Tillfällighetsfynd ur Nytt och Gammalt (Lunds Weckoblad), N:o 6, 1795 9/12, sid. 44ff.
»Wid
Underrättelsen
Om Academie-Språkmästaren
Herr I f w a r K r a a k s
Saliga Afsomnande
den 30 Nov. 1795.
___
Ebr. 11: 5.
Sälla Dag
Triumferande Församlingen Är Åter Riktad
Med En Ny Inwånare
Från Den Stridande
Academie-Språkmästaren
Ifwar Kraak
Är I Föremiddag Klåckan Halftio
Ingången Uti Sin Herres Glädje
Änglarne Frögda Sig
De Utwalde Lyckönska
War Wälkommen
Efter Långwarig Strid a)
Att Emottaga Kronan
Och Öka Deras Antal
Som I Sällskap Med De Tjugufyra Äldste
Kasta Sina Kronor
Ned För Thronen
Och Efwigt Instämma
Salighet Honom
Som Sitter På Stolen
Wårom Gudi och Lambet.
Hans Wandel War Lysande
För Hwarje Upmärksam
Af Urgammal Redelighet
Oskrymtadt Wälgörande
Outtröttelig Flit b)
I Ungdomens Underwisning
Som Kraftig Tillbakahöll
Mißtankans Tärande Eld
Fördomens Owisa Rop
Smädarens Tygellösa Tunga
Än Mera Lysande
För Dem Honom Närmare Kände
War Hans Lefwande Tro
Hans Brinnande Kärlek
Stadgada Hopp
Oupphörliga Bön c)
Förtroliga Omgänge
Med Sin Dyrbare Själewän d)
Hwarunder Han Wäxte
Dag Från Dag
Till En Fullkommen Man
I Christi Fullbordiga Ålders-Mått
Wäl Luttrad
I Bepröfwelsens Ugn
Emottog Han Den Mulna Dagen Med Lugn e)
Den Klara Med Glädje
Den Sista Med Frimodighet f)
Ty Förän Han Borttagen Wart
Hade Han Fått Witnesbörd
Att Han Täktes Gudi
Hwars Kraft Utwisade
Bespåttaren Till Trots
Religionen Till Ära
At Den Rättfärdige
Är Ock I Dödenom Frimodig
Han Begråtes Af Anhörige g)
Saknas Af Wänner
Men Hans Äreminne Ristas
Bäst Af Dem
Som Samfält Ropa
Min Själ Dö
Den Rättfärdiges Död
Och Min Ånde Warde
Såsom Dennes Ånde
a) Salig Språkmästaren Föddes i Köpenhamn 1708, och afled i Lund d. 30 Nov. 1795.
b) Han utnämndes till Vice-Språkmästare wid denna Kongl. Academien 1739, och till Ordinarie 1748; och flere lefwande bewis finnas ännu, som tacksamt kunna intyga, med hwad trohet han fortsatte sitt underwisnings-arbete, in på sena åldren.
c) Det war bland Hans Käraste Göromål, att ligga i Förbön inför Nådethronen, för alla återlöste, särdeles för den Academiska Ungdomens tilwäxt i widsom, ålder och nåd för Gud och Människjor. Luc. 2: 52.
d) Han ansåg, enligt sitt eget yttrande, sin ålderdom ej annorlunda, än som En Sabbath, hwilken Frälsaren unnat Honom, för att, efter många års oafbrutet arbete, kunna mera obehindradt hwila ut i Hans wederqwickande omgänge. Då Han, under sista sjukdomen, tillspordes, om Han widare åstundade tala wid någon af sina Wänner, swarade Han: jag förmår ej tala mera wid människjor, det behöfs ej eller; ty jag talar med min Frälsare.
e) Ej långt före sitt saliga aflidande, beprisade Han med hjertelig tacksamhet Guds obeskrifweliga Nåd, som fört Honom så underligen och wäl igenom många och stora swårigheter.
f) Han war sig aldeles lik, då Han märkte, att sista stunden snart nalkades. Med wanligt sinnes-lugn bestälde Han om sit hus, och försäkrade, at Han i stöd af Jesu kallelse, Matth. 11: 28. Kommer till mig, m. m. gick Honom glad till mötes.
g) Twenne efterlämnade Söner: Medicine Doctoren och Profeßoren, Herr Johan Kraak, och Handelsmannen Herr Arvid Kraak, en 85 års gammal Syster, Lowisa Kraak, jämte flere Anförwandter, som med öma tacksamhets- och kärleks-tårar skörda Frukten af Hans wälgörande hjerta.»