Titel: Kyrkoplikt och skriftermål
Skrivet av: Stefan Simander skrivet 2004-01-27, 21:53
Ur Nordisk Familjebok 1 upplagan 1885:
Kyrkoplikt, jur., kallades förr den kyrkliga handling, hvarigenom en statskyrkans medlem, som genom ett begånget brott förverkat sin delaktighet i församlingen, åter upptogs i församlingens gemenskap. Den bestod deri att brottslingen erkände sin skuld, betygade sin ånger deröfver, bad Gud och församlingen om tillgift samt utlofvade bot och bättring, hvarefter pre-sten tillsade honom förlåtelse. Kyrkoplikten var antingen uppenbar eller enskild. Den uppenbara kyrkoplikten egde rum inför hela församlingen vid den allmänna gudstjensten, hvarunder brottslingen hade sin plats å den s. k. pliktpallen. Enskild kyrkoplikt försiggick i sakristian eller i kyrkan före eller efter gudstjensten i närvaro af några af presten bland församlingens äldste utsedda personer. Ursprungligen hade kyrkoplikten varit en försoningsakt, hvilken stod öppen för en ångerfull brottsling, som ville åter blifva delaktig af kyrkogemenskapen. Efter hand hade emellertid verldslig lag stadgat densamma såsom en påföljd för vissa förbrytelser, hvilken påföljd förbrytaren genom yttre tvångsmedel tillhöils att underkasta sig. Sålunda skulle uppenbar kyrkoplikt undergås af den, som enligt lag gjort sig förfallen till dödsstraff, men förskonats derifrån, af den, som begått stöld, af den, som slagit eller smädat föräldrar, o. s. v. Enskild kyrkoplikt åter ålades för snatteri, för hor eller annat lägersmål m. fl. förbrytelser. Derigenom hade kyrkoplikten från att vara en religiös akt öfvergått till ett verkligt straff, ett s. k. skamstrafl. Såsom sådant qvarstod den i lagstiftningen ända till midten af 1800-talet. Först. d. 4 Maj 1855 utkom en förordning, som stadgade, att kyrkoplikt, vare sig offentlig eller enskild, icke vidare skulle ådömas. Genom en annan förordning af samma dag föreskrefs, att sådana förbrytare, som förut skolat undergå kyrkoplikt, vore skyldiga att, innan de finge komma i åtnjutande af Herrans nattvard, låta sig af sin själasörjare i närvaro af några församlingsmedlemmar enskildt skriftas och aflösas. I Finland afskaffades ådö-mandet af kyrkoplikt och föreskrefs i stället enskildt skriftermål genom kejs. förordn, d. 19 Dec. 1864. J. H~r.