NULL Skriv ut sidan - Äldre inlägg (arkiv) till 2006-10-09

Anbytarforum

Titel: Äldre inlägg (arkiv) till 2006-10-09
Skrivet av: Jojje Lintrup skrivet 2006-10-08, 17:00: Vad jag vänder mig emot, Anna-Lisa, är den lilla klick handskbeprydda fundamentalister som pekar på andra och påstår att de gör fel. Att jag kallar dem för fundamentalister har att göra med att de anser att det bara finns ett sätt att forska på, och det är genom att själv gå till förstahandskällorna och bedriva någon slags ädelforskning. Det finns t.o.m. personer som inte ens är nöjda med mikrofilmat material, utan måste slita på originalmaterialet för att få känna sig tillfredsställda.
De anser dessutom att det skulle vara fult att fråga andra och be om hjälp.
Jag menar att det inte är något självändamål att källforska. Vissa personer nöjer sig med att fråga andra, andra nöjer sig t.o.m. med att anlita uppdragsforskare för att få fram sin släkt. Skulle det vara omoraliskt????
I diskussion efter diskussion har jag hävdat att det måste vara upp till den enskilde att själv avgöra vilken slags forskning man bedriver. Ingen annan ska tala om för vederbörande om detta är rätt eller fel, eller informera vederbörande om den är seriös eller oseriös, eller bara lat - som det också framkommit att en del tycker.
Släktforskning är en hobby för de flesta, inte så mycket en vetenskap - även om man har rätt att betrakta det som vetenskap. Men som i alla vetenskaper bör man vara medveten om att den innehåller en viss mängd felinformation som inte går att upptäcka. Den viktigaste felinformationen är att man inte med säkerhet kan fastställa faderskapet hos barnen. Ett faktum man är tvungen att bortse ifrån, annars faller korthuset liksom ihop platt till marken!
Det finns dessutom ett antal andra felkällor man kan stöta på om man okritisk bara håller sig till de vanligaste grundkällorna. Jag har flera gånger upptäckt att barn som föds i en socken där föräldrarna inte är skrivna, trots att de lever där år efter år, inte ens skrivs in i husförhörslängden. Och i födelseboken får de inget löpnummer. Vem vet hur många som inte ens stått med alls???!! Att då blint lita på dessa källor leder fel. Kanske familjemyten är sannare än vad som står i kyrkboken!
Min slutsats är således: Låt var och en färdas på det sätt den vill, låt de som vill fråga andra, och de som vill, besvara de första. Ingen vet varför de som intresserat sig för släktforskning släktforskar. Var och en har sin anledning till att göra det. Kanske man vill ha svar på en fråga som uppstått för längesedan, kanske man vill bedriva vetenskaplig forskning. Eller så kanske man bara vill ha ett spännande tidsfördiv... Låt i så fall var och en bedriva släktforskning som den vill!