Titel: Kettil Petersson
Skrivet av: Torleif Ericson skrivet 2006-04-05, 23:53
För att nu återgå till diskussionen. Gröten tycks innehålla både mandlar och russin. Jag har medvetet tagit upp en hel del relevant bakgrundsmaterial som sätter de här frågorna i ett sammanhang. Den tekniken har jag med framgång använt i helt annan forskning; det är viktigt att få flera infallsvinklar. Innan vi går vidare påminner jag om att diskussionen gäller personer i en utpräglad glesbygd, nästan en ödebygd. Det är inte det myller av personer man möter i Mälarlandskapen t ex och det förklarar att dopnamn kan identifiera även frälsemän.
För att först återgå till Sunnerby: mycket riktigt har kung Karl Sverkersson utfärdat ett brev där enligt DS 102 (alltså i slutet på 1160-talet) och brevet är intressant (se också DS 71). Det gäller stormännen Peter och Germunds donation om fisket i nära liggande Rusken. Nu bevittnar en Brynjolf Germundsson, son till häradhövdingen Germund, tillsammans med Kettil Petersson 1266. Dennes far Germund bör vara född på tidigt 1200-tal och det finns knappast mer än en generation mellan denne och Peter och Germund. Med tanke på att denne Germund var häradshövding (sannolikt i Västra härad) bör han vara släkt med donatorerna. På 1266 års brev finns det 2 personer som har Peter i namnet: Karl Ingeborgasons släkting Peter Guse och Kettil Petersson. Peter var vid denna tid mest ett frälsenamn. Jag vill inte förespråka att detta också tyder på släktskap med Peter och Germund, för Peter är mera vanligt, men det är värt att notera. En annan kuriositet, utan direkt bevisvärde, men värt att notera, är Bielkeättens vapen dvs 2 bjälkar i vitt och blått. Det är sedan länge bekant att vapenbilden och tinkturerna är snarlika med de som förs av delar av den danska Hvide-ätten men den senare har fler bjälkar. Trots den likartade sociala ställningen har ingen anknytning kunnat visas. Nu tillhörde Karl Sverkerssons drottning Hvideätten och i hennes gren förekommer också namnet Åke. Anknytningen är tunn men bör hållas i minnet.
Vad gäller anknytningen till Värmland är Peter Jonssons byte med Riseberga ett faktum och jag kan rätt plausibelt spåra hur riddaren Johannes gård Ed i Värmland och namnet Erengisle hamnade i den grenen av Båtätten. Det är mycket kuriöst att Riseberga kloster bytt till sig Allatorp i Tävelås socken, som ligger på månen så att säga sett från Risebergas synvinlel. Den enda rimliga förklaringen är att Riseberga kloster fått en storgård i donation och denna bör ha varit åtråvärd för Nydala kloster. Även Nydala ligger mycket långt från Riseberga. Donatorn måste ha haft mycket närmare anknytning till Riseberga än till Nydala. Det finns inte så många sådana objekt att välja på bland Nydala klosters godsinnehav. Sunnerby är en naturlig kandidat och det återgick på något sätt till klostret. Vi vet inte när eller hur det skedde, men det bör ha varit efter Åkes död. Vare sig det gäller ett byte mellan klostren eller ett ev arv är frågan om vad som skall rättsligt räknas som Sunnerby eller som Allatorp av vikt för arv, återköp mm. Av 1266 års brev av döma har det ursprungliga bytet mellan Åke och klostret skett tidigare. Vittnena på klostrets sida har en klar roll; de bara intygar att ur klostrets synpunkt bytet är OK. Bland de övriga är det två saker att beakta: dels skall det intygas att utbytet av Sunnerby är OK med avseende på de eventuella rättigheter som donatorernas arvingar kan ha; dels skall de också intyga genom sin bevittning att Allatorp tar Sunnerbys plats och vice versa. Minst en (Karl Ingeborgason) men sannolikt flera av vittnena har antagligen god kännedom om Allatorp och sannolikt anknytning till Åke. Lokalkännedom om enbart Sunnerby kan knappast vara nog.
Låt oss nu börja bli mer specifika och titta lite på namnet Kettil i Kettil Petersson. Min första reaktion var att det nog var ett rätt vanligt namn, men så är inte fallet. En snabb inventering av frälsepersoner baserad på Raneke visar att Kettil som dopnamn eller som patronymikon är nära 100 gånger mindre vanligt än Nils. Jag rensade bort de klart ärvde namnen Kettil, begränsade mig till belägg tidigare än ca 100 år efter Kettil Peterson och tog bort de danska och skånska beläggen som irrelevanta (Kjeld). Jag lade till några belägg på frälsemän som inte var med. Resultatet var intressant. De tidiga beläggen på Kettil är med få undantag från västra Småland och östra Västergötland. Personerna är, i de fall det är känt,av hög börd med ett påfallade inslag av ledande ätter,riddare och höga andliga prelater. Den lista som överlevde var överaskande kort: ca 8 personer. Som du vet väl, ärvdes dopnamnen enligt nästan matematiskt förutsägbara principer, så det begränsar starkt möjligheter. Det mest slående fallet är Karl Ingeborgasons dotterson, Kettil (Ragvaldsson) Puke, son till Ragvald Puke dä. Det är oklart om namnet kommer från Ragvald Pukes ätt eller från Karl Ingeborgason (från hans hustru Ulfhild Sigtryggsdotter (Boberg) verkar mindre troligt). Det finns alltså 2 personer med anknytning till Kettil på 1266 års brev. Nu kan man ställa frågan om vi har någon ledtråd om en koppling hos Ture och Nils Kettilsson (Bielke). De beseglar i allmänhet oberoende av varandra och så att det inte går att koppla dem till släktingar. Ett undantag är ett brev från 1295 (DS 1760), där de tillsammans bevittnar att Henrik Glysing har haft en mycket betydande gård i pant av kung Magnus som den hade donerats av kungen till klarissorna i Stockholm. Nu var riddaren Henrik Glysing gift med en syster NN till Kettil Puke, och det var antagligen till henne var pantsatt eftersom hon var släkt med kung Magnus. Det förklarar sannolikt varför bröderna Bielke båda bevittnar kvitteringen. De är alltså troligen släkt genom sin far Kettil med Henriks fru, NN Ragvaldsdotter (Puke). De tillhör i så fall Karl Ingeborgasons krets.
Bland de övriga Kettil skall främst nämnas riddaren Karl Thydiskes bror, ärkebiskopen Nils Kettilsson, som är en samtida namne. Han kan inte gärna komma ifråga då han är verksam i uppSverige utan anknytning till Småland och dessutom är han andlig.