NULL Skriv ut sidan - Äldre inlägg (arkiv) till 15 juli, 2007

Anbytarforum

Titel: Äldre inlägg (arkiv) till 15 juli, 2007
Skrivet av: Gunilla Jonsson skrivet 2007-03-14, 10:10: Till Tim Olsson:

Här får Du det jag har skrivit ur en bok, om Din släktgren av Schröder. Vissa uppgifter kan ju vara inaktuella, eftersom boken är från 1921, men Du kanske har nytta av något av detta.

MVH: Gunilla Jonsson.

Litteratur: Axel Emanuel Löf. Ölme härads dombok 1629-1650, jämte andra handlingar. Grundels boktryckeri, 1921.

Gillius Guliusson Tollet på Stora Skanum var son till dragsmeden Gilius Matsson, av vallonsläkt.
Han innehade tjänst som fogde över Östersysslet i mer än 30 år.
Han avgick 1665 till förmån för mågen Henrik Johansson Schröder.
Han avled 1672. Släkten fortlever i Finland men är troligen utdöd i Sverige.
Sonen Lars, Landssekreterare i Halland, adlades med namnet Lindeflygt, men tog ej introduktion.
Bland de övriga barnen nämnes Johannes, den berömda Gyllenii vän och studiekamrat, samt Annika, samme Gyllenii blivande maka.
Om henne skriver han i sin dagbok 1655-07-29: ”Från kyrkan red jag till Skanum, och där for jag mycket väl, och då var junfru Anna Tollet hemma”.
I september berättar han: ”Om kvällen gick jag till Östervik till jungfru Anna Tollet; strax efter kom mor i Skanum(fru Tollet) dit, och då lät jag jungfru Annika alldeles förnimma, att jag hade utkorat henne ibland allt kvinnfolk till min bästa vän; bekom ock på mitt anmodande gott svar, att saken skulle betänkas, till dess Gud hulpe mig åter hem, från Finland.”

Gillius Mattsson Tollet, en troligen inflyttad vallon, var till en början spiksmedsmästare vid Kroppa bruk, köpte Östervik av Arvid Roman, men överlämnade gården2 år före sin död, till sonen Gilius på Stora Skanum. Dog i januari 1648 och blev begravd i stadens kyrka. Gravstenen finns ännu bevarad. Tre månader senare följdes Gilius i döden av sin maka Annika Nilsdotter. Om hennes begravning står antecknat i kyrkoboken, att hon ”beledsagades hederligen till sin hwilokammar utj Christinehamns kyrckio”.

Arvid Pedersson Roman.

Han var son till Peder Arvidsson, krigskommisarie och laglärare i Värmland, samt Brita Haraldsdotter, som tillhörde den i Västergötland betydande adliga Vånga- ätten.
Han föddes i staden Lödöse 1587 och avled 1655-09-25, på Västervik.
Denna gård tillbytte han sig 1633 av Jöns Bonde mot Bromyra och Asmundstorps gårdar i Vadsbo.
Han lär ha innehaft adelskap, men ätten finns varken bland riddarhusets introducerade ätter eller i förteckningar över ointroducerad adel.
Vapnet , en upprättgående man med en åra i högra handen, har troligen givit upphov till sägnen om en kapprodd, i vilken Arvid Roman segrade över Gilius Tollet.
Han var i många år landskamrerare i Närke, Värmland, Nora, bergslag och Dal.
Arrenderade ett flertal gårdar i Ölme härad. Säteriet och arrendegårdarna, utgjorde tillsammans 8 !/4 mantal- Kvarntullslängden uppger ej antalet av personer inom varje grupp i hushållet , blott slutsumman.
Men följande årets längd har denna fördelning: m H 3d 5 dr 8p- Gift 3 gånger.Vigd I med Anna Jönsdotter Gyllenhand, vigd II med Benedikta Röding Oriensulanus. Vigd III med Maria Mikaelsdotter Danckwardt, som sedan blev omgift med prosten Lars Emzelius i Visnum.
Tio barn blev frukten av de tre äktenskapen. Äldste sonen Jöns blev landskamrerare i Södermanland. En annan, Arvid, blev rådman i Kristinehamn. Sonen Per , landskamrerare i Ingermansland, adlades Stierncrantz; hans ätt fortlever i friherrligt stånd i Finland. Döttrarna blevo gifta med prostar och borgmästare.
Gravstenarna över honom och de två andra hustrurna finns i behåll. Ett minne av honom är också stadens och Varnums äldsta kyrkobok, som han skänkt och på vars första sida han egenhändigt med sin karaktäristiska prydliga stil präntat en dedikation.