NULL
Skriv ut sidan - Äldre inlägg (arkiv) till 2002-05-20
Anbytarforum
Titel: Äldre inlägg (arkiv) till 2002-05-20
Skrivet av: Carl-Fredrik Hanzon skrivet 2002-05-20, 15:13
Visst, Göran! Jag förstår vad du menar. Många har ju också, i synnerhet under 1900-talet, antagit namn på sådana grunder, (även om jag troligen inte skulle göra det själv). Och naturligtvis kan kan man ha en väldigt stor samhörighet med släkter man härstammar ifrån på alla håll (men behöver man därför nödvändigtvis ta deras namn? [min anm.]). Och namn som Bergengren, Dalman och Carleson låter ju inte så specifikt adliga. Men du missar själva poängen i det jag och Anders framhåller.
Låt oss säga att den av dig beskriva anknytningen (låt vara hypotetisk) till den antydda utdöda adliga ätten blir så stark att du ansöker om att byta till namnet och får detta beviljat, kan ju detta få följande konsekvenser: Några år efter att du fått namnet godkänt och registrerat, gör en (amatör-) släktforskare ett fynd: Han upptäcker att den tidigast kände medlemmen av en släkt som numera heter Lundberg och Larsson, egentligen är en son (som trotts ha dött ung och barnlös) till den siste medlemmen av den utdöda adliga ätten. Ätten är alltså inte utdöd, utan fortever ovh har flera levande grenar, men släktmedlemmarna (och Riddarhuset) har inte haft en aning om det verkliga förhållandet. Nu tänker vi oss att en av medlemmarna i den nyupptäckta adelsätten, låt oss kalla honom Christer Larsson, vill byta till ättens namn, något som vi ju tycker skulle vara hans självklara rättighet, eftersom han inte bara härstammar från ätten, utan t.o.m. tillhör den.
Men på namnregistreringsmyndigheterna stöter han på patrull, eftersom en person (dvs du) har tagit namnet och blockerar därvid detta för alla andra, även om de lyckas bevisa att de är agnatiska ättemedlemmar. Det är främst av den anledningen jag anser att man måste vara mycket restriktiv med tillstånd att på detta sätt återuppliva utdöda ätters namn. Vi vet nämligen mycket lite om vad framtidens släktforskning kommer att avslöja, och det är ibland omöjligt att säga huruvida en ätt verkligen är utdöd eller inte. Riddarhusstamtavlorna är långt ifrån ofelbara och fullkomliga. Min slutsats blir ändå till syvende och sist: Avslag för sådana namnansökningar, så vida man inte kan bevisa agnatisk härstamning (dvs är ättemedlem). Låt utdöda ätter vara utdöda, så länge inte motsatsen kan bevisas.