Titel: Gravstenen i Sköns kyrka
Skrivet av: Per-Åke Borssén skrivet 2004-07-07, 22:51
Kan DNA och arkelogi rädda JB:s förlorade heder?
Diskussionen om likstenen, i vapenhuset i Sköns kyrka, har mest handlat om vem som lagts därunder. Enligt JB ligger där Bureättens mytiske 'Fale hin Unge'. Enligt L Bygd?n skulle denna identifieras med Fartegn Unge (1342-63), som troligen var son till Nils Fardjäknsson (1324-52). Denne förde vapnet 'krökt arm'. Samma vapen som fanns på ovannämnda liksten. (MÄU 182, s 217 f).
Beträffande likstenen kan följande konstateras: 1. JB uppger: “Hans grafsteen ligger uppå Sköns kyrkegårdh medh för:de Wapn uthhuggen.”(US, s 252) [(PÅB)Man kan tycka det märkligt, att en storman av denna dignitet blev gravsatt på kyrkogården och inte som brukligt var framför koret i kyrkan. Dock kan det ändå ha varit möjligt, att graven ursprungligen befanns inom kyrkans väggar. D v s om den varit belägen i det torn som hade rasat före JB:s tid, och med vars stenmassor man byggde en bogårdsmur. Kanske låg kyrkans kor tidigare i detta torn]
2. “Ända tills den gamla kyrkan revs låg stenen ungefär mitt emellan stegporten och kyrkans ingång.” (RO, s 31)
3. “En undersökning av L Bygd?n, publicerad i Samlaren XI 1890, visar /.../ Dock tror sig Bygd?n vid sin undersökning ha kunnat utläsa: ...FARDI?K...1402 /.../ Dock ställer man sig frågande inför Bygd?ns arabiska siffror i årtalet” (MÄU 182 f)
4. Stenen på kyrkogården identifierades av A H?lpher då denne gjorde sin norrländska resa 1758. H säger:“Falu Bures graf här på Kyrkogården belägen, täckt med en 4? aln lång och 2? aln bred Liksten, som wisar dess uthuggna wapn af en menniskoarm med 2 bilor och någre oläsliga bokstäfwer”. (MÄU 182 f, not 2)
5. “Vid flera tillfällen har jag undersökt stenen i klart dagsljus men icke kunnat upptäcka spår efter någon sådan inskription.” (RO, s 34)
6. “Som minnen från medeltidskyrkan finns fyra gravhällar i behåll av tidigare sju. Gravhällarna var placerade över gravkamrar med balsamerade lik i omedelbar närhet till och under den gamla kyrkan. I en av dessa gravkamrar låg sju personer tillhörande en prästfamilj. En annan bär en befallningsmans namn och en tillhör Fardjäkne unges (“Fale Bures”) grav. Under den låg ett skelett med en värja på ena sidan.” (SC, s 34) [(PÅB)Var det en kompetent identifiering av vapnet 'värja' vs 'svärd'? Om så var fallet skulle detta möjligen indikera en senmedeltida gravsättning (tid.1500-tal eller senare)av korliket, då det tunga svärdet börjat ersättas av värjor.]
7. “Tidigare låg gravhällen i koret i gamla kyrkan men flyttades över till nya kyrkan då denna byggdes (1847-50).När gravhällen skulle flyttas över fann man därunder det förmultnade liket av en man med en närmast sönderrostad värja.” (SC, s 37) [(PÅB)Har möjligen en förväxling skett av referenten mellan Fardjäkne unges grav och befallningsmannens grav, se pkt 6? Och vem var i så fall befallningsmannen - hans namn stod ju på dennes gravhäll?]
Vad hände med de lik som fanns i de 1846 öppnade gravarna? Vi vet att stenarna fördes över till den nya kyrkan. Men revs gravkamrarna; flyttades ben till benhus eller nya gravar; artefakter som t ex 'värjan' - var försvann den? Fylldes gravarna med likrester och ev artefakter igen?
Finns det inte möjlighet att avsätta tid och pengar för en vetenskaplig undersökning att ev finna Fartegn unges gravplats; finna skelettrester och möjligen med DNA få klarhet om samband verkligen finns mellan levande ättlingar av Bureätten/Burmanssläkterna och Fardeätten. Så mycket arbete och känslor har ju hitintills slösats och fortsättningsviss slösas ju av bureättlingar för att hävda sin koppling till den historiska verkligheten, så varför inte satsa tid, pengar och känslor' på en rejält vetenskaplig undersökning istället för att klamra sig fast vid myterna. Kanske kan även 'värjan'/svärdet återfinnas. Att även efterforska kyrkliga dokument och protokoll eller privata anteckningar/dagböcker från 1830-/1840-talet, då planering av nya kyrkan och rivning av den gamla diskuterades och sedermera genomfördes, måste ingå i denna vetenskapliga undersökning.
Hur de vetenskapliga möjligheterna kan vara att säkra information av värde genom en sådan här undersökning, har jag ingen möjlighet att bedöma. Min kännedom om DNA:s möjligheter eller om arkeologiska utgrävningar är ringa. Inte heller vad detta skulle kosta, men bureättlingar tycks finnas i åtskilliga tusental, så dessa skulle säkerligen tillsammans kunna komma upp med behövliga pengar.
Vänligen Per-Åke
Källor: Urban Sikeborg 1996 (UB) “Fale Bures släktbok över Bureätten”. Reihold Olsson 1948 (RO) “Ur Skönbygdens historia” Algot Hellbom 1972 (MÄU) “Medelpads äldre urkunder” Sölve Carlander “Från Skön till Tynderö”