Titel: Brister i materialet
Skrivet av: Jörgen Tollesson skrivet 2010-11-15, 01:59
Om med efternamn menas patronymikon (fadersnamn), så var det inget som man var utan tills man flyttade hemifrån - det var något som man hade från det ögonblick man föddes.
Att man var utan patronymikon som barn är något som jag ofta har sett upprepas både här i forumet och på andra ställen - men det är en myt. Hette fadern Anders, så var hans son Anders son och dottern var Anders dotter. Och det är ju bara detta som patronymikonet visar, det är ju inget efternamn i modern mening.
Denna myt förmodar jag beror på att barnen står utan patronymikon i husförhörslängderna, men att de gör det beror bara på att det inte behövs mer än förnamnet där. Om det står...
Anders Larsson h. Johanna Persdotter s. Per
...så framgår det av sammanhanget vad Pers patronymikon är; det behöver alltså inte sättas ut. Men det behövs i flyttlängd och attest om han flyttar hemifrån ensam.
Samma myt finns om soldater - att de bytte ut sitt patronymikon mot soldatnamnet när de antogs som soldater, och sedan kunde återta det efter avskedet.
Soldatnamn fick de förvisso, men inte i stället för patronymikon. Det finns soldatrullor där soldaten för rote 87 heter Per Andersson Dunder, likaväl som det finns rullor där det bara står Per Dunder.
Och det finns födelseböcker där det står att den 12 December föddes Per Andersson i Storeby, föräldrar Anders Larsson och hustru Johanna Persdotter, likaväl som det finns födelseböcker där det står föddes Anders Larssons och hustru Johanna Persdotters son i Storeby, kallad Per.
Ibland skrevs det ut, ibland inte - men patronymikonet fanns där hela tiden, från vaggan till graven.
(För undvikande av missförstånd eller överflödiga påpekanden: Jag talar här om patronymikon när sådana fortfarande användes på ursprungligt sätt - alltså innan den nya seden bredde ut sig och mannens patronymikon 'frystes' och förvandlades till hela familjens efternamn, också för kommande generationer.)