Jakob Lennartsson (Ekander). 'Landbofogde på Säby gård, Närke, tillhörande herrar Kruus'. Gift med Kerstin Jönsdotter Slorff.
Barn: .Lennart Ekebom, adlad Ekfelt, till Ekenäs (förut Träckstad), Blacksta socken, Södermanlands län och Ålspånga, Bettna socken, Södermanlands län. Född 1657-03-11 på Ekenäs gård, Kumla socken, Örebro län. Auskultant i Svea hovrätt. Häradshövding i Oppunda, Villåttinge, Jönåkers, Rönö och Hölebo härader, Södermanland 1692-11-09. Adlad 1708-03-27 (sönerna introducerade 1719 under nr 1442). Avsked från häradshövdingetjänsten 1715. Död 1717-01-25 och begraven i Blacksta kyrka, till vilken han skänkt en silveroblatask. Han var 1716 trolovad med Maria Adriana von Schantz, men hon dog före bröllopet. Gift 1:o 1685-07-23 med Maria Catharina Bysing, döpt 1656-04-12 på Näs, Bärbo socken, Södermanlands län, död 1688-04-25 och begraven 1688-05-20 i Österhaninge socken, Stockholms län, dotter av häradshövdingen Johan Bysing, adlad von Bysing, och hans 1:a fru Maria Schiller. Gift 2:o 1692-03-22 med Anna Elisabet Krabbenhoff, död 1715-11-13, dotter av handlanden Johan Krabbenhoff.
Barn: .1. Christina Catharina, född 1686-09-15. Gift 1717-10-30 på Ålspånga med kaptenen vid Södermanlands regemente Carl Niklas Rehnstrahl, född 1684 i Stralsund, levde 1754. .1. Helena, född 1688-04-01, död 1729-09-09. Gift 1714-02-04 med notarien i Svea hovrätt Anders Laurentin, död 1725-07-27. .2. Jakob, född 1692. Hovauditör. Död 1762. Se Tab. 2 .2. Johan, född 1693. Löjtnant. Död 1726. Se Tab. 6 .2. Carl, född 1697 571 i Stockholm, död 1709-06-21 i Uppsala. .2. Samuel, född 1697. Konduktör. Död 1729. Se Tab. 7 .2. Hedvig, född 1701-11-26, död ogift 1746 18712. .2. Anna Maria, född 1705-03-15, död 1719-08-14.
Om Slorffs Vantmakerie och tvänne särskildte här inrättade Glasbruk, är nämt i artic. om Manufacturer, Slögder och Handtverkerier i Stockholm.
Stockholm, Volym 2, 1800 Av Johan Elers
-----
På initiativ av några privatpersoner, vilka funnit vägen till församlingskyrkan i Klara alltför obekväm och lång, ingavs 1670 och 1671 suppliker till förmyndarregeringen om att få upprätta ett Capelle på holmen. Den 21 mars 1671 utfärdades ett kungligt brev som tillät upprättande av kyrka med egen kyrkoherde samt makt att välja kyrkoförståndare och kyrkovärdar. Staden inköpte av arvingarna till vantmakerimanufakturisten Anders Slorff ett tomtområde i kvarteret Ulrica på vilken lagfart utfärdades den 15 januari 1672. Som interimskyrka ämnade man använda Slorffs bostads-, verk- och materialhus, dvs. en tvåvånings träbyggnad belägen i det sydöstra hörnet av den nuvarande kyrkogården.
Den provisoriska kyrkan invigdes av Jonas Lonae Lille samma år. Redan våren 1672 hade man påbörjat förberedelserna för en ny kyrkobyggnad.
Ännu större betydelse än Uddbyfallet fick fallet mellan Flaten och Albysjön. I äldre handlingar kallas detta fall Vättinge (Vittinge) ström, på nyare, kartor markeras här Nyfors pappersbruk. Kronan hade sedan länge uppmuntrat till industriella anläggningar i strömmen: 1620 hade Anton Monier en krutkvarn där, den 26 jan. 1624 fick byggmästaren vid Stockholms slott Kaspar van Panten enligt kontrakt med kammaren i avräkning på sin lön bl. a. två sågar och en kopparhammare i Vättinge ström, redan året därpå inbegreps strömmen i Nacka mässingsbruks privilegium, 12 aug. 1629 gav generalståthållaren på Stockholms slott Klas Horn mäster Mårten Bertigh rätt att där uppsätta en kopparhammare, och under åren 1636-43 sökte bergskollegiet på olika sätt understödja den .kände köpmannen Paridon von Horn och hans participanter, som företagit sig att exploatera fallet. Till detta sökte sig också vantmakerierna (klädes-väverierna), som där uppsatte stamp- och valkkvarnar, så stora barnhuset, som bedrev dylik rörelse t. o. m. år 1656 (konfirmation på strömmen 11 juni 1650), och ett av Anders Slorff (Schlorf) anlagt, vantmakeri på Kungsholmen (privilegium på strömmen 9 febr. 1646). Denna uppräkning, som icke gör anspråk på fullständighet, visar, dels att en del tilltänkta företag icke fått lång livslängd, dels att fallet samtidigt lämnade plats för flera små anläggningar.
Tydligt är, att de industriella ansatserna vid Vättinge ström för Tyresö ägare utgjort ett incitament till egen verksamhet av samma art. Redan 27 mars 1633 tillkännagav Gabriel Gustavsson i rådet, att han ämnade anlägga ett faktori vid Tyresö. Denna gång torde det ha stannat vid blotta tanken, men att den fortlevde, visade sig, då Gustav Oxenstierna kort före sin förtidiga död skaffade sig en donation på Vättinge ström med alla där befintliga, kronan tillhöriga verk och inrättningar. Sedan fingo planerna vila, tills M. S. D. 1659 tillhandlade sig Mårten Bertighs kopparhammare av hans änka (kontrakt 14 sept.). Den hade funnit en blygsam uppgift i att betjäna kopparslagarna i Stockholm med allehanda smidesarbete och tryggades kort efter köpet vid ensamrätten till detta arbete genom ett bergskollegiets privilegium' av 5 dec. 1661.
Måhända hyste grevinnan från början större planer--på hösten 1659 är det tal om att anlägga mässingsverk -, men industriell verksamhet i egentlig mening kom dock först på 1660-talet till stånd. Den 8 febr. 1663 köpte M. S. D. av Anders Slorffs änka Kristina Brenner hennes stamp- och valkkvarn i Vättinge ström, den 11 mars följande år utverkade hon K. M:ts privilegium på ett vantmakeri »här vid Stockholm», och några dagar senare, 25 mars, ingick hon bolag om detta företag med två participanter, Vilhelm Drakenhielm och Daniel Junge, åt vilkens »försikt- och opriktighet» de andra kompanjonerna överlämnade direktionen av företaget. M. S. D:s bolagsmän äro båda bekanta i vår ekonomiska historia: Drakenhielm är den kände generaltullförvaltaren, och i Junge återfinna vi den sedermera så omtalade grundläggaren av vantmakeriet på Södermalm Daniel Young-Leijonancker. -¦ Grevinnans planer sträckte sig snart än längre. År 1664 besökte hon baden i Aachen, åtföljd av en dotter till sin nye kompanjon, Kristina Eleonora Drakenhielm. Resan fick ett dramatiskt förlopp: M. S. D. insjuknade, och hennes skyddsling, som under tiden lämnats i ett kloster, blev utsatt för ett omvändelseförsök och slapp ej ut på flera år. Ellen Fries har åskådligt skildrat de förvecklingar, som följde, och ej minst M. S. D:s energiska och temperamentsfulla skriverier. I detta sammanhang är emellertid resan av vikt ur en annan synpunkt. Vad M. S. D. fick se i. utlandet och särskilt i Holland gav nya impulser åt hennes industriella företagarinstinkter. Efter hemkomsten ville hon grunda en rad etablissement: ett gevärsfaktori, ett porslinsmakeri, som skulle arbeta med importerad »Delfer-porcelin-jord», och ett oljeslageri. Privilegium fick hon (19 dec. 1665) och en rad fördelar, men endast oljeslageriet kom till stånd. Ehuru det erhöll ett gott vitsord vid en besiktning 1677, synes det ha arbetat något ojämnt och torde knappast ha nått någon större betydelse.
Detta blev däremot fallet med vantmakeriet. För detta uppbyggdes valkkvarn med tre stampar och sämskmakeristamp, där barnhusets anläggningar förut stått - vilket sedermera gav anledning till en långdragen process -, färgeri och en rad andra byggnader med bl. a. sexton kammare (»stuvor») för hantverkarna. Såsom av det föregående framgått, var vantmakeriet ej någon ny näring för Sverige. Redan på 1610-talet hade i själva verket en rad vantmakerier arbetat direkt för armén. De protektionistiska strömningarna i tiden gjorde emellertid, att M. S. D: s initiativ omfattades med stort intresse. Både hon och en Anders Knawert, som samtidigt upprättade Slorffs vantmakeri på Kungsholmen, fingo 1664 rätt att införa ull och färger mot mycket låg avgift och oberett ofärgat kläde (alltså ett halvfabrikat) mot en något högre. Tillverkningen var givetvis avsedd även för den inhemska konsumtionen i allmänhet och borde drivas upp till export, men ekonomiskt torde den helt och hållet ha byggt på leveranserna till armén och den företrädesrätt till dessa, som tillerkändes de inhemska verken (jmfr K. brev 7 nov. 1670). Tyresö manufakturi kunde sålunda i början av 1670-talet sälja ända till 30,000 alnar om året till de svenska regementenas beklädnad.
Som vanligt torde emellertid finansieringen ha erbjudit svårigheter. Det första bolaget .synes ganska snart ha upplösts - i »denne Ljungen», som M. S. D. skriver, dvs. Leijonancker, fick hon ju snart en konkurrent. År 1672 hade grevinnan fortfarande själv en tredjedel av anläggningen men ansåg sig nu ha utsikt att ernå stora kapitalinsatser av sina nya participanter, särskilt en Alexander Waddal. Redan följande år hade denne dock tröttnat och drog sig tillbaka efter att ha insatt 1,200 rdr, som fingo innestå i verket. Därpå arrenderade M. S. D. 1 aug. 1673 ut vantmakeriet åt kommissarien Frans Zink, bekant för oss genom de processer, som efter några år följde på upplåtelsen. Senare (1687) fick grevinnan en ny arrendator i Jakob Gavelius-Lagerstedt,' vilken emellertid kort därpå övertog Leijonanckers fabrik och definitivt slog sig ned på Barnängen. Om Tyresöverkens senare öden under M. S. D:s tid tryta uppgifter. År 1695 voro emellertid vantmakeri, färgeri, oljeslageri och såpsjuderi i gång.
Renskrivning av ett tingsrättsprotokoll av den 14 dec 1658 berörande Dunsiö i Lerbäck
socken
Iagh Thomas Klerich [Klerck] Borgemestare uti Örebro Stadh, Häredzhöffdinge uti Östergiöthland sampt vice Häredzhöffdinge uti Nerikie oppå Hans Kung: Maij:tz Wår allernådigeste Konungs troo man och Assessor uti dhen Kung: Svea Hoffrätt, den wälb:ne Her Jacob von der Lindes, FrjHerre till Lindeborg, Herre till Diulöö och Malm östgd
[Maimwijk?] [= östra garden = Öster Malina? Eller Malm socken?], wägnar, helsar allem them thätta wid öpne breff handane(?) att Förekomma ewärdeligen och kiärligen aff Gudhi
Varom Hefte och härmed vitterligit giöre det är et effter Christi hugerlige födelse MDCLVIII [1658] dhen 14 Decembris dá Laga Tingh höltz med almogen och menige man aff Kumbla härad uti Blacksta. Närvarandes ovan b:mte välb: herr Jacob von der Linde sampt Cronans befallningman välbetr Michel Benchtsson mcd effterskreffne ährlige och Beskiedelige män
uti Nemptderme [nämdenl. Samme dagh kom för sittiande rätten beskiedelige man Thore Jönsson från Mct'hcbodha [Madsebodhe C?) j bewijsande klarligen huruledes ['?] och [även] Lars Oluffson i Dunsiö uti Lerbäck sochn kiöpt och utlös´t hele Dunsiö hemmanet aff Corneten [kornetten - lägsta officersgraden i kavalleriet] S. [Salige] Påwell Hendersson Slorff och honom till fullt nöije kontenterat och betald etthundrade och tijo rksdr in specie, doch Tore Jönsson penningarne l00 rksdlr allena utlagt med den condition at han först för halffwe penningarne skall halfwa hemmanet behålla men dhe andre 50 daler lånt(länt?) Lars Oluffson på en behagelig tijd effter deras oprättade contract Anno 1657. Dock till större säkerheet begiärer wä:bmte Tore Jönsson uppå sin halffwe deell i Dunsiö häradz Fasto och Skaff(t): [lagfart, fastighetsbrev]; så aldenstund så uthi sanning [samma] som offwan förmäles då kundhe hans begiäran här med inte förwägras uti dätte breffs kraft dömdes halffwe Duinsiö hemmanet ther Tore Jönssons welfågne possession och Egendom at därmed giöra och låta som honom och hans bäst synes och behagar både i Huus och Jordh i skog och skäll [vattendrag], Länto och torre i Närby och Fiskie watten intet undantagandes aff allt theraff åker ther till bytt och lagat och winnas kan medh hwilket lagligen procurerat jagh utfördt förbindande här å uti effter denne dagh at tala wijdh Sine Tingh för Häradzhöffdings Dombråt. Desse sutto uti nempderne, Erich Ingemarsson domare, Larss Ingelbohl?, Tyrriss i Sånna, Phädher Swensson i Ålesta?, Phäder Larsson i Sörby, Måns Larsson i Arby, Hongs i Wissberga?, Päder N: i Hamsala, Oluff i Rå, Oluff A: i Wasta, Swen? Larson? i Wasta?, och Nilss Jonsson i Bjorka?/Giorlla?, Theeta till mehrelagde neder wid iämbte Harade ? Actum ...???
Försök till sammanfattning:
Thore Jönsson och Lars Olufsson har tidigare för 100 Rd köpt Dunsjö av kornetten Påvel Slorff, varvid Thore Jönsson erlade hela köpesumman och Lars Oluffson lånade halva summan 50 Rd av Thore Jönsson. Vid detta häradsting begär Thore Jönsson fastebrev på halva hemmanet.
Där Kungsholms kyrka nu ligger hade vantmakare Slorff ett stort vantmakeri (klädestillverkning) på 1600-talet. Han fick bl.a. en stor beställning med anledning av drottning Kristinas kröning.
Stormaktstidens förelöpare och 1700-talets manufakturer Statistiskt definieras som industri gruvor och mineralbrott, tillverkning, el-, gas-, värme- och vattenverk med minst 5 anställda. Med dessa kriterier går Stockholms industriella historia i varje fall tillbaka till stormaktstiden. Kronobageriet vid Sibyllegatan uppfördes i sin äldsta del på I 620-talet, och vid seklets mitt tillkom en rad nya företag. Melker ]ung fick privilegium för sitt glasbruk på Kungsholmen I 641 och Abraham van Eijck grundade ett sockerraffinaderi 6 år senare. Redan vid denna tid blev textiltillverkningen betydande, baserad på stora leveranser till hovet och kronan. Anders Slorff drev från 1645 vantmakeri (klädesfabrik) på den lilla ö som härav fick namnet Vantmakeriholmen, sedermera Karolinska institutets område, och Daniel Young Leijonancker etablerade sitt väveri vid Nytorget i den imponerande byggnad som alltjämt står kvar under namnet Malongen. Sidenfabrik, tobaksspinnerier och skeppsvarv var andra växande företag. Av industriellt format var givetvis också den intensiva byggnadsverksamheten som på mindre än ett halvsekel medgav fyrdubbling av stadens befolkning, men den kan lika litet som senare avläsas på annat sätt än genom sina produkter: adelspalats, kyrkor och militära byggnader.
1643 lades Munklägret under S:t Klara, och 1671 erhöllo invånarna i denna alltmer bebyggda stadsdel rättighet att bilda särskild församling.
På holmen funnos då två tegelbruk, det ena. beläget mitt emot Rörstrand, det andra mitt emot Långholmen, där Rålambshov nu ligger. I synnerhet utmed sjön voro bostäder uppförda, och deras ägare, som huvudsakligen utgjordes av hantverkare, däribland garvare, vant- och klädestillverkare och klockgjutare, fingo följande år privilegier som borgare.
Då uppstod också tanken på uppförandet av en egen kyrka för den här bosatta menigheten. En handlande och klädestillverkare Anders Slorff hade av drottning Kristina erhållit tillstånd att å holmen anlägga en verkstad, där han drev sitt yrke. Efter hans död skänkte änkan 1672 denna byggnad till kyrka och inköpte området däromkring, varibland även Kvarnberget, som började bortsprängas. Samma år invigdes träkyrkan av biskop Lars Stigzelius. I sitt invigningstal skall han hava föreslagit, att denna Stockholms västra förstad skulle kallas Karls holme och kyrkan Karls kyrka, men konungen, Karl XI, sägas med anledning därav hava yttrat: »Efter Riddarholmen ligger här vid staden och Drottningholm ett stycke härifrån, varför må icke Kungsholmen ligga däremellan.»
Därmed var holmens namn bestämt.
http://webcache.googleusercontent.com/search?q=cache:hnYFarrfIjAJ:www.stockholms kallan.se/PostFiles/SMF/SD/TR0270013_14.pdf+&cd=17&hl=sv&ct=clnk&gl=se&lr=lang_s v
-----
Gift 1648-12-03 i Torneå stad [6] med Daniel Krus. Borgare från 1649 till 1656 i Torneå stad. [11] Daniel Krus nämnd från 1649 till 1656 i Torneå stad. [2] Daniel Kruus, som tjänstgjort som fältmarskalk Königsmarcks regementskvartermästare, torde snabbt ha blivit en besvikelse för Kirstin Giertsdotter, men inte bara hustrun drabbades av hans nyckfullhet. Den 2 juni 1652 anklagades Daniel vid Stockholms rådhusrätt för att ha dräpt kammarskrivaren Frantz Slorff. Daniel Kruus företräddes vid rätten av assessorn vid Svea Hovrätt Johan Graan, Kruus svåger och den blivande landshövdingen i Västerbotten. Daniel Kruus bakgrund är okänd men han tillhörde möjligen släkten Kruus från L?beck som i början av 1600-talet kom till Sverige. Peter Fransson Kruus adlades 1622 och benämndes först von Kruus medan sönerna Jesper, Ingevald och Frans senare tvingades ta namnet Crusebjörn. Peters bror Henrik Fransson Kruus var gift med Katarina Utter från Norrköping. Henriks öde är dock okänt. Ett tecken på att Daniel Kruus tillhörde släkten antyds i brev Daniel 1655 sände från godset Björnvik i Norrköping där Daniel vistades under hösten. Björnvik tillhörde Frans Crusebjörn som avlidit 1654. I fyra brev till Abraham Momma berör Daniel Kruus en tvist med Jesper Crusebjörn som var bror till Frans. Breven från Daniel Kruus är skrivna på tyska och är försedda med hans signet uppbyggd av en adlig sköld krönt med hjälm. Någon anknytning till Kalix torde således inte finnas. (Per-Olof Snell)
Man stannade slutligen för den s.k. vantmakeritomten i nuvarande kvarteret Ulrika, vilken 1645 såsom kunglig donation överlämnats till textilmanufakturisten Anders Slorff. Områdets ursprungliga egenskap av kunglig donation ansågs göra området särdeles lämpat för sitt ändamål. Kyrkotomten inköptes av staden från Slorffs arvingar och överlämnades till församlingen. Lagfart utfärdades av magistraten den 25 januari 1672.
79. Ferkens gränd är uppkallad efter en källare benämnd i Farken.
80. Rådmannen Anders Henrikssons hus i Ferkens gränd omtalas 1651 V39 då det gränsade till ett litet hus, som ägdes af rysstolken Benkt Mattsson och hans svåger Lars Eriksson.
81. Kristoffer Nymans (eller Christoffer Neumans) hus vid Österlånggatan var beläget invid det nya hus, borgmästaren Jöns Henriksson 1649 Vs köpte af Jören Gerdner.
82. Salig köpmannen Anders H:son Slorffs arfvingar upplåta 168) Vr till borgaren Niclas Fischer ett stenhus utmed Österlånggatan i hörnet vid hvalfvet i Ferkens gränd.
140
83. Den här omtalade Bredgränden är ej densamma som den gränd, hvilken nu bär detta namn. Snarare torde den vara identisk med nuvarande Drakens gränd. I äldre tider hette den sannolikt Skaltans gränd samt någon tid Makaleerens gränd.
84. Anders Henrikssons arfvingars hus var 1666 'V9 beläget i Bredgränden östantill vid Niklas Keders hus.
-
Farcens grend
Anders Hinderson Rådherre Kristoffuer Nyman (Christoffer Neuman) Anders Hinderson Slorff Bonifadi Enkia
Bregrenden
Anders Hinderson Rådsherre
Erik Mattzson
Måns Nijlson
Almodj Jonas skredhare . . Nijls Olson fordom Kemner.
Anm. Odat. egenh. original i riksarkivet. Maria Sofia De la Gardie försummade ej att utnyttja sin mäktige broders inflytande till förmån för sina ekonomiska företag. Det här återgivna brevet gäller utverkande av privilegier för Tyresö klädesmanufakturverk. De i brevet nämnda personerna äro Daniel Junge-Leijonancker (»junghen», »liunghen»), vantmakaren Anders Slorffs änka Kerstin Brenner (»slorfinan») samt presidenten, resp. vice presidenten i kommerskollegiet Knut Kurck och Israel Lagerfeldt. Den uppgivna kapitalinsatsen står såsom av framställningen framgår icke i någon relation till verkligheten. Måhända har det i hastigheten blivit en eller ett par nollor för mycket. För att belysa grevinnans personliga behandling av svenska och franska språken har transkriptionen gjorts bokstavstrogen; dock ha uteglömda prickar över å, ä och ö tillagts. Bilagan saknas vid brevet.
http://runeberg.org/fataburen/1933/0124.html
-----
I 1647 års donationsbrev på Vättinge ström hade inryckts ett förbehåll till fromma för Kungsholmsvantmakeriets valkkvarn - barnhusets synes man ha glömt. Det vid upplåtelsen knutna villkoret är givetvis anledningen till att vi ej höra något om mellanhavanden med det slorffska manufakturiet. Den 8 februari 1663 köpte emellertid Maria Sofia De la Gardie av Anders Slorffs änka Kerstin Brenner - eller »Slorvinnan», som hon ibland får heta även i ganska officiella aktstycken - för 400 dlr smt hennes valkkvarn. Förklaringen till denna affär var otvivelaktigt, att grevinnan själv börjat tänka på att upptaga klädesfabrikation. Den 20 mars 1663 skriver en Sigfrid Höök till henne från Amsterdam, att »lakenberederiet» (d. v. s. klädesväveriet) vore »väl att practicera och i verket ställa, där man gode privilegier av H. K. M:t där å bekomma kunne»; 20 000 rdr http://runeberg.org/fataburen/1933/0127.html
Det egentliga vantmakeriet uppfördes i grannskapet av herrgården, de anläggningar, som krävde tillgång till vatten, vid Follbrinkströmmen. Husen blevo åtminstone med tiden ganska många. I ett kontrakt av 1687 nämnas vid strömmen valkkvarnen, färgarens byggning med ett par bredvidliggande hus samt press- och överskärarehus. För vävarna funnos samtidigt 8 »trähus och bygninger» med 16 »stugor» stående »under bärget». De skulle då flyttas till »ett annat bekvämt rum» och därvid sammanföras under en kroppås. Varje stuga skulle jämväl förses med en »kammare och farstuga», där hantverkarna kunde förvara ull och andra saker. Valkkvarnen vid Follbrinkströmmen hade uppförts 1671; tidigare hade man betjänat sig endast av den slorffska valkkvarnen i Vättingeströmmen, vilken alltjämt underhölls 1671 men senare torde ha nedlagts. Yrkesskickliga arbetare hade från början införskrivits från utlandet; senare erfara vi, att färgaren var engelsman. Tillverkningen synes ha börjat 1667 och 1668. http://runeberg.org/fataburen/1933/0128.html
-----
20550 1670-10-18 Anders Anderson Dubb Jungfru Catharina Slorff För 'Sal. Håpman Dubbs efterlefverska Catharina Slårff' ringdes själaringning 1704-03-16
Brev till Magnus Gabriel de la Gardie. Från enskilda.
Brevsamlingar
Avsändare: Schlorff, Paul Henriksson Mottagare: de la Gardie, Magnus Gabriel f. 1622 d. 1686 Friherre, greve, ambassadör, riksråd, krigsråd, assessor, häradshövding, rikskansler, generalguvernör, överstemarskalk, president i kammarkollegium, riksdrots.
År och antal: 1652 (4)
Anmärkning: 1652 maj Frankfurt, Mentz; 1652 juli Amsterdam
Arkiv: de la Gardieska samlingen. Magnus Gabriel de la Gardies samling. (RA/720222.006)
Volym: E 1546
Upprättad av: Riksarkivet
-----
Elisabeth Schlorff. Tavla 1 Född 1630 i Tyskland.
Levnadsbeskrivning
Född 1630 i Tyskland.
Gifte och barn
Gift 1650 i Tyskland
Kristian Mengel. Tavla 1 Född 1625 i Tyskland.
Johan Paul Mengel. Tavla 1 Född 1657 i Tyskland. Hovtrumpetare. Död 1717-10-22 i Brösarp (L). Ur db: 27 Begrofs Håftrumpetaren, ..... H Johan Mengel i Brösarp som hvar född 1657 ... i Tyskland blifvit af ..... gift med .... Hustru .... Catharina Vicken med hjvilken han aflat .... barn ... af hvilka ... 60 åhr.
En andra ljuskrona av mässing bär inskriften »Paul Hindrichsson Schlorff, Anna Jacobsdotter Schlorven. Anno 1696». Den upplyser också, att hon kostat 150 dal.
http://runeberg.org/narkyrk/0042.html
-----
Karl Fabian Bergius född 1729 i Edsberg, Andreas Andreae Bergius född 1691 kyrkoherde far, Catharina Elisabeth Bergelia mor, Helena (Lena) Maria Hult född 1732 i Örebro hustru, Israel Hult knappmakare svärfar, Brita Schlorff svärmor, Catharina Magdalena Bergius född 1771 i Örebro dotter, Georg Göransson krigskommissarie svärson, Carl Israel Bergius född 1759 son, Anders Gustaf född 1762 son, Carolina Maria Bergius född 1763 dotter, Brista Christina Bergius född 1764 dotter, Carl Fredrik Bergius född 1765 son, Israel Bergius född 1766 son, Erik Adolph Bergius född 1768 i Örebro son, Isak född 1767 son, Olof Josua Bergius född 1769 i Örebro son, Karl Gustaf Bergius handelsman son.
46. Handlingar i mål mellan inspektören Henrik Schlorff och krigskassören Jochom Willemoth, ang. krav, nämligen:
a. Underd. ansökan december 1692 av Willemoth i ovannämnda mål (original) , med 7 numrerade bilagor och Karl XII:s resolution d. 27/l 1693 därå (egenhändig namnteckning). fol. 1. (Häfte om 4 fol.).
b. Stockholms södra förstads kämnärskammares dom d. 7/5 1694 i målet. fol. 5. (Originalexpedition om 4 fol.).
c. Svea hovrätts peremptoriestämning d. 22/4 1696 på Willemoth ang. återvinning av Stockholms rådhusrätts dom d. 23/12 1695 om Schlorffs borgen på krigsbokhållaren. Nils Phalens revers. (Originalexpedition om 2 fol.). fol. 9.
d. Protokoll vid notarius publicus' undersökning d.16 och 17 maj 1698 av Willemoths logemente på Ladugårdslandet. fol. 11 (Originalexpedition om 4 fol.). c) och d) ur Rosenhanes saml.
Under åren 1711-1732 har pukslagaren Johan Wåghals i Ubbetorp bidragit till kyrkoräckning över fattigmedlen i Tjällmo. Då ingen tidigare anteckning finns samt att en annan pukslagare bodde i Ubbetorp 1710, bör han ha kommit till församlingen omkring 1711.
Gift med Maria Lind, (ca 1666-1721)
som kan vara mor till
- Johan Wåghals, sonen (1700-1743) min ana
Barn med enkian Elisabet Jonsdotter
- o.ä. Jakob (1713-1801)
Kallade sig Jakob Johansson Dross som vuxen
Gift med Brita Schlorf
mor till
- Ulrica Johanna Wåghals (1723-
- Maria Charlotta Wåghals (1725-1725)
- Ewa Charlotta Wåghals (1729-
- Stina Regina Wåghals (1732-
Ur Tjällmo födelsebok 1713
- den 25 april Föddes och den 26 Christnades ett oäckta barn ifrån Ubbatorps ägorna. Fadren pugslagaren Wåghals och modren Elisabet Jonsdotter, ... Jakob.
I kyrkbokens aflösningslängd från 1713 står det ungefär så här:
- 22 juni absolverades pukslagaren Johan Wåghals som bedrifvit enkelt hor med änkian Elisabet Jonsdotter på Ubbatorp.
och
- 19 juli absolverades Elisabeth Jondsotter på Ubbatorps ägorna och en annan benämbd Karin ....... i Ubbatorp bägge enkelt hor.