NULL
Skriv ut sidan - Äldre inlägg (arkiv) till 08 september, 2013
Anbytarforum
Titel: Äldre inlägg (arkiv) till 08 september, 2013
Skrivet av: Gunilla Jonsson skrivet 2013-09-04, 17:25
Det står inte hur gammal denna Brita/Brigita Månsdotter Warlind var när hon avled, men det kan vara en av Gustaf Månsson Warlinds systrar: Britha Månsdotter,döpt 1657-02-17, Kristinehamn.(S). Det står också i DB att hon är född i Kristinehamn.(S).Hon skulle då ha blivit drygt 91 år gammal.
Matronan Brigita Månsdotter Wahling i DB för Väse:
CI:4. 1732-1748. Sidan:152.
A: 1736 den 15 oktober begrofs uti Faxstadz grafwen i stora gången i Kyrkan Sal. Matronan H. Brigita Månsdotter Wahling ifrån Faxstad, som war ächta födder 16 uti Christinahamn af hederl. föräldrar.
Vigd 1705-06-20 Ö.Fågelvik.(S) med Karl Jostsson Ödman, född 1656 i Väse.(S).CI:1. Sidan:210.
I DB kallas hon Brigita Månsdotter Wahling och i vigseln för Britta Månsdotter Warlin. Karl Jostsson Ödman var tidigare gift 1695-04-07 i Väse med Ingeborg Persdotter Hafman, som var från Havstad i Väse.(S).
År 1728 den 3 november begrofs vid korsgången i kiörkan i Väse, Karl Jostsson Ödman ifrån Faxstad, som där war äcta födder 1656, wäl uppfostrat, lärt läsa och skrifva af sina hederligare capite:ing föräldrar, 3 åhr på gårdsfogde på Blixtenstiernske godzet och sedan 2 år på Hammar. Uppå sitt 25 år, dess år, gift med CHRISTINA VIRMAN ifrån Giötheborg 1681, afladt 4 barn, alla döda. Änkling år 1695. År 1695 gift andra gången med Ingeborg PÄRSDOTTER HAFMAN, till 1704, afladt 6 barn, hwaraf 5 döttrar döda och en lefver. Gift III år 1705 med BRITTA MÅNSDOTTER WARLIND, som är utan livsfruct lefwer.KARL JOSTSSON ÖDMAN har warit en ährlig man och Guds ords flitiga åhörare. Afled d.18 oct.efter 2 dagars sjukdom och 72 åhrs lefnadt i werlden.
Väse kyrka:
Att begravas i kyrkan var förr högsta status och kyrkan såg detta bruk med välvilja, det gav inkomster. Platserna i koret var mest eftertraktade och dyrast. Det innebär att där begravdes nästan uteslutande präster och adliga personer. Priserna sjönk sedan succesivt längre ner i kyrkan. Gravarna murades i gångarna och täcktes av en stenhäll som oftast var skupterad och rikt dekorerad, allt efter råd och lägenhet.