Titel: Kaffebedrägeri?
Skrivet av: Urban Sikeborg skrivet 2014-05-27, 17:16
Markus läsning verkar helt rätt. Jag föreslår följande översättning:
»Han hade föga god frejd [dvs. namn och ära]. På grund av kaffebönor, vilka han skulle frakta till någon annan och som i lönndom undansmusslats, hade han dåligt anseende [>male audiit>], och han utstod straffet för brottet [i förening] med allmän vanfrejd [>publica ignominia>].»
En person som hade dömts till allmän vanfrejd var ärelös. Enligt Fredrik Schrevelius Lärobok i Sveriges allmänna nu gällande Civil-Rätt, vol. 1 (1851) (med historiska tillbakablickar), s. 92 ff, var en person som hade underkastats ärans förlust sedan länge utestängd från alla statens ämbeten, ranger och värdigheter. Detta innebar för adelsmän att de förlorade sitt adelskap; borgare i städer förlorade sitt burskap; den som hade en statlig tjänst förlorade den och kunde inte erhålla någon annan; den som hade en titel förlorade den. Inte heller kunde en ärelös person få vara god man eller avlägga vittnesmål inför rätta. Det innebar att vederbörande inte kunde vara vittne vid kontrakts ingående, vid trolovningar och liknande, och inte heller fick hon eller han stå som fadder vid barndop. Ärelöshet sågs också som laga skäl att förvägra någon att ingå ett begärt äktenskap och en redan gift men vanfrejdad persons äktenskap kunde upplösas av Kungl. Maj:t. En änka som blev ärelös miste sin morgongåva i fastigheter. En person som mot föräldrarnas vilja gifte sig med en ärelös person kunde göras arvlös. En person som lidit ärans förlust tilläts inte heller en ärlig (hedervärd) begravning.