NULL Skriv ut sidan - Äldre inlägg (arkiv) till 2001-06-08

Anbytarforum

Titel: Äldre inlägg (arkiv) till 2001-06-08
Skrivet av: Gabriel Wallgren skrivet 1999-09-05, 20:03
Påvel Simonsson och Ingrid Svensdotters barn
(fortsättning på min utredning om släkten Lund som jag påbörjade med mitt inlägg den 20 april, se ovan!)
 
Av Ulricehamns rådhusrätt domböcker framgår att Påvel Simonsson fick avsked (som borgare) 1721 27/2 och att han då varit borgare i staden i 36 år (alltså vann han sannolikt burskap 1684). Han levde troligen 1734 27/2, men omtalas som avliden 1734 23/9.  
Det senare datumet upptas ett mål i Ulricehamns rådhusrätt som jag tänker återge i dess helhet.
Det är Påvel Simonssons änka Ingrid Svensdotter som blivit misshandlad av sin måg, borgaren i Hjo, Gert Henriksson.
Inställte sig afledne Borgaren härstädes Påfvel Simonssons hustru Ingrid Swensdotter som d. 21 nästledne om aftonen emellan kl. 7 och 8 kommit till Borgmästare in loco och berättar at des måg Borgaren i Hio Giert Hindrichsson strax föruth slagit henne blå och blodig uti sitt qwarter hos gamle stadztienaren Håkan Jonsson hafwandes och hon samma afton låtit sig syna af Rådman wälbetrodde Anders Kyllen.
Hr Borgmästaren lät på första gierningen efterspana omnämnde Giert Hindrichsson genom stadzbetienten Jonas Nilsson och några af dem som gåt wacht marknadsdagen, men han stuckit sig undan at han intet stod till igen finna, blef, dok dagen påföljande under Gudztiensten atroperat uti handelsman härstädes Benjamin Darells huus, och derefter i arrest brakt, men förleden natt uth practicerat sig genom Gallerwerket och fönstret sönderslagit, utan at Sedermera kunna ertappas. Denne Giert Hindrichsons hustru Christina Påfwelsdotter närowarande, säijer sig icke ringaste derom wetta huru han kommit utur arresten, fant och RådstuguRätten nödijt höra des swägerska Borgaren Simon Påfwelssons hustru Lisken Danielsdotter, som stadstienaren berättar wara ohtalt (?) med Giert om aftonen genom dörren och swåger krämmaredrängen Johan Påfwelsson, men begge neka högel: det de intet hafwa sig bekant på hwadsätt han undkommit fast det will synas at han skohla haft hielp innan han kommit igenom Galrorne och fönstret wed förewäggen (?) utur öfwerwåningen, ytterligare andrager Swermoderen Ingrid Swensdotter, at med gierningen sig så tilldragit, at när denne hennes måg inkommit i huset, ner han frågat sin hustru, som ock kort föruth war kommen af torget der hon hafft litet krem, om hon har någon mat tillredh för honom, som hon ärnedt hempta der hon förmått hos Oluf Svenssons, men war då mycket tröt efter hon går i wäntande dagar, då slog denne Giert sin hustru några gånger ock folket i huset wille taga fred, och wid det swärmoderen wille afhålla honom jemwäl at slå sin hustru, gifwer han henne en kindpust under wänstra ögt och med samma rifwer henne i ansiktet, hwaraf ennu skiönjas en stor blemnad och twenne blodwiter eller refwor, stötandes sedermera han henne omkull, som elljest will nu förklara det ingen owänskap des förinnan war dem emillan;  
och som denne Borgaren i från Hio Giert Hindrichson kommet på flyckten utan af RådstugoRätten kunnat upspana någon der til wart wålland, så kunde här til intet widare gjöras denna gången, än wed nästa postundersätte högwälborne Hr Baron och Landshöfdingen om icke han för detta sitt grofwa brott och slagsmåhl på sin swärmoder, allmenneligen bör efterlysas, som Reser kring landet med små kräm och glaas, på det han wid ertappandet må komme här at wedergå laga Ransakning och domb, blifwande karlen beskrefwen mager och blek i ansiktet med kort swart hår, hatt på sig en grön frijs råck med höga upslag randigt lifstycke hatt och stöflar berättas och hafwa föröfwat åthskilliga excesser uth på landet här om kring som alt kommer at Remonstreras;
[Ulricehamn rådhusrätt och magistrat A I a: 8 1734 23/9].
Av målet får vi alltså reda på att Påvel Simonsson och Ingrid Svensdotter hade en dotter Christina Påvelsdotter, som var gift med borgaren i Hjo Gert Henriksson. Den i texten omnämnde krämardrängen Johan Påvelsson är sannolikt identisk med Hans Påvelsson Lund.