Titel: Melartopaeus
Skrivet av: Kirsti Ervola skrivet 2000-06-12, 21:32
Hej Anita, det finns många fler! Melartopaeus har varit en stor släkt av präster, ämbetsmän och militärer. På 1700-talet förkortades namnet till Melart och i en släktgen Melartin. Båda släktgrenar lever än i Finland. Litteratur finns det också, åtminstone på finska.
En utredning av släkten Melartopaeus finns på ss. 868-876 i: Axel Bergholm: Sukukirja II (Släktbok II)/Helsingfors 1892-1901 (en ny upplaga: Jyväskylä 1984). Utredningen börjar från den första reformerade kyrkoherden i Kimito, Paulus Melartopaeus (d.ca. 1557) och innehåller 40 tavlor (ca.10 generationer) av Melartopaeus och Melart, ända till senare hälften av 1800-talet. Boken torde finnas också i någon större svensk bibliotek. Den är visserligen på finska, men namn och data är ju inte så olika. En kort översikt av släkten Melartopaeus-Melart-Melartin finns på finska i: Kansallinen elämänkerrasto IV (Nationell Biografisamling)/WSOY Porvoo 1932. Nårgra Melartopaeus-präster finns på svenska i: Kyösti Väänänen: Herdaminne för Ingermanland I , utg. år 1987 av Svenska litteratursällskapet i Finland Georg Luther: Herdaminne för Ingermanland II, utg. år 2000
Om man söker med namnet Melart i HisKi-databasens böcker mellan 1700-1900, finner man lätt tiotals medlemmar av släkten Melartopaeus. Utan en släkttavla är det dock ganska omöjligt att få reda av deras relationer.
Den ovannämnda Paulus Melartopaeus antas ha haft tre söner: Henrik, (som var far till Petrus Henrici M., superintendent i Mariestad, d. 1610); Petrus, kyrkoherde i Kimito (d.1585), samt Tomas. Det finns många luckor i de äldsta leden; ”De följande generationer är släkt med Paulus Melartopaeus, fastän relationen går inte att klargöras.” De flesta Melartopaei i Bergholms bok är ättlingar av Christiern M. (d. 1679), kronofogde i Halikko.
Några ord om de i tidigare Anbytar-inlägg nämnda Melartopaei (enligt Bergholm):
”Anders M. i garnisonen i Narva år 1690” är svår att placera; han kunde vara t.ex. Anders Gabriel eller Anders Kristian, men Bergholms bok ger personerna bara ett förnamn. Kanske är han född i Sverige?
Elisabeth M., (gift 1655 med Gabriel Thauvonius) var dotter av Josef M.(d. 1654), kyrkoherde i Kangasala. De hör till den s.k. Satakunta-släktgrenen, där namnet Melartin togs i bruk på 1700-talet.
Carl Josefsson M. (d. 1757), kyrkoherde i Uskela, g.m. Catharina Salonius, hör till den s.k. Satakunta-grenen. Han var sonsons son av Josef M. (d. 1654), kyrkoherde i Kangasala.
(Anders) Gabriel Gabrielsson M. (f.1721 d.1771) var rektor i Helsingfors trivialskola och senare kyrkoherde i Liperi (Libelits). Han var son av Gabriel Gabrielsson M., kronofogde i Sääksmäki, som var sonson av den tidigare nämnda Christiern M.
”Pastor M.” som dopvittne i Viborg 1721 kunde vara Christian Gabrielsson M. (f. 1684 d. 1753), bror av kronofogden Gabriel M., alltså farbror till ovannämnda kyrkoherden i Liperi. Christian M. var predikant vid Nylands kavalleriregemente, blev fångatagen 1709, fördes till Moskva och sedan till StPetersburg med andara fångar. Där var han pastor för krigsfångarna. År 1716 blev han frigiven och kyrkoherde i Viborg, senare också consistorii preses och domprost. (Luther: nro 447) Emilia Carolina M. (f.1811 d.1887) g.m. Peter Adolf Kruskopf, universitetets teckningslärare, var dotter av Anders Johan M. (f. 1781 d. 1830), kyrkoherde i Lempala och senare i Skuoritsa (Ingermanland).
Som sagt, det finns många - och i år firas 125-årsminnet av en Melartopaeus-ättling, kompositören Erkki Melartin (1875-1937).