Titel: Borgerligt äktenskap
Skrivet av: Carl-Johan Ivarsson skrivet 1999-09-07, 12:03
Torsten Berglund har sagt det mesta som är värt att sägas i frågan, men det Sonia Biörkeroth skriver om frikyrkoförsamlingar kan vara värt en kommentar. Även efter frikyrkorörelsens framväxt anlitades ofta Svenska Kyrkans präster för dop, vigsel och begravning. Detta torde särskilt gälla Svenska Missionsförbundets medlemmar. SMF var heller inte registrerat som ett trossamfund enligt 1872 års dissenterlag. Metodistkyrkan räknades emellertid som ett särskilt trossamfund, och dess medlemmar hade således rätt till borgerlig vigsel enligt de bestämmelser som gällde före 1908. Ett kuriöst resultat av detta var att den övertygade ateisten Hjalmar Branting anmälde sin avsikt att ingå i Metodistkyrkan, och därigenom utgå ur Svenska Kyrkan för att slippa kyrklig vigsel när han gifte sig med Anna. Under 1920-talet torde det ha blivit alltmer vanligt med att frikyrkliga anordnade egna förrättningar, men fortfarande krävdes fram till 1952 års religionsfrihetslag en borgerlig akt för att det skulle få laga kraft. Noteringar om vigslar inom frikyrkan före 1952 torde finnas i församlingarnas arkiv, som kan förvaras hos församlingen, eller i folkrörelsearkiven.