NULL
Skriv ut sidan - Äldre inlägg (arkiv) till 2003-01-11
Anbytarforum
Titel: Äldre inlägg (arkiv) till 2003-01-11
Skrivet av: Agne Sjödin skrivet 2002-12-19, 15:53
Hej Björn!
Elias Henriksson tog sig efternamnet Boström han omkom i en drunknigs olycka.
Följande känner jag till Elias Boström (Henriksson)
Tog namnet Boström. Elias (Henriksson) Boström hemman måste gå på exekutiv auktion för skulder han ådragit sig, och inropades där av Vängels byamän i gemenskap. Vängels byamän hade sedan gammalt en del slåtter på Bofors skog, även Vängels fäbodar efter landsvägen mellan Vängel och Backe ligger på Boforsskogen. Genom köpet fingo nu Vängelborna även andra rättigheter på Boforsskog. Som arrendator på hemmanet inflyttade Nils Olof Andersson från Sil och hans hustru Anna Olofsdotter . Efter elva år flyttade Andersson till Forsås, och som ny arrendator inflyttade Inge Enok Ingelsson från Västerormsjö i Dorotea gift med Rebecka Isaksson från Bofors. Elias Henriksson, som tagit namnet Boström flyttade till ett torp i Tjärnnäset. Den 26 juni 1888, Elias Boström deltog i slutflotningen (rumpan) i Vängelälven, hade en timmerbröt bildats i Forsåsforsen. Bröten var så lång att dess ena ände nådde land, och man kunde från land gå ut på den. Elias, som var skicklig forsroddare, fick order att taga fyra man med sig och taga bort bröten. Han skulle sköta båten med rodde den i land och gick ut på bröten till de andra och arbetade med dem. Utom Elias Boström var det Isak Edvard Isaksson från Bofors, Sven Erik Israelsson och Hinrik Matsson (Lill-Finn Henrik) från Bofors, samnt Anders Mattias Persson från Grytån. De andra flottarna voro oroliga därför att Elias rott båten i land, men Elias gjorde narr av deras rädsla. Han räckte bara ut tungan åt oss förklarade sedan en av dem som kommo undan med livet. Efter en stunds arbete lossnade bröten. Karlarna sprungo för livet in mot land, men bröten gick i sär, och de mötte vilda forsen. Ante Persson, som sprang först, kom i vattnet, han höll sig fast i en stock, och kamraterna sågo hans huvud över forssaggorna ett par gånger, men sedan försvann han i virvlarna. De andra fyra åkte med det bullrande timret. Snart började det bröta ihop igen, rätt nära land. Elias försökte springa på löstimret mot land och kom så nära att han fick tag i en liten björk som hängde ut över strandkanten Men han fick inget fotfäste, och kamraterna sågo hur löv och bark lossnade från den lilla björken tills den blev alldeles vit i toppen, eftersom den gled ur händerna på Elias, och till slut försvann han bland timret i forsen. Björken med den avskalade toppen syntes sedan i flera år vid stranden. De andra tre männen stod nu på en liten bröt på tjugufem eller trettio stockar mitt i forsen. Flottarlaget ovanför hade ingen vetskap om vad som hänt förrän en kvinna kom och ropade och skrek att deras kamrater drunknat. Johan Nordstöm, då Brattforsen, sedan bosatt i Sunnansjö-noret, försökte två gånger komma med båt intill bröten men misslyckades, måste draga upp båten och börja om. Tredje gången lyckades han komma intill bröten så att männen kunde följa med båten i land. Elias Boströms döda kropp anträffades någon vecka senare cirka en kilometer nedströms olycksplatsen, men Ante Persson återfanns först flera månader i Imnäs i Ramsele.
Elias Henriksson hade en bror Erik som blev ihjälslagen av en” finne”
Eric (Egge) och Elias (Iljas) Henrikssson gingo båda ett olyckligt öde till mötes. Egge var gift med Anna Ersdotter från Forsås i Ramsele (en syster till den Lill-Finn-Hindriks hustru, som skodde hästar åt sin man (enligt Forsbergs dikt i 1951 års Fjällsjö krönika). Under ett vilt uppträde på svärfaderns gård påskhelgen 1863 blev han ihjälslagen. Det hade blivit bråk mellan ortsborna och en mängd finnar som var på tillfälligt arbete i trakten. Egge, som var gift sedan knappt ett år tillbaka, var på besök hos sin svärfader. Egge som var en stor och kraftig karl sprang ut från från svärfaderns hus för att söka få bukt på finnarna, och hade fått tag i en , då en annan finne slog honom i huvudet med en styrmede (trämede som användes att sätta under vattensåar, som man sedan kunde styra sån på meden). Slaget var så våldsamnt, att meden gick av, och Erik Henriksson dog omedelbart. På den tiden fanns varken telefon eller andra komunikationer, men en budbärare sändes över skogen till Backe efter länsmannen. Länsmannen kom så fort han kunnde och hade fjärdingsmannen och två handfasta karlar till med sig, eftersom man kunde beräkna att finnarna inte skulle vara lätta att taga hand om. Men den skyldige kom gråtande mot länsman och erkännde vad han gjort. Jag tänkte inte på vad jag gjorde, jag trodde inte att slaget skulle ta så hårt, sade han. Naturligtvis var alla deltagarna mer eller mindre berusade. Finnen dömdes till tio års fängelse, men dog i fängelset redan efter något år. Erik Henrikssons änka stod nu ensam med barn att försörja. Efter något år måste hon sälja hemmanet, som kom i bolagshänder. Sedan gifte hon sig med en byggnadssnickare Per Inge Fahlen, och bodde några år i Söredsta, men flyttade sedan tillbaka till Bofors, där hon hade föderåd från det till bolaget sålde hemmanet. Som arrendator på hemmanet inflyttade Isak Isaksson från Sunnansjö och hans hustru Anna Maja Nilsdotter från Silsjönäs, vars barnbarn innehar det, nu som ägostyckningshemman, än i dag.
Elisabeth (Lisa) Erica Danielsdotter dog midsommardagen den 24 juni 1930. I en ålder av 96 år. Hon var min mormorsfarmor. Elias och Erik hade en bror som hete Nils Henriksson och tog sig efternamnet Bolin, han var född 8 juni 1845 i Bofors, han finns noterad i 1930 års Förhörsbok Fjällsjö socken. När dog han? Han var gift med Sara Johanna Danielsdotter född 15 juni 1843 Nordantjäl en syster till (Lisa) Erica Danielsdotter. När dog Sara Johanna. Hon levde efter 1930.