Titel: Styfvert
Skrivet av: Stefan Simander skrivet 2013-11-28, 15:16
Tomt 2.129 1 Andra roten, tomt 129 Kvarteret Snusmalaren Tionde roten 1637-57v Sjätte roten 1657h-70 Kungsgatan 42 Hörnet mellan norra sidan av Kungsgatan och östra sidan av Korsgatan (Sam-band med 3.30) Hörntomten
Märkligt nog omtalas Olof Styfvert icke i längderna för 1666-70. om det nu kan bero på att han i egenskap av båtsman var befriad från bakugnspengar. Han torde emellertid hela denna tid haft sin familj boende här. I april 1659 klagade hans hustru inför kämnärsrätten över att hon av bryggaren Mårten Mattesson hade blivit kallad saltehäst och saltetjuv. Den 6 juli samma år anklagades hon av Per Hansson Potare vid samma rätt för att hon mot förbud hyste hos sig en huskvinna, som levde i oenighet med sin man ”en skomakare och en gammal borgareson här sammastädes och i gamla staden”. Olof Styfwerts hustru försvarade sig med att han inte visste något ont om huskvinnan.
I en supplik daterad omkring 1667 klagade Botella Olof Styfverts över att hon ”på ett år och tolv veckor icke hade sett sin man och ingen skärv bekommit till sina fyra barn” Nu hade hon råkat slå en elak tysk prästhustru, som logerat hos henne med man och tre barn i fyra veckors tid och ständigt okvädat henne (EIIa:2).
Samma händelse avspeglades i överrättens protokoll på följande sätt: Underskulten Anders Bengtsson anklagade Botilla Olof Styfverts för att hon slagit ”den hitkomne av fiender fördrivne främmande prästens hustru ett mundslag så att bloden utgick, förrän prästehustrun henne något tilltalade”. Botilla skulle också ha förhållit prästhustrun hennes kläder. Det hjälpte inte att en djäkne vittnade om att prästhustrun ”fuller haver brukat en otidig mund på hustru Botilla uth för hennes fönster förr än Anders Bengtsson kom med henne. Botilla fick böta tolv mark. 1696 bodde Olof Styfwerts änka i gården med Gert nålmakare inneboende, ”Botle Styver” begravdes i Gustavi 4.12.1702.1704 var konterfejaren Christian von Schönfeldt hyresgäst.
En teori är att Olof Styfvert tillhörde samma släkt som på Riddarhuset har introducerats under namnen Stewardt och Stuart. En av de nämnda fyra barnen torde ha varit stadsfiskalen Jonas Styfvert (om honom se biografi i Mårten Stiernström, Åklagareväsendet i Göteborgs stad 1621, s 126). I Jonas Styfverts hus bodde 1717 jungfru Maria Florander med sin piga. Jonas Styfverts son
räntmästare Olof Styfvert betalade tomtöret 1718?-23. Enligt tomtöreslängden var egendomen efter madame Voltzers uppbud, alltså fr.o.m. 1724, delad i två lika delar mellan Olof Styfwert och madame Voltzer. Olof Styfvert pantsatte den 26.9.1721 gård ”i hörnet mellan kyrkomuren och skräddare Frans Boreillis hus.” Men själva äganderätten måste Olof Styfvert i början ha delat med sina syskon. Efter stadsfiskal Jonas Styfverts död avstod samtliga barnen Ingeborg, Maria, Olof och Jacob Styvert enligt ett magistratsprotokoll 1722 deras gård ”på Kungsgatan i hörnet emot Svenska kyrkomuren” till Marias man regementsfältskären Johan Clemens Friedleben, som redan förut var bosatt i gården. Efter branden 1721 hade han på egen bekostnad ånyo bebyggt gården.
Olof Styfwert var 1710 arkliemästare på Bohus efter Petter von Sollen, 3.9.1715 lanträntmästar efter Iwar Wandelin, kallades 1728 kompaniskrivare vid Bohusläns dragoner, 1733 mantalskommissarie och 1736 kronobagare. Friedleben var son till en stadsfältskär i Hamburg. Han kom till Stockholm 1708, blev 1711 regementsfältskär vid Elfsborgs regemente och bevistade 1712 slaget vid Gadebusch. Han blev fången vid Tönningen, deltog i norska fälttåget 1718 och avled 1723.
Madame Elisabeth Voltzer uppbjöd den 15.7.1723 första resan regementfältskären Johan Clemens Friedlebens hus och gård på hörnet åt Konungsgatan gentemot svenska kyrkan mellan räntmästare Olof Styfverts hus och gård å norra och dess andra hus och gård å östra sidan, inköpt för 1 500 d smt den 11.7.1723. Elisabeth Voltzers flicknamn var Rolofsson. Hon var född i Hamburg 1664 och hade 29.1.1695 gift sig med källaremästare Benjamin Voltzer (1676-1707). När hon avled i vattusot 1726 (begr. i Chr den 25 okt) efterlämnade hon sju barn, bl.a. sonen Johan, död i Bengalen 1730.
Detta innebar att tomten 2.129 delades i två hälfter: räntmästaren Olof Styfvert fick den norra.
----------------
Östra delen av 2.129 Nedanstående osäkra: Oluf Sifuertsson 1667 2.129 Oluf Styfwert 1666, 1668-70 (rote 10 1643-55)
”mellan fiskalen Jonas Styverts hus och gård i öster och fiskalsänkans (sic!) i väster” (cautionister var Jonas Styfvert och Peter Böök Rotgjutare). Den 22.8.1698 dateras en överenskommelse mellan Daniel Hanck och styvsvärfadern mäster Fredrik Gödeke: denne hade gjort en avbetalning på Hancks skuld till Jacob J?rgensson (AIIb:4).
Nu följer täta uppbud av gården: Den 18.2.1701 uppbjudes gården för skuld till hovslagaren Fredrik Gödeke på en summa av 144 d smt courant och sades då ligga mellan salig Oluf Styfverts änkas hus och gård i väster och stadsfiskalen Jonas Styfverts gård i öster. Den 1.4.1701 uppbjöds gården av lånekontoret och den 21.3.1704 för lånade 500 d smt av pastorn vid Kristine kyrka magister Johan O Burchardus (med medkreditorerna buntmakaren Johan Eriksson, hovslagare Fredrik Gödeke samt fiskalen). Kreditorerna sålde gården för 800 d smt till den franskfödde
skräddaremästare Frans Boureille. Gården sades vid dennes uppbud den 9 maj samma år ligga på Kungsgatan mellan stadsfiskalen Jonas Styfverts gård å östra och sal Oluf Styfverts arvingar å västra sidan.
Den 15.9.1721 bytte Boureille denna tomt mot de Styfvertska arvingarnas tomt öster härom (2.130). Knappt två veckor därefter - den 26 september - pantsatte räntmästare Olof Styfvert sitt ograverade hus och tomt på Kungsgatan i hörnet mellan kyrkomuren och skräddaremäster Frans Boureilles hus till handelsmannen Samuel Sch?tz för lån av de Flybachska barnepenningarna, 300 d smt. Vad som då pantsattes tycks vara såväl den f.d. Boureilleska tomten, som de Styvertska arvingarnas hörntomt.
Sven Larsson Böker 1643-48, 1650-51, 1655: 3 mtl, 1649, 1652-54: 2 mtl, 1656: 4.8, 1657: 2.16 (VI), 1657h: 2.16, 1658: 10, 1659-61: 2½, 1662: 3, 1663: 2½, 1665-70-81, G 1680-81: 1 tomt Sven smålänning? Se ovan. Sven Larsson Böker omtalas ofta som värderingsman. Han har haft stor betydelse för Göteborg som far till stadens välkände sekreterare, den lärde Laurentius Böker. Han var också far till den framgångsrike handelsmannen Hans Svensson Böker. Det sägs i magistratsprotokollet 1720, att den gård, som
Räntmästare Olof Styfvert (se 2.129) lämnade den 15.9.1721 300 d smt i mellanavgift vid ett byte med grannen i väster skräddaremäster Frans Boureille (stavning enl. Wilhelm Berg). Men räntmästarens medarvingar majoren Carl Piper på sin frus vägnar, handelsmannen Per Böker, kämnären Jacob Kraft och klockaränkan Gunilla Böker, vilka ägde tre åttondelar i den bortbytta tomten, påstod, att Boureille inte borde få bebygga tomten förrän Olof Styfvert hade betalt sina medarvingar. Olof Styfvert, som ägde större delen, hänvisade till § 6 i Kungl. förordningen om naborätt. Han ansåg, att medarvingarna ägde bättre, ej sämre säkerhet i den nya tomten ”skolandes ock jord efter lag (Jordabalken) kunna bytas och jord åter givas”, uti vilken senare fall arvingarna ägde lika rätt som i den förra. Men medarvingarna fick rätt till lösen före uppbud. Sedan medarvingarna fått sin betalning- 215 d smt av Olof Styfvert och 10 d smt av Boureille - ställde de den omtvistade tomten till räntmästarens disposition varefter
skräddaremäster Frans Boureille lät uppbjuda den och erhöll fasta 22.7.1722, då det sades, att Boureille lämnade Styfverts på Kungsgatan (som ju gränsade till de Styfvertska arvingarnas hörntomt), varemot Boureille fått Styfverts, dels ärvda, dels av avlidne fiskalen Styfverts arvingar köpta tomt på samma gata, mellan Boureilles egen forna i väster och skomakaren Nils Eks i öster, 86 fot gånger 33 fot. När Boureille pantsatte gården den 13.2.1723 till Oluf Persson Ekmarck så var den nybyggd. Han var född i Frankrike och avled i Göteborg 1734. Hos honom bodde 1730 hans gesäll Hans Nilsson och lanträntmästare Berent Steffens och kollegan Hagman. Enligt bouppteckningen efter skräddare Boureille den 12.3.1739 ägde han hus och gård på Kungsgatan mellan räntmästare Styverts bakgård i väster och hustru Elsa Svart i öster värd 800 d smt. Hela behållningen i boet var 828 d smt. Hans änka Anna Ström kallades 1741 fattig och näringslös: ibm bodde där apologisten J Lomberg. Anna Ström avled 1747. Två av döttrarna Maria Elisabeth och Anna Boureille gjorde 1773 (resp. 62 och 56 år gamla) ansökan om att. ehuru ogifta, få kungligt tillstånd att bli myndiga.