NULL Skriv ut sidan - Äldre inlägg (arkiv) till 11 mars, 2012

Anbytarforum

Titel: Äldre inlägg (arkiv) till 11 mars, 2012
Skrivet av: Nils Hård af Segerstad skrivet 2012-03-09, 08:30
Ja, det här är ingen lätt nöt att knäcka. Kanske har den listige fänriken lagt ut ett villospår för oss sentida forskare, när han låter näst äldste sonen få det ovanliga namnet Otto?
Och var föddes Otto egentligen? Jag har kollat både i Väderstad och Heda men utan resultat. Kanske någon annan av våra ivriga Nordwalls-intressenter haft bättre lycka på den punkten?
 
Här är min sammanfattning av Olof Nordwalls liv:
 
Olof Nordwall f 1690, d 1776 17/11, 86 år 9 mån,  på Vallsberg, Väderstad sn, ingick 1709 som volontär vid Östgöta ständiga infanteriregemente, blev mönsterskrivare 1712, sergeant s å och fältväbel 1713. Åtföljde 1712 sitt regemente till Tyskland och bevistade, under befäl av överstelöjtnant P Stiernecrantz, slaget vid Gadebusch 20 dec 1712. Överbefälhavare var Magnus Stenbock och var det Sveriges sista större seger till lands.
Deltog i fälttåget i Holstein och uti belägringen av Tönningen, där han med hela regementet blev tillfångatagen av danskarna 6 maj 1712. Rymde 1715 och kommenderades till Roslagen. Enl GMR 1716 23/12 var ON ”prem feltvebel”,  1716 for han till Norge samt blev fänrik 13 maj 1718 och deltog i belägringen av Fredrikshald. Erhöll avsked 30 sept 1719.
I en inlaga av den 27 okt 1746 skriver häradshövding Israel Trolle att Olof ”alltsedan han år 1719 gick från regementet ej haft annan utväg till att föda sig och hustru samt åtskilliga barn, varav större delen ännu är omyndiga, än att han först måst med dem sätta sig ned på ett kronohemman, intill dess han för 16 år sedan antog till bruk ett dess nyligen avlidna svärmoder tillhörigt skattehemman Walsberg här i Göstrings härad och Vädersta socken. Hr fänrikens tillstånd är ganska torftigt och lär ofelbart med ålderns tilltagande bli knappare, så vida han själv, i anseende till dessa omständigheter samt sin sjuklighet och svaga hälsa, ej själv längre mäktar sköta hemmansbruket, osäkert, lär väl vara månde huruvida hans många medarvingar lämna honom vid detta graverande hemman odreven”.
Olof bodde med sin familj ca 1724-1728 i Heda och inflyttade 1728-1730 i Väderstad.
Olof skriver själv vidare i en inlaga (som bifogas krigsmanshuskontorets skrivelse 1747 26/3 till Kgl Maj:t, som i sin tur remitterar det till krigskollegiet) att han i sitt ”anletes svett” i flera år lyckats ”nära mig och de mina, men nu åter, då år och bräcklighet tilltaga, samt hälsa och krafter icke allenast avtagit, utan ock alldeles avtynade är, så att jag medelst försvagad syn och hörsel, med största möda kan vägleda mig” och än mindre kunde idka ”åkerbruk och annat näringsmedel”.
Av dessa skäl, skriver han vidare, ”tvingar mig högsta nöden att till undvikande av bettlarestaven och yttersta undergång för mig samt med hustru och många barn hos Eders Kongl Majt i djupaste underdånighet anhålla om något understöd uti, eller utom Vadstena krigsmanshus, i min övriga livstid, som efter allt mänskligt utseende ej lär bli lång”.
Nu ville Olof att kungen ”behjärtar mitt usla tillstånd” och hyser ”nådigt och hjälpsamt medlidande med en utfattig krigsman, som förnött sin bästa tid uti Kongl Majts och kronans tjänst, vågat liv och blod för fäderneslandet och uti allt detta, så väl som all sin tid, såsom en trogen undersåte sig uppfört”, men han hade hittills ”varken begärt eller fått annan belöning än en fördärvad kropp samt ett utarmat tillstånd”.
Trots denna eländesbeskrivning kan vi läsa hos Birger Nordwall:
Stark till kroppen och hjältemodig med sann gudsfruktan saknades han aldrig i kyrkan vid någon offentlig andakt, ehuru han var blind de sista 15 åren av sitt liv.
Ägande Vallsbergs storgård var han en aktad och betrodd man inom kommunen och hans namn omväxlande Olof och Oluf, förekommer ofta under stämmobeslut och andra kommunala handlingar.