NULL
Skriv ut sidan - Äldre inlägg (arkiv) till 21 april, 2008
Anbytarforum
Titel: Äldre inlägg (arkiv) till 21 april, 2008
Skrivet av: Leif Gson Nygård skrivet 2008-04-20, 14:07
Jag har nu undersökt huruvida Lars Andersson Spilhammar noteras under Hjälmarberg och
(https://forum.rotter.se/discus/messages/576/145178.jpg) Gustaf Eriksson Leijonhufvud. Örebro läns första landshövding 1634-1648. Foto: Svenska Porträttarkivet.
landshövding Gustaf Leijonhufvuds frälsebönder i ffa roterings- och utskrivningslängderna för Närke.
I mitt öppna galleri (i Picasa) har jag lagt ut Gustaf Leijonhufvuds frälsebönder under Hjälmarsberg 1628-1647 som bör ha relevans i sammanhanget. Det finns också roteringslängder åren 1630-1641, men dessa har inte medtagits i sammanställningen.
Det hade varit ännu bättre om det funnits roterings- och utskrivningslängder på frälset i Närke som är samtida med protokollet i domboken, dvs. år 1653, men så är icke fallet. Längderna sträcker sig till 1648 och därefter från 1663. Möjligen kan någon handling tillhörande adeln på RA, t ex. Frälse- och rusttjänstlängder, uppväga avsaknaden av rot o utskrl 1649-1662?
Jag har då funnit tre(3) Lars Andersson i rot o utskrl 1647 [vol. 214 o. 215]. (Anm: Det finns två längder år 1647. Jag tror den senare, vol. 215, rör landbönderna år 1648. Hittar nämligen ingen längd detta år). Det är:
1. Lars Andersson i Attersta, Sköllersta socken. 2. Lars Andersson i Ekeby, Almby socken. 3. Lars Andersson i Fröswij, (numera Frösvidal), Kils socken.
Under förutsättning att ”vår” Lars Andersson Spilhammar är bosatt som landbonde under Hjälmarberg redan 1647, bör därför någon av dessa tre vara den som noteras i domboken 1653. Ja, det kan vara två(2) eftersom vi också har en Lars Andersson ”Minor” antecknad. Observera att två år tidigare, 1645 [vol. 213], finns ingen Lars Andersson upptecknad. I alla fall ingen Lars med patronymikon Andersson utskrivet.
Vem kan då vara den Lars Andersson vi söker? Det går inte att säkert svara på utifrån roteringslängderna (som dessutom inte är helt samtida), och i jämförelse med uppgifter i mantalslängder och jordeböcker.
Den ende som jag undersökt lite närmare, och som dessutom noteras i mantalslängden, är Lars Andersson i Frösvi (Frösvidal). Leif Troëngs bilder av nuvarande Frösvidal och även andra bilder och information här. Fadern är Anders Jonsson och upptecknas som frälsebonde under Hjälmarsberg redan 1628. Studerar man sedan mantalslängden framgår att Anders Jonsson noteras sista gången 1651. Från 1653 står Lars Andersson som husbonde med 3 mantal. Året efter med 4 mantal. Om man utgår från att Anders Jonsson skattebefriats pga. ålder och således är över 65 år 1652, skulle födelseåret vara ca. 1587. Sonen Lars skulle då kunna vara född ca. 1612. Med tanke på att Per Spilhammars födelseår skulle vara ca. 1630, verkar denne Lars Andersson i Frösvidal inte vara den Lars Andersson Spilhammar som vi söker. Men han kan stämma för Lars Andersson ”Minor”. Vid Frösvidal fanns en stångjärnshammare från 1663 (enl. Harméns register). Det utesluter inte att en mindre, ”obetydlig” hammare varit i bruk där tidigare.
De övriga två Lars Andersson i roteringslängden 1647 får jag således inget närmare grepp om. Källorna är för bristfälliga. Däremot funderar jag på om de i själva verket kan vara samma person? Lars Andersson i Ekeby tycks dela ett mantal med Nils Håkansson ibm medan Lars Andersson i Attersta också delar mantalet med en Nils. Om det är Nils Håkansson i Ekeby, Almby sn går inte att fastställa. Det hade varit väldigt intressant att följa dessa två eller fyra i roteringslängderna åren därefter, men det går ju tyvärr inte.
Mantalslängden 1648 (som delvis är svårläst/oläslig) visar ingen Lars Andersson alls i Almby sn. I Sköllersta sn finns en Lars Andersson under ett frälsehemman i Rånnesta. Dessutom förekommer två Lars, men bara med förnamn. År 1649 finns fortfarande Lars Andersson i Rånnesta. Ingen Lars Andersson i Ekeby, Almby. Däremot några Lars utan patronymikon. Uppgifterna ang. Lars Andersson i Almby åren efter är lika knapphändiga. Några slutsatser går därför inte att dras. Anmärkningsvärd är dock ”Nils Olofsson i Ekeby”, Almby sn 1649 [mtl, under ”Försvarsfolk”]. Han är sannolikt identisk med den ”Nils i Ekeby”, noterad i roteringslängden för Almby sn 1647 [vol. 214] som ”försvar wedh Oxebergzhammer”:
Även så den Gustaf Leijonhufvuds ”frälseknekt Anders Larsson ved Hammaren”, Almby sn som upptecknas i roteringslängd 1645 [vol. 213]. Så en spekulation kan vara: Har det funnits en eller måhända två okända, ”oansenliga” hamrar i Almby socken 1645-1647, är det fullt möjligt att det där också funnit en ”Spilhammar”.
Jag har tidigare varit inne på särskilda omständigheter - gevärsfaktorierna - som tänkbar anledning till Spilhammars anknytning till Närke. Nu verkar inte det spåret hålla. Det finns dock andra faktorer som är värt att beakta. Jag tänker på spiksmidet i Lerbäck socken. Där har hantverket lång tradition. Två uppsatser i Från Bergslag och Bondebygd riktar uppmärksamheten mot detta. Dels Lisbeth Nilsson med ”Spiksmidet i Lerbäck” (1985, s. 67-73), dels Annette Thörnquist med ”Spiksmide med djupa historiska rötter i södra Närke och norra Östergötland (2004-2005, s. 97-112). L.N. skriver: ..Vid mitten av 1600-talet kallade dåvarande ägaren för Skyllbergs bruk, Louis de Geer till sig smeder från Belgien. Den kunskap om handsmide de förde med sig spreds och tog fäste hos befolkningen.. [s. 67]. Och A.T: ”..Eftersom järnhanteringen var avgörande för den svenska stormaktens utveckling under 1600-talet, fick dock bruksadeln förhållandevis fria tyglar. Askersunds stad, som grundades på 1640-talet, fick heller aldrig den kontroll över spikhandeln som stadsmakterna ursprungligen hade avsett. [s. 103]. Man måste därför fråga sig om det inte kan finnas en koppling mellan spiksmidet i Lerbäck och frälsebonden Lars Andersson Spijlhammar. Kanske har Gustaf Leijonhufvud inkallat honom från Lerbäck eller direkt, med Louis de Geers hjälp, från Belgien? Han skulle då vara vallon. Vidare forskning kan måhända bringa klarhet i detta. Och de källor jag finner intressanta att studera är:
. Jordebok 1647 (med räkenskaper från 1680-talet). Den förvaras i ”Leijonhufvudska släktarkivet” bland Gustaf Leijonhufvuds akter på RA (enligt dess Biståndsöversikt, del 8, band 2). Eftersom det är en jordebok upprättad förmodligen av landshövdingen och godsägaren själv, kan den vara mer detaljerad än de statliga jordeböckerna. . Örebro läns gemensamma domböcker (Örebro härad) mellan 1645 och tidigast 1655. Även stadsdomstolen (Rådhusrätt och magistrat samt Kämnärsrätten) och Kumla häradsrätt (med tanke på Sköllersta) motsvarande period. En systematisk genomgång alltså och inte spridda år. . Dossiéer för Frösvidals bruk, som finns bevarade redan från 1626 på gården Frösvidal. Detta som ett uppslag i det fall man vill spinna vidare på den Lars Andersson som är bosatt där.
Men dessa forskningsinsatser får bli någon annans uppgift. Jag lämnar nu definitivt den här diskussionen. Hur roligt detta än är får ni ursäkta - jag måste faktiskt ägna mig åt mina släktingar. Det var naturligtvis helt fel av mig att uttrycka ”vill man krångla till allting och vända ut och in på detaljer” i meningsutbytet med Birgitta. Jag hade en dålig dag helt enkelt. För vad gör vi i släktforskningen om inte just detta? Men det var inte illa menat och det tror jag Birgitta förstår. Oaktat detta har jag förhoppningsvis bidragit med något lite till forskningen sedan jag intensifierade den med mitt inlägg om lagmansrätten för knappt 2 månader sedan.
Till sist detta med ”fantasi”. Vad gäller fantasi & kreativt tänkande delar jag Albert Einsteins uppfattning: ”Fantasi är viktigare är kunskap”. I samband med en undersökning om just kreativitet ställdes frågan till vuxna: Om du hade ett par extra ögon - var skulle du ha dem? 95 % svarade: i nacken. En 4-åring svarade: ge dem till en blind. En 6-åring svarade: i min storasysters rum. Genialiskt!
Genom hela mitt liv har fantasi (och drömmar) varit verktyg som löst problem både privat och i släktforskningen. Inte så att jag med fantasi, beträffande släktforskning, fabricerat bevis om förhållanden som inte finns utan funnit sökingångar till källor för fakta som möjligtvis finns. Och det är jag stolt över och kommer att fortsätta med.
Så om detta sticker i ögonen på Lotta Nordin - låt det sticka!