NULL
Skriv ut sidan - Äldre inlägg (arkiv) till 2000-06-25
Anbytarforum
Titel: Äldre inlägg (arkiv) till 2000-06-25
Skrivet av: Johan Sjöberg skrivet 2000-01-04, 15:08
Jag undrar om det inte är bättre att tala om släktkretsar än om släkter? Jag antar att det är meningen att vi skall föra varje individ till en- och endast en- släkt. Hur skall nu detta gå till? Endera går vi på släktnamn (efternamn), bostadsort, eller matrilinjär/agnatisk princip. Jag har fått skäll förut, men jag tänker i alla fall utveckla min tankegång, med mig själv som utgångspunkt.
Alternativ 1: Släktnamn (efternamn) Som synes är mitt namn Sjöberg. Jag hör alltså, om vi går på släktnamn (efternamn), till släkten Sjöberg, vars nionde generation jag tillhör. Den förste som bar namnet Sjöberg var min ff ff ff ff Isak Gabrielsson Sjöberg. Hans far var landbonde och hette Gabriel Klasson. Han kan ju inte föras till släkten Sjöberg, han hör så att säga till dess förhistoria. Extra tydligt blir det, om man lägger märke till att hans son Isak Sjöberg hade två bröder, Erik och Hans. Vad Erik Gabrielssons eventuella ättlingar kallar sig vet jag inte, men åtminstone Erik hette ju inte Sjöberg. Inte heller Hans Gabrielsson hette Sjöberg, men en del av hans agnater kallar sig Lindgrén. Men namnmässigt sett tillhör jag släkten Sjöberg. Det kan ju ses som ett ganska enkelt faktum. Men det är det inte! Jag hette nämligen som nyfödd Halvardsson (min mors flicknamn, som hon fortfarande bär). Med namn-resonemanget skulle jag då ha tillhört släkten Halvardsson, vars stamfar, min mf ff, Halvard Andersson, var född oäkta i S Finnskoga i Värmland och blev sågverksarbetare i Arbrå i Hälsingland (som så många andra värmlänningar). Hörde han till släkten Halvardsson? Alla hans barn kallade sig Halvardsson/Halvarsson, men själv hette han ju Andersson. Han bör nog anses höra till släkten Halvardssons förhistoria. Vid två års ålder ändrades mitt efternamn till Carlsson, efter min styvfar. Med namnresonemanget skulle jag alltså tillhört hans släkt! Det går väl inte? Biologisk anknytning saknas ju (veterligen). Och även om min styvfar och jag skulle ha någon gemensam ana någonstans i historiens mörker, det borde vi väl nästan ha... så gör det ju oss inte till medlemmar av samma släkt. När jag var 13 år gammal började jag, men inte resten av familjen, att stava namnet Karlsson. Var jag då den ende medlemmen av en ny släkt Karlsson? Eller var jag en medlem av släkten Carlsson med avvikande stavning? Vid 17 års ålder antog jag min fars efternamn, och heter sedan dess Sjöberg, och tillhör sedan dess enligt namnkriteriet släkten Sjöberg.
Alternativ 2: Bostadsort Jag är född i Salem söder om Stockholm. Jag är den förste i min släktkrets att vara född där. Mina morföräldrar flyttade dit från Stuvsta i Huddinge sn (fs) 1968. Blev de då stamföräldrar för EN Salem-släkt? Och vilka personer skall räknas till denna släkt? De i släktkretsen för närvarande i Salem bosatta medlemmarna? Vi andra då? Vi som bor i Värmland, Småland och andra Stockholmsförorter? Tillhör vi nya släkter? Och om vi nu gifter oss med infödingar där vi bor? Då skall alltså våra barn räknas till den infödda släkten? OK. Men om båda makarna är utbölingar, och inte inkommit samtidigt? Eller om båda makarna är infödda?
Alternativ 3: Matrilinjär/Agnatisk princip? Dessa alternativ är inte bundet till namn och bostadsort, men minst lika (om inte mer) infekterat. Om vi börjar med den matrilinjära principen, som verkar vara mest politiskt korrekt. Min mormors mormors mor var av allt att döma född Ahlman, men det var ju hennes fars namn! Vad hennes mor hette vet jag inte. Skall jag spåra min äldsta dokumenterade anmoder på ren mödernelinje och säga mig tillhöra hennes, och ingen annans, släkt? Denna släkt kommer ha ett otal namn! Den agnatiska principen har ju i princip varit allenarådande i Sverige i sekler (och det kanske är därför den hamnat i vanrykte). Inte heller den är problemfri. Dels finns ju risken att man har en annan far än man tror - dels så kan ju flera släktnamn (efternamn) finnas spridda även inom en agnatisk släktkrets, bortsett från att kretsens kvinnliga medlemmar gift sig till andra namn.
Slutsatsen blir alltså att ingen princip för släkt-tillhörighet är enkel och saknar fall-luckor eller motsägelser. Namn fungerar så länge barnen verkligen fått namn de har biologisk anknytning till (pappas eller mammas), har de sina styvfäders/styvmödrars namm, då spricker det. Bostadsort fungerar i gamla tider, när folk bodde på landsbygden och inte flyttade fram och tillbaka på samma sätt som nu. Matrilinjära släkter har den fördelen att modern nästan alltid är säker, ibland har ju t o m där misstag skett! Återstår då agnatiska släkter. Funkar de? Jag håller mest på dem, men det är inte helt okomplicerat. Bortsett från risken att bli kallad för bakåtsträvande, jämställdhetsfiende o dyl (det har jag fått höra så mycket i detta forum redan), så är problemet: Var pappa verkligen den jag tror i varje enskilt fall? Troligen inte. Och hur göra med oäkta barn, med okända fäder? Betrakta de som stamfäder för nya agnatiska släkter, eller vad? Ja frågan är om ni blir klokare av detta.
Tills någon kommer på något bättre kommer jag att räkna med agnatiska släkter, men det är som sagt inte helt självklart, det heller.