NULL
Skriv ut sidan - Äldre inlägg (arkiv) till 2005-07-24
Anbytarforum
Titel: Äldre inlägg (arkiv) till 2005-07-24
Skrivet av: Bengt Bergström skrivet 2005-07-23, 15:27
Roger och Kaj lyckades publicera sina inlägg medan jag redigerade mitt förra inlägg varför jag tyvärr inte lyckades beakta vad Roger anförde om Birger Siggessons testamente [DS 4877]. Roger har rätt i det att efter Lingköpings domkyrkas byggnadsfond, som får de 60 mark som Ulf Håkansson är skyldig Birger, följer 9 andliga bröder vilka alla utan två benämns domino. De två återstående benämns magistro respektive presbytero. Därefter följer fyra kyrkliga institutioner varav den sista är ”fratribus ibidem” där ibidem syftar tillbaka på Linköping. Direkt därpå följer fratri Ingemaro som tilldelas en björnfäll varpå ytterligare fyra kyrkliga institutioner uppräknas. Det förefaller alltså vara så att broder Ingemar förestår Bröderna i Linköping. Sedan kommer släktingarna Nils de Stang och hans son Stefan Stangenberg. Med beaktande av vad Roger skriver om positionernas vikt förefaller det för mig som lekman lite märkligt att Jonas i Näsby, Karl och Johan Puka som följer efter Stefan Stangenberg tituleras domino och således bör vara andliga bröder. Efter dessa kommer nämligen fler släktingar. Ska det möjligen tolkas som att de kyrkliga prelaterna Jonas, Karl och Johan Puka är köttsliga släktingar till Birger Siggesson?
Jag kan bara konstatera att Rogers anmärkning är helt korrekt, Linköpingsprebendanten Birger Siggesson ska bort helt och hållet, därmed faller denna koppling till ätten Stangenberg. Jag lät mig luras av att Ingemar ensam benämns fratri bland alla domino och var inte tillräckligt observant för att hitta det brödraskap som han tycks förestå. När det gäller Rogers anförande av positionens betydelse har jag inget annat än bristande erfarenhet och okunskap att skylla på. Som svar på Kajs kommentar får jag väl svara att vi måste alla lära oss krypa innan vi kan gå, så även jag. Det är bra om man kan lära av andras misstag men några misstag får man nog, till gagn för andra, räkna med att själv bidra med. Jag har inte utgett mig för att leverera belagda fakta, tvärtom har jag varit ganska tydlig med att det är hypoteser jag har presenterat med målsättningen att dels få sakkunskapens kritiska granskande och dels i interaktiv dialog med läsekretsen söka stödjande eller avfärdande argument för de ansatser jag presenterat och korrigera felaktigheter. Just på grund av att jag är medveten om att mina antaganden behöver antingen mer stödjande argument som belägger dem eller avfärdande argument valde jag att gå ut i ett interaktivt media istället för i tryckt form. Jag håller dock med Kaj om att jag inte var tillräckligt tydlig med att redovisa att min identifiering av Erik Krok som Erik Jönsson på Hallkved var ett antagande från min sida. Följaktligen vill jag i detta sammanhang passa på att uttrycka min tacksamhet för, så här långt framförallt, Kajs, Rogers och Per-Åkes hjälp med att få bort felaktigheter ur mina ansatser och Anders och Kajs påpekande om var jag bör stärka upp argumentationen och referenserna. Det höjer kvalit?n i det kondensat som blir kvar i slutänden.
Jag uppskattar ur ett personligt perspektiv Kajs ambitioner att ta hänsyn till pedagogiska aspekter i syfte att inte avskräcka från detta debattforum men jag vill samtidigt till Kaj förmedla budskapet att det är långt mer viktigt ur ett allmännyttigt perspektiv att förmedla och belysa forskningsfrontens aspekter på de frågor som berörs i presenterade ansatser, speciellt om dessa står i konflikt med tillgänglig information. Med beaktande av att jag och andra lekmän mestadels kommer att befinna oss i en position där vi anför hypoteser utgående från, i relativa termer mätt, imperfekt information skulle jag uppskatta om det allmännyttiga perspektivet fick överskugga de pedagogiska ambitionerna även om dessa är vällovliga. Jag är därtill, utgående från egna erfarenheter, övertygad om att de pedagogiska målsättningarna går att nå via uttryckssättet i oppositionen.
Om jag så övergår till att replikera på Kajs anmärkningar så kan jag börja med Ingemar Isesson. Även jag noterade att han i brevtexten i det brev som Kristina Jakobsdotter utfärdade 1360-11-25 [DS 6370] står omnämnd som ”Jngiman Ysaacson”. I regesten till samma brev står det dock Ingemar Isesson trots att det står Isaksson i brevtexten. Jag antar att det beror på att den som skrev regesten tittade efter i det brev som Ingemar själv utfärdade 1360-11-02 [DS 6365] där han benämner sig själv ”Jngimarus Ysason”. Det kan här nämnas att även brodern Johan i likhet med Ingemar använde patronymikonet Isesson (”Johannes Ysason”) [DS 5918].
Jag tror inte att Ingemar kom från Ya i Fryele, det gjorde däremot hans hustru Margareta Ramnedotter [DS 2335, DS 6370, DS 7892, RPB 1210, RPB 1512]. Ingemar och hans bror Johan var snarare uppvuxna i Svenarum eller Lannaskede [DS 6365, DS 5918].
Att avståndet mellan Småland och Uppsala är besvärande för identifikation med den Ingemar som är far till hälsingefogden Johan Ingemarsson är jag väl medveten om. Anledningen till att jag ändå vågade mig på den identifieringen är att Peter Rampn år 1414 sålde jord i Eke i Vaksala socken [SD 1925, SD 1945]. Denne Peter Rampn har jag antagit är son till Ramn Petersson (den yngre) som var brorson till Ingemars hustru, Margareta Ramnedotter [DS 7892, DS 6370]. En Ingemar av Eke är nämnd 1314 [DS 1975, DS 1975a]. En svaghet i detta sammanhang är att det inte framgår vilket Eke som avses. Denna svaghet kompenseras dock i viss mån av att direkt före Ingemar av Eke omnämns Johannes Gasebog. Ätten Gaasabog kan beläggas tillsammans med Johan Ingemarsson närstående personer vid ett flertal tillfällen.
I förbigående kan även, att bero på Carls tidigare anmärkning, nämnas att Margaretas bror Peter som var kyrkoherde i Fryele, är ett bra exempel på en katolsk präst som celibatet till trots hade erkända barn [DS 7892]. I litteratur och kommentarfältet till det refererade brevet finns en hänvisning [C Härenstam, Finnveden under medeltiden (1946)] där fler präster i Finnveden med erkända barn tas upp. Att icke erkända söner till kyrkans män kan ha haft svårt att hävda sin högfrälse börd borde väl inte i det generella fallet vara speciellt konstigt. I detta fall, med ett möderne som tycks ha någon koppling till Sigge Guttormsson och Kristina Birgersdotter håller jag dock med Kaj om att det förefaller märkligt, vilket talar emot min identifikation. Besvärande är även, som Kaj indikerar, bristen på vapenlikhet. Å andra sidan känner vi varken någon Ingemar någon Johan eller någon Gunnar som förde Balksparrevapnet före Anders Jonsson, bröderna Johan och Sigge Ingemarssöner och Lars Gunnarsson.
När det gäller Ranekes upptagande av Ingemar Isesson under två olika vapenbilder noterade jag liksom Kaj att de källreferenser han har angivit avser en och samma person, Pilspets stolpvis. Till skillnad från Kaj gjorde jag dock antagandet att Raneke som heraldiker har haft sitt primära fokus på vapenbilden och slarvat med källhänvisningen för den andre Ingemar Isesson (Två spetsar uppifrån). Ranekes källhänvisningar är systematiskt den första källan som belägger en person, han kan när han förde in källhänvisningarna för den senare Ingemar Isesson ha missat att det fanns två personer med samma namn varför både dateringen och källreferensen för den senare blivit felaktig. Mitt antagande var då att den Ingemar Isesson som omnämns 1384 [RPB 1998] är identisk med den Ingemar Isesson som Raneke anför föra två spetsar uppifrån. Detta har jag dock inte kunnat verifiera då RA ännu inte har lagt ut sigillinformationen för detta brev.
Jag såg i Ingemar Isesson även en förklaringsmodell till Konrad Arxös deltagande kring donationen av Kåddis i Umeå. Detta förutsätter dock identifiering av Konrad Arxö med Konrad Isarsson vilket självfallet, med beaktande av att det är två hypoteser involverade, reducerar relevansen för detta argument. Denna förklaringsmodell skulle dock kunna hålla även om det var Konrad Bralstorps bror Isar som var Ingemars far och således inte biskop Isar i Strängnäs. Alternativt skulle Konrad Bralstorps bror Isar kunna vara far till den Ingemar Isesson som omnämns 1384. Jag hoppas att Hans Gillingstam har lyckats fylla den lucka som Bengt Hildebrand lämnade i ätten Bralstorps genealogi. Jag ser fram emot att få ta del av hans slutsatser.
Som avslutning på ämnet Ingemar Isesson vill jag nämna att ovanstående är en redogörelse för de argument som jag lutade mig mot när jag gjorde mitt antagande. Därmed inte sagt att jag håller detta för att vara sanningen, jag är inte alls säker på att Ingemar Isesson var hälsingefogden Johan Ingemarssons far och inte heller på att han var Nils Kroks bror men jag vill gärna ha igång en kreativ diskussion i frågan. Kom gärna med alternativa identifikationer till vem som var far till Johan och Sigge Ingemarsöner. Andra kandidater (eller möjligen samma) kan t.ex. vara den Ingemar som år 1312 erlägger markgäld i Nyvalla i Tuna socken, Olands härad just norr om Krogsta i samma socken [DS 1885] eller den Ingemar som samma år erlägger markgäld i Skärplinge i Lövsta socken [DS 1887]. Kan det finnas något att dra slutsatser av i kopplingarna till Andreas And, eller till Birger Petersson eller kring turerna med Ulva kvarn och den koppling till Gregers Birgersson som kan skönjas där. Det finns många frågetecken att räta ut här!
Att Johan Ingemarssons far är identisk med Nils (den äldre) Kroks bror finner stöd i dels lagmannen Johan Kroks deltagande i resan omkring 1347, dels att väpnaren Nils Krok vid minst ett tillfälle förde samma vapenbild som Johan Ingemarsson (vid andra tillfällen förde han även två och tre sparrar på balken) i kombination med namnskicket och dels Sigge Ingemarssons anförande om att hans anfäder ägt Ulva kvarn i kombination med Gregers Birgerssons transaktioner med nämnda kvarn och att Nils (den äldre) Krok omnämns i Sigge Guttormssons testamente. Att Johan Ingemarson är identisk med Johan Krok finner stöd i de två sistnämnda argumenten och att Nils (den äldre) Krok och hans bror Ingemar sålde sitt mödernegods 1341. Att Johan Ingemarssons far därtill skulle vara identisk med Ingemar Isesson är inte alls lika klart. Kopplingarna via Eke i Vaksala socken och anledningen till att Konrad Arxö var delaktig i transaktionerna med Kåddis i Umeå är långt ifrån tillräckligt substantiella för att belägga en identifikation. Om det skulle vara så den Ingemar Isesson som omnämns 1384 kan beläggas föra samma vapen som Olof Jönsson (Krok) (Två spetsar uppifrån) så utgör namnskicket för denne dock ett kompletterande indicium för att den Ingemar Isesson som förde en pilspets stolpvis var Nils Kroks bror eller halvbror.
Kaj anmärkte även på min identifikation av Erik Krok. Här måste jag utan omsvep erkänna att jag har slarvat! Som Kaj antyder har jag blivit lurad av att Jan Raneke har tagit upp Erik Jönssons halvsyster Margareta under Hallkvedsätten. Margaretas far var, som Kaj påpekar, inte Jens Larsson och den Jens Krog som uppträder tillsammans med Margaretas man, Torkel Brahe, var således inte hans svärfar. Därmed faller grunden för min identifikation. Erik Jönsson på Hallkved är dock, trots att identitet med Erik Krok inte föreligger, intressant i sammanhanget. Han hade lånat ut 140 mark svenska penningar och 2 läster järn till Knut Karlsson (Örnfot) mot pant i Steninge och Rävsta [RA brev nr. 22732]. Erik Jönsson får betalt för denna skuld av Olof (Krok) Jönsons måg, Bengt Larsson (Björnlår) varvid Knut Karlsson överlåter de pantsatta egendomarna till Bengt Larsson [RA brev nr. 22787]. Jag vill dock påpeka att något förefaller vara konstigt med dateringarna av dessa brev. Knut Karlsson utfärdar det senare brevet den 21 juni 1437 men omnämns som salig [i åminnelse] i det förstnämnda brevet, som är sigillerat av väpnaren Nils Krok, redan den 26 mars samma år.
Ingeborg Eriksdotter som omnämner sin bror Karl Eriksson och sin farbror Nils Krok torde, mot bakgrund av vad Kaj och Per-Åke anfört, vara dotter till Nils halvbror Erik Karlsson (Björnram från Uppland) [SMR 209] och inte till Erik Jönsson på Hallkved. När Kaj nu förtjänstfullt har påvisat att min identifiering var felaktig får jag tillbaka ett problem som jag trodde att jag hade löst. Hur kom Knut Karlsson (Örnfot) i besittning av sin andel i Steninge? Uppenbarligen inte genom att Johanne Torkilsdotter (Brahe) via Erik Jönssons halvsyster Margareta ärvde Olof (Krok) Jönssons föräldrar! Knut Karlsson var gift med Erik Jönssons halvsyster Margaretas dotter Johanne Torkilsdotter (Brahe) som i sitt andra gifte med Magnus Laurensson blev stammoder till den svenska Braheätten. Det torde vara vingarna från denna ätts vapenbild som återfinns i Huskvarnas stadsvapen.
När det gäller gården wall?r så var min enda tanke den att om Kristina Birgersdotter äger en gård med detta namn och en dotter till henne kan påvisas äga en gård med samma namn så förefaller det ur mitt perspektiv som lekman vara logisk att anta identitet mellan dessa gårdar. Å andra sidan har jag just ingen kunskap alls om samtida arrondering av jord. Självfallet inbillade jag mig inte att man i kvantitativa termer ska kunna jämföra ett geografiskt avstånd med ett genetiskt dito. En sådan jämförelse måste stanna vid en kvalitativ bedömning. En aspekt som talar för att Kaj har rätt trots att Nils Kroks och Ingemars mor ägde en gård med samma namn är att om det skulle vara Valla i Flistads socken som avsågs i Kristina Birgersdotters testamente så skulle det ur ett arronderingsperspektiv ligga närmare till hands att lägga någon jord från Normlösa, som också var i deras ägo, till Valla än en tomt från Ljuna.
Jag har ännu inte sett något alternativt förslag från läsekretsen till varför Nils Krok (den äldre) tar arv efter Sigge Guttormsson, så jag får väl presentera ett själv. Jag faller då tillbaka på min första hypotes att det var Sigges barnbarn eller deras män som fick ärva hans vapen. Den 20 februari 1386, vid Skeppstuna kyrka, har Ragnild Nilsdotter i Skärplinge utfärdat ett brev där hon säljer sina morgongåvegods i Kroksta i Vidbo socken till ärkebiskop Henrik Karlsson i Uppsala (Två spetsar uppifrån) [RPB 2193, SMV s. 64]. Vid Skeppstuna kyrka har en sigillstamp upphittats med en sexuddig stjärna omgiven av tre malteserkors och legenden S'NICOLAI INGEMARI [SMV s. 688]. Raneke har anfört att denne Nils Ingemarsson skulle kunna vara identisk med den dominus Nicolaus som omnämns som ”rector ecclesie skeptunum” år 1285. Möjligen härrör identifieringen från K. H. Karlssons biografiska anteckningar för medeltiden, vilka Raneke refererar till. Baserat på vapenlikhet har han även anfört att han kan ha varit farfar till Lars och Nils Ingemarsöner som förde en sexuddig stjäna omgiven av tre ”kulkors”. Lars Ingemarsson hade vidare halvbrodern Nils Botvidsson som var präst i Vada och dottern Agnes som var gift med Nils Gjordsson [SD 2128]. De sistnämnda fick, i det refererade brevet, jord i Ed i Värmdö socken och Norslunda i Norrsunda socken. Norslunda ligger på andra sidan landsvägen räknat från Krogsta i samma socken. Jorden i Ed hade Lars och Nils Ingemarsöner tidigare fått av sin morbror Gregos Porse, kyrkoherde i Skånela socken [RPB 2488, SMP Gregers - 1366]. Namnet Porse på deras morbror antyder att deras mor har en stark anknytning till dåvarande Danmark. Detta bör medföra att trots det geografiska avståndet så kan det vara borgaren i Lund Ingemar Nilsson [DS 7292, DS 7679, RA brev nr. 12114] som utgör den felande länken mellan den på sigillstampen nämnda Nils Ingemarsson och dennes förmodade sonsöner Lars och Nils. Besvärande för denna identifikation är dock vapenbilden. Den sexuddiga stjärnan finns med till höger i skölden men han förde inga kors, på sköldens vänstra sida förde han ett hjorthorn [DS 7292]. Enligt Raneke förde han år 1383 enbart ett Hjorthorn [SMV s. 273, RPB 1908].
Nu till min hypotes till varför Nils Krok är upptagen i Sigge Guttormsons testamente. Mitt antagande är att den vid Skeppstuna funna sigillstampen tillhörde Nils (Ingemarsson) Krok. Han skulle då vara son till Helena Siggesdotter i hennes första gifte med den, år 1278 på Gälakvist dräpte, danske riddaren Ingemar Nielsen. Jag är medveten om att denna indiciekedja är bräcklig och behöver stöttas av kompletterande indicier för att bli trovärdig. Besvärande är t.ex. svårigheterna att datera den funna sigillstampen, Ranekes identifiering är definitivt inte tillräckligt säker. Även om vapenlikheten med sonsönerna beaktas så medför detta inte att sigillstampen kan knytas till dominus Nicolaus som omnämns år 1285. Ranekes identifiering kan även ligga i viss konflikt med mitt antagande. Den Nils som var ”rector ecclesie skeptunum” benämns dominus men Nils Krok benämns aldrig riddare. Om vi beaktar kronologin i denna genealogi kan vi börja med att konstatera att Nils och Lars Ingemarssöner är kända 1390 - 1415. Ingemar Nilsson i Lund är känd 1366 - 1383 vilket verkar rimligt. Att Nils och Lars farfar skulle vara ”rector ecclesie skeptunum” redan 1285 verkar däremot ohållbart. När Nils Krok nämns i Sigge Guttormssons testamente år 1283 är han troligen ännu ett barn, hans egna efterlämnade spår är från 1311 - 1341. Jag håller därmed min identifiering för mer trolig än den Jan Raneke har anfört. Det som talar för Ranekes identifiering är ortografin men om vi skulle kunna finna stöd för att Ulf Jakobssons änka Ragnild Nilsdotter [S Rahmqvist, PHT 1978] var nära befryndad med Nils Krok så har vi ett stöd för att ortografin kan vara korrekt även för Nils Krok.
Ett stödjande indicium för att Nils Krok kan vara son till den danske riddaren Ingemar Nielsen finner vi i hans deltagande i arvstvisten mellan Erik Valdemarsson och Erik Plogpennings döttrar Agnes och Jutta, som får en rimlig förklaring i denna danska anknytning [DS 2625].
Ragnild Nilsdotter säljer sina morgongåvegods i Kroksta i Vidbo socken till ärkebiskopen Henrik Karlsson som förde samma vapen som Olof Jönsson (Krok) [SMV s. 64]. En Peter Ingemarsson är belagd i Kroksta i Vidbo socken år 1316 [DS 2045]. Nils Abjörnsson (Sparre av Tofta) benämner Ragnild Nilsdotter som sin kära blodsfränka [DS 4578]. Ragnild hade systrarna Margit, Helena [DS 5603] och Kristina Nilsdotter [RPB 2699] som var gift med Mats Sigvastsson [RA brev nr. 13347, DS 5603] samt brodern Magnus Nilsson [DS 6881]. Deras far Nils var son till Björn Ingolfsson som möjligen var far även till ärkebiskop Olof Björnsson.
Olof Björnsson skötte sitt uppdrag som testamentsexekutor efter de avrättade hertigarna Erik och Valdemar tillsammans med Johan Ingemarson. Björn Ingolfsson var först gift med Ragnhild Spi?lbudsdotter [DS 1378] och därefter med Margareta [DS 3258]. Ragnhilds patronymikon antyder att hon var bördig norr om Ödmården. Olof Björnsson ägde flera laxfisken tillsammans med Johan Ingemarsson. De av dessa som låg söder om kolonisationsområdet delade de mellan sig år 1331 [DS 2850]. Dumb? fiske som Johan Ingemarsson då fick ligger vid Ljungans mynning. Just söder om därom ligger det Forsa som var sätet för prosten i Sunded, eller rättare sagt i Forsa kontrakt. Kan det vara från detta Forsa som Olof Björnsson var bördig? Som en anekdot utan påvisbart samband kan även nämnas att vid Dingersjö och Värsta som Johan Ingemarsson erhöll vid detta byte ligger Nolby där det står en runsten som är ristad av en runristare vid namn Farth?ign.
Björn Ingolfsson uppträder tillsammans med ett flertal personer som för Balksparrevapnet när domprosten i Uppsala Andreas And upprättar sitt testamente. Som jag tidigare antytt kan det även finnas kopplingar mellan dessa ätter via Nils Ubbessons systrar. Ragnild Nilsdotters syster Helena var gift med Germund Håkansson som förde samma vapen som Olof Jönsson (Krok) [DS 5603]. Sammantaget verkar det troligt att Ragnild Nilsdotter på något sätt var befryndad med Nils Krok men jag har ännu inte lyckats finna klara belägg för detta.
Den Isak Isaksson (Ban?r), gift med Märta Siggesdotter (Brun), som Per-Åke nämner, var son till Isak Björnsson (Ban?r) och Gertrud Andersdotter (Ulfstand av Årby) som blev stammor till ätten Ban?r. Denna ätts vapen återfinns i Danderyds kommunvapen.
Angående Rogers fråga om Vinstena i Vassunda socken så faller min hypotes kring denna gård i och med att Kaj påvisade att Olof Jönsson (Krok) inte var bror till Erik Jönsson på Hallkved. Det jag var ute efter var att hitta en länk från Katarina av Steninge via hennes arvtagerska Helena på Vinstena till den Lars på Vinstena som omnämns tillsammans med Germund Håkansson och Greger Germundsson som förde samma vapen som Olof Jönsson (Krok). Min hypotes byggde på att Olof Jönssons far var identiskt med Erik Jönssons far och således använde Patronymikonet Larsson. Då den Jöns som var far till väpnaren Nils Krok, Olof Jönsson (Krok), Birgitta Jönsdotter och hustrun till Lasse Petersson i Ransta nu saknar patronymikon faller mitt försök till identifiering med Lars på Vinstena. Finns det någon i läsekretsen som känner till vilka som var föräldrar till dessa syskon?
Beträffande Guttorm Jarl, som år 1165 tillsammans med ärkebiskop Stefan fick befallning av påven Alexander III att underkuva finnarna [DS 59], så är jag varken jämte eller smålänning så han får höra hemma var han vill. Jag måste dock replikera på Rogers argument för att han skulle vara smålänning. Oavsett varifrån han var bördig så torde det vara så att det ämbete han innehade stationerade honom där Erik Jedvardsson huserade. Det är helt korrekt att jag har hämtat uppgifterna på Internet men den sida som jag hittade hade faktiskt en källreferens. Jag har ännu utan framgång försökt att få tag i den refererade källan för att ta reda på om identifikationen mellan Guttorm jarl och Guttorm Östmansson på Frösön finns i denna eller om den är av senare datum. När i tiden Roger anser att gränsen för modern litteratur går anger han inte men den refererade källan är Nils Ahnlund, Kring Frösöstenens personnamn, i festskrift till Ivan Wikström på hans 60-årsdag den 19 september 1947, Lund 1947, s. 1 - 10. Utöver referensen till Gillingstams artikel i SBL som Roger har anfört så anger SMP även en referens till något mindre modern litteratur som riskerar att falla för ålderssträcket: Saxo Grammaticus s. 444.
Vem Saxo Gramaticus var tvistar danska historiker om men en intressant hypotes är att han ska ha varit identisk med den Saxo Thorbj?rnss?n vars farfar Sune Hvide Ebbesen var kusin med Esbern Snare som var gift med Guttorm Jarls dotter Helena.
Den andre store samtida skribenten, Snorre Sturlasson, var i tjänst hos Skule Bårdsson när han skev sin Heimskringla. Skules fars halvsyster Ingrid Guttormsdotter var gift med Guttorm Östmansson på Frösön. Att identifiera Guttorm Östmansson med Guttorm Jarl torde inte vara lätt. Vilka argument Nils Ahnlund (eller vem som nu anfört identifieringen) lutade sig mot vet jag inte och avser inte heller lägga speciellt mycket energi på i nuläget. Det finns tillräckligt med problem att lösa på 1300- och 1400-talen. Det hjälper inte om de hypoteser som är derivat av tidigare hypoteser finner stöd och kan anses bli belagda om de tidigare hypoteserna visar sig vara alltför bräckliga och faller.
Jag är medveten om att jag i mitt första inlägg, som Kaj påpekat, staplade hypoteser på varandra, speciellt i epilogen ”norden runt”. Jag ville dock förmedla en helhetsbild av hypoteskedjan men insåg samtidigt att jag ensam inte har tillräcklig kapacitet för att belägga alla underliggande hypoteser innan den sista hypotesen reses. Det är även självklart att hypoteser staplade på varandra inte utgör ett induktivt bevis även om den första hypotesen vilar på belagda fakta. En hypotes kan i detta sammanhang aldrig verifiera den hypotes som den är härledd från. I dessa sammanhang måste deduktiva slutledningsmetoder användas. Sannolikheten för att en hel hypoteskedja ska hålla måste snarare vila på statistisk grund. Den generation som blivit förstörd av Mats Håstads Hej matematik finner instrument för en sådan bedömning i mängdlärans snittbildning av sannolikheten för att varje hypotes för sig håller. De som är mer allmänbildade finner lämpliga instrument i den matematiska statistikens kombinatorik. I realiteten torde dock valet av beräkningsinstrument vara underordnat den överskuggande svårigheten att kvantifiera sannolikheterna för att en enskild hypotes är korrekt. Troligen kommer man inte längre än till en sannolikhetsbedömning på en kvalitativ skala och på kvalitativa mått är det svårt att tillämpa alla typer av beräkningar.
Sannolikheten för att en hel hypoteskedja ska hålla kan avsevärt förbättras om indicier som styrker den sista hypotesen i en kedja kan baseras på de belagda fakta på vilka den första hypotesen vilar. Detta kortsluter de inducerade osäkerheterna som aggregatet av mellanliggande hypoteser ackumulerat. Det räcker dock inte att dessa indicier vilar på den första hypotesen, det leder endast till ett ohållbart cirkelbevis. Det är inte en slump att jag här ovan har anfört kopplingarna mellan den svenska Braheättens vapen och Huskvarnas stadsvapen och mellan ätten Ban?rs vapen och Danderyds kommunvapen. Jag kan även passa på att nämna likheterna mellan den stjärnbild som förekommer i Burevapnet och det kommunvapen som antogs av den kortlivade Bureå kommun. Att en ort har en vapenbild som anspelar på någon betydande ätt på orten betyder reciprokt även att en person som kan beläggas föra samma vapen som en ort kan antas ha kopplingar till en betydande ätt som verkat på orten. Den sista hypotesen i den kedja som jag har presenterat är, ur detta perspektiv, att tillnamnet Krok som används i Ingeborgs släkt härrör från Ketel (Tostigsson) Krok i Hålogaland och hans bror Skule.
Tanken att Ingeborg är befryndad med Johan Ingemarsson tycks Kaj dela, trots lite ordfäktning kring ärvdajord versus avlingejord, frälsejord versus skattejord och att varken Upplandslagens eller Hälsingelagens krav på antal fastar är uppfyllda. Johan Ingemarsson kan enligt ovan kopplas till de ätter som förde två spetsar uppifrån. Hålogaland var ett småkungadöme mellan Namdalen i nuvarande Nord-Tr?ndelags fylke och Lyngen i nuvarande Troms fylke. En första iakttagelse man kan göra är att jämföra Cecilia Ingemarsdotters vapen [SMV s. 585] med Nord-Tr?ndelags fylkesvapen. Denna vapenbild kan dock anses vara alltför allmän för att några slutsatser ska kunna dras. Det kan dock knappast anföras mot nästa iakttagelse av intresse. Den brisyr av det vapen som Olof Jönsson (Krok) förde som Raneke har tagit upp som variant C [SMV s.64] är sånär som på tinkturen identisk med kommunvapnet för Mosviks kommun i Nord-Tr?ndelags fylke. Tinkturen för Mosviks kommunvapen tycks ha anpassats till den skogsindustri som idag dominerar bygden. Om man läser kommunens egen blasonering för vapnet står det dock klart att det historiska sammanhanget är detsamma som för ätten Ulfstand av Årby där Elin Andersdotter kan beläggas ha fört den nämnda varianten av vapnet!
Om den hypotes som jag har anfört ovan till varför Nils Krok är omnämnd i Sigge Guttormssons testamente vinner acceptans, blir det intressant att gå vidare och dels resa frågan om Nils Kroks bror Ingemar hade samma far som Nils eller om Helena Siggesdotter hade en relation med någon man mellan 1278 och 1284, dels resa frågan om tillnamnet Krok kom från Ingemar Nielsen eller från Sigge Guttormsson. Är det känt vilken ätt den danske riddaren Ingemar Nielsen tillhörde?