Titel: Äkta - oäkta m m
Skrivet av: Maud Svensson skrivet 2014-09-19, 22:35
Vi får ta det från början:
Enligt urgammal uppfattning tillhörde man sin fars ätt, både som son och dotter. Endast sonen - och hans söner - kunde således föra ätten och ättenamnet vidare. Dotterns barn tillhörde sin fars ätt. Därav den ordning som rått inom genealogin sedan medeltiden.
Denna ordning kan anses mossig men som släktforskare behöver man känna till den, bland annat för att inte i onödan förargas över forskarkolleger som uttrycker sig i enlighet med den.