Först och främst är det väl bättre att skriva att personen dog på gården i Sanby i Norrköping, län. För personen dör ju inte mitt på en gräsmatta i Norrköping?
Det kan nog ha förekommit. Frågan är om man i ministerialböckerna skrev var de dog eller om de skrev var de bodde. Det är dock troligast att det är knall-fall-orsaker som gör att man dog mitt ute på en gräsmatta.
Citera
En annan fråga: Min egen forskning har fört mig till ett av Sveriges "gränsländer" eller ja, "gränslandskap" i Bergslagstrakten. Jag har socknar såsom Ramnäs, Våla, Malingsbo etc. som, beroende på årtal, antingen är Västmanland, Kopparberg, Dalarna eller Uppsala. Hur ska jag organisera detta? Jag kan inte ha en platsangivelse för ett årtal och en annan för nästa år därpå bara för att landskapen har ändrat sig. Hur gör ni mer erfarna?
Gör inte anspråk på att vara mer erfaren än någon, men som påpekat så kan man inte förlita sig på att platsangivelser är statiska.
Förslaget att använda landskap är IMHO att adressera problemet på ett trasigt sätt. Landskapen må ha varit oförändrade under en lång tid, men du har fortfarande problem att gränser ändrar sig ändå för andra ortangivelse-begrepp. Gränser för socknar och församlingar ändras ibland och gränser för länder likaså (och ibland uppstår de och försvinner rent av). Jag ser bara två hållbara sätt att lösa det: antingen så använder man gränserna som gällde vid tidpunkten eller så väljer man gränserna som gäller vid en godtyckligt vald tidpunkt (t.ex. vid millenieskiftet).
Själv använder jag länsbokstav som extra specificering av socken/församling, mest för att kunna särskilja socknar/församlingar med samma namn och då är problemet med att en församling hoppar mellan C/U/W mindre om socknen/församlingen man riskerar förväxla med ligger någon helt annan stans.