Titel: Äkta - oäkta m m
Skrivet av: Maud Svensson skrivet 2014-09-19, 17:30
Kristina, du tycker dig se ett (negativt) värdeomdöme i utsagan att en person 'inte är någon äkta X' - det gör inte jag. För mig är det ett vedertaget sätt att klargöra att X i genealogisk mening inte är rättmätig bärare av släktnamnet, det må sedan vara sin mormors namn hen antagit eller en utslocknad adelsätts. Obs! det innebär inte att jag ifrågasätter X:s lagliga rätt att bära namnet.
Jag förstår dina synpunkter men inte din upprördhet. Du säger att du 'vägrar att godta en sådan definition' och jag säger att du slår in öppna dörrar. Med nya namnlagar är den gamla genealogiska ordningen sedan länge avskaffad, utom av Riddarhuset. Men vi kan inte vägra att erkänna den som ett historiskt faktum och vi bör, tycker jag, avhålla oss från att angripa forskarkolleger som av intresse för släktnamn och agnatisk härstamning håller fast vid den och terminologin. Vad är det att uppröras över?
De allra flesta av dagens släktforskare, mig själv inkluderad, söker sin kognatiska härstamning och bekymrar sig föga över hur släktnamn ärvts eller inte ärvts, så länge det inte ställer till det i forskningen. Men nog lär den bli knepigare för senare generationers forskare i och med att allt fler antar nya förnamn och nya eller gamla släktnamn.
Enligt Namnlagskommitténs förslag ska det bli tillåtet för personer som antagit sin makes/makas efternamn att efter skilsmässa/partnerns död föra namnet vidare till ny make/maka som kan göra samma sak, och så vidare. Man föreslår också att det ska bli fritt fram för vem som helst att byta till ett efternamn som bärs av minst 2000 personer, till exempel Bergman (14043), Strömberg (9053), Ekman (7363), Moberg (6150), Sundqvist (5838), Boman (5160), Marklund (4181), Ahlgren (3648), Lindfors (2607), Thulin (2361) och Åkerman (2043) (= namn som bärs av skribenter i denna tråd och/eller av levande/avlidna kända svenskar).
Kopplingen släkt-släktnamn är i praktiken så gott som försvunnen, utom i Adelskalendern.