med birkarlen Anders Persson i Grubbe, Umeå, dels via hennes farbror Anders Andersson Burman i Rödbäck, Umeå. Vad gäller Sigfrid Nilssons och Britas barn lämnar Johan Bure inga fler uppgifter än deras namn, så där kan jag inte bidra.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg
 
P.S. Sylvia, tack för omtanken