Titel: Kyrkoplikt och skriftermål
Skrivet av: Stefan Simander skrivet 2010-01-24, 17:01
Med anledning av ovannämnda bagaregesäller fann jag detta intressant:
3.12 FALSKA BARNAFÄDER Självfallet måste det många gånger ha tett sig frestande att undkomma den negativa uppmärksamhet som det innebar att stå åtalad som far till ett oäkta barn. I vilken utsträckning var det rätt man som utpekades och som slutligen tog på sig skulden? Svaret på den frågan kommer vi aldrig åt. Kvinnans rädsla för att förtiga barnafadern under själva förlossningen bör ha bidragit till att rätt man utpekades i flertalet fall. En grupp barnafäder som däremot hade speciellt mycket att vinna på att förbli anonyma var gruppen gifta män. Böterna för horsbrottet var så höga att barnafadern kunde erbjuda en ersättare en rejäl summa och ändå själv tjäna på överenskommelsen. Vi finner också ett sådant fall i domboksmaterialet genom att falsariet avslöjades. Om vi finner ett fall där det misslyckades kanske det finns åtskilliga andra fall där det lyckades? Samtidigt får vi sådana upplysningar av rättsfallet att det stämmer till eftertänksamhet. Varför misslyckades det? Kunde företaget över huvud taget ha lyckats? (Källa: http://www.hist.lu.se/hist/forskning/Synd_och_skam.pdf s.122)