NULL Skriv ut sidan - Äldre inlägg (arkiv) till 2002-05-20

Anbytarforum

Titel: Äldre inlägg (arkiv) till 2002-05-20
Skrivet av: Anders Pemer skrivet 2001-05-16, 15:51: Sven, får man drista sig att fråga vilken bit av diskussionen det är du betraktar som anakronistisk?

Jag tror jag talar för alla som vänder sig mot antagande av utdöda ätters namn, att vi inte sitter och tycker det är fel för att vi tycker att adeln är bättre människor och borde ha sina privilegier tillbaka, och att det är mot den bakgrunden de förmodat utdöda ätternas namn borde få vara ifred, för att de skulle vara finare namn än ofrälse släktnamn.

Den adel som fanns, och i vissa fall har agnatiska ättlingar kvar med samma namn (och på senare tid inte så få cognatiska också, jag har själv en adlig kvinnlig kusin, som har barn med en sambo vid namn Nilsson, så...), och i andra fall nu är utdöda eller förmodat utdöda ätter, tillhör - på gott och på ont - vårt kulturarv. Om det må man tycka vad man vill.

De gamla ättenamnen borde därför rätteligen även fortsättningsvis åtnjuta det skydd, de tills härom året också alltid har gjort. På relativt sen tid har namnmyndigheterna gjort en helomvändning mot tidigare praxis att släktnamn som kan förväxlas med gammal känd utdöd släkt inte ska godkännas. Möjligen är det någonting om att den gamla släkten ska finnas med i minst två allmänna uppslagsverk för att räknas som känd.

Detta är ju givetvis en larvig princip att gå på. Principen borde ju vara att det alltid är fel att som nytt släktnamn få ta vad som är en annan agnatisk släkts namn, utdöd eller i livet. Och adlig eller icke adlig.

Är det ett gammalt adligt namn kommer man alltså, knappast ett dugg oavsiktligt, att gå omkring och ge sken av att tillhöra en gammal adelsätt. I den omfattning gamla adliga namn på detta vis antas, så är det ju namn som verkligen låter genuint adliga Detta är ju faktiskt i rak mening det som i patentsammanhang brukar uttryckas i termer i stil med ägnat att vilseleda om produktens ursprung.

När man således i första hand vänder sig emot att wannabees vill verka fina genom att rida på gamla fina namn tycker jag det är oerhört orättvist att bli framställd som att man värnar om de fina namnen för att man skulle stå på det riktiga fina folkets, adelns, sida.

Principiellt kan det kanske ses som en smula... anakronistiskt att de ännu fortlevande adliga ätterna fortfarande är adel, men i formell mening har de faktiskt inga privilegier kvar. Det som slår snett är att människor med adliga namn i många sammanhang i praktiken kan få privilegier ändå. Sett ur det perspektivet skulle det kanske finnas en viss bisarr logik i att alla vi ofrälse skulle norpa åt oss gamla utdöda namn för att låta lika fina. Men det är en långsökt väg att gå.

Och det har knappast varit någons motiv.

Jag håller heller inte med Sune om att vad som helst är bättre än att hitta på något nytt. Jag tycker något helt nytt är det bästa man kan ta, om man måste byta namn. Som Tom säger så har ju alla namn varit nya någon gång. Att ta ett namn som redan finns kommer ju alltid att innebära framtida sammanblandningar med andra släkter med samma namn. I livet eller utdöda.

En gammal grundläggande princip för släktnamn är ju att de ska peka på en, och endast en, släkt. Alla myriader med Bergström- och Lindkvist-släkter och så vidare kan vi ju inte rimligen göra något åt retroaktivt genom någon form av tvångsåtgäder, men det minsta man skulle kunna göra är att införa som princip att ett nytaget släktnamn inte får ha funnits som släktnamn förr. Även om den tidigare släkten förmodas utdöd. Eventuella ättlingar till den måste ju alltid ha företräde, och vem ska avgöra att inga sådana finns.

Ska PRV börja ombesörja omfattande släktforskningar för att säkerställa att det inte finns några ättlingar till den förra släkten med samma namn. Det tror jag knappast. Och då ska de ju inte heller sitta och ge bort något som inte är deras att ge bort.