Titel: Namnnormering
Skrivet av: Björn Engström skrivet 2008-01-14, 22:42
I en databas och särskilt ju större den är är det viktigt att man har enkelt sökbart sätt. Men sen kan man ju lägga till olika namnformer som förekommer. Det är ju dock sällan vi verkligen vet hur personen skrev sitt eget namn. Det var ju oftast prästen, kyrkoskrivaren eller den som skrev protokollet som har namngivit personen. Endast handlingar som personen själv skrivet under ger besked om vad de kallade sig eller åtminstone skrev sig för. Man får också komma ihåg att handlingar som är underskrivna med ett personnamn också har namnet skrivits av annan person och den berörde har bara angett sitt bomärke. Ännu sämre är det att hitta kvinnor som skrivit sitt eget namn.
Namnskickt är ju lite olika under tidernas gång och på olika ställen. Vid flyttning skrivs de oftast med det lokala namnskicket oavsett vad det stod i flyttningsbeviset. Vissa präster angav namnet med latinsk form t.ex. Andreas eller Johannes istället för Anders och Johan. Patronymikon har varierat under årens lopp. Under 1500- och 1600-talet var det vanligast med Eriksson (Eriksdotter) för att senare övergå till Ersson (Ersdotter) och ännu senare till Eriksson igen. Detta gäller även Johansson och Jansson i vissa utsträckning.