Titel: SV: Floberg
Skrivet av: Lennart Sandström skrivet 2021-11-08, 10:49
Hej, Brita Elisbet Flobergs man Skeppare Jöns Sandlund var inte skeppare på någon båt som hette Sandörsund, utan han var skeppare för Sandörsund Glasbruk, troligen på deras bruksbåt Snauskutan Långa Ormen..
1798/1799(?) byggdes SNAUSKUTAN (även nämnd snaubrigg eller brigg) LÅNGA ORMEN (glasbruket Sandörsund´s fraktfartyg) på FINNHOLMENS SKEPPSVARV. FINNHOLMENS SKEPPSVARV / SANDÖRSUNDS SKEPPSVARV i byn Sangis: Namnet Finnholmen finns ännu kvar och betecknar idag en udde belägen på Sangisälvens östra strand alldeles invid älvens mynning mot Bottenviken. När fartyg byggdes på 1700-talets slut och början av 1800-talet så utgjorde Finnholmen en ö och havet stod då två meter högre än idag. Antagligen gjorde landhöjningen det omöjligt att bygga större fartyg efter 1820-talet vid Finnholmen, vilket medförde att skeppsbyggeriverksamheten var tvungen att flyttas söderut till Kilnäset vid Sangisälvens mynning. I slutet av 1790-talet hade ett glasbruk anlaggts vid Sandörsund, på Kilnäset vars fraktfartyg var snauskutan Långa Ormen. BRIGG: På vissa briggar satt gaffelseglet på en egen smäcker mast som satt tätt akter om stormasten. Denna fartygstyp kallades snaubrigg. Tidiga snaubriggar saknade märsar. 1890 hade snaumasten i allmänhet ersatts av en skena på stormasten. En brigg är ett lättseglat fartyg som kan manövreras på små ytor och bland annat vända runt med en så kallad briggvändning. Briggar användes ofta som lastfartyg och benämndes ofta efter den typ av last de var byggda för: kaffebrigg, vetebrigg, malmbrigg etcetera. SNAU är en typ av segelfartyg som skiljer sig från den närliggande briggen genom sin mastkonstruktion, ett mindre tvåmastat råsegelfartyg på 1600-talet som utvecklades under 1700-talet till ett fartyg där gaffelseglet (även kallat briggseglet) är listad till en spira tätt akter om stormasten, mellan märsen och däcket, detta innebar att gaffelseglets gaffel kunde hissas högre än storrån och oberoende av den. Ytterligare en fördel var att seglet inte hindrades av de järnband som höll ihop master som tillverkats av flera delar. Den lilla masten akter om stormasten för gaffelseglet kallades för snaumast, och förekom även på barkskepp och fullriggare. SNAU-BRIGG, ett brigg-tackladt fartyg med snau mast och fordom utan märsar. Denna benämning förekommer numera högst sällan, emedan snaumasten nästan alldeles gått ur bruk och ersatts af en rall-skena på masten akterkant (Snau-brigg i Nordisk familjebok; första upplagan, 1890). NOTERING: Diversehandlare och brukspatron Anders Öström, Stockholm & Pehr Åström var delägare i Sandörsunds Glarsbruk under den tiden bruket var igång, eftersom bruket lydde under "Björkfors såg- och manufukturverk" ("Björkfors finbladiga såg- och manufakturverk").
KÄLLA: "Familjen Bergman Olsons rederi- och industriverksamhet" https://archive.org › bergman-rederi-industri_djvu