Titel: Millberg
Skrivet av: Niclas Rosenbalck skrivet 2003-01-24, 16:09
Hej!
Mats G. Kjellström nämner om sin släkt samma saker som jag konstaterat på en gren av min egen: 1o en adlig person står som förste fadder 2o barnet får en feminin form (Carolina) av fadderns förnamn (friherre Carl Koskull) som äger godset (Engaholm) där barnet föds) 3o barnet växer upp på ett gods där föräldrarna är anställda. Barnet (en flicka) gifter sig med en man som blir rättare och paret får så småningom en gård med ägor i donation av godsägarfamiljen. Deras barn i sin tur bär högreståndsnamn - vilket var oerhört vanligt på 1800-talet i de flesta klasserna. Tillika med dessa uppgifter nämns om de fina värdefulla fingerringarna som tillhörde flickan och så småningom växer en tradition upp bland flickans barnbarn att flickan ska var oäkta barn till friherren som stod fadder.... Inget av detta är sant utan rent önsketänkande ifrån familjens sida. Jag hörde berättelserna och analyserade dem. Och som många ovan vänligt nämt till Kjellström så handlar släktforskning om källkritik och även självrannsakan av familjetraditioner. Vad är sant och vad är skröna? Släkten kan under generationer ha lagt till och dragit ifrån urspringshistorierna, spekulerat och i god tro kan faktiskt dylika skrönor ha uppstått. För att inte tala om alla oäkta kungabarn som förekommer titt som tätt i släktsagorna. Jag hoppas att Mats Kjellström inser att ingen av ovannämnda personer (Lotta, Sten, Anders mfl) menar på att hans morfar ljugit, men det är mänskligt att ibland vilja förgylla sin tillvaro och speciellt inför sina barn kan jag tänka mig förr i tiden att man försökt förklara släktens lyckliga ekonomiska öde på ett för dem möjligt sätt - exempelvis donationsgården och de nära relationerna till godsägaren måste tyda på ett utomäktenskapligt släktskap. Antar att mycket av förklaringarna till liknande skrönor hamnar på ett psykologiskt plan, i detta fallet hos Kjellströms morfar som verkar vara den som omhuldat traditionen. Varför får vi aldrig reda på och frågan är om den finns också hos andra släktingar, ättlingar till Kjellströms morfars syskon ?
Tror du Mats Kjellström uppriktigt att folk tror på den historia som du för fram på din hemsida? Jag gör det inte och det är min fulla rätt. Däremot tycker jag ändå att din släktberättelse är intressant och är en del av din släktsaga som jag förstår att du omhuldar med näbbar och klor, eftersom du uppenbart går i offensiv försvar för dess uppgifter som enligt andra vilar på lösa källkritiska boliner. Att dra in din morfar och dennes grav på bild i det hela tycker jag är makabert eller ett utslag av bisarr humor.
Har du frågat dig varför kyrkoherden skrev in din anfader Claes Julius Millberg i kyrkboken som son till kusken ? Kuskparet Millberg hade ju varit gifta flera år innan sonen föddes. Om nu Ekeblad var fader och Millbergs hustru moder så har ju det begåtts ett äktenskapsbrott - detta är i och för sig inget ovanligt, men då faller ju er släkthistoria om den franska kammarjungfrun som moder. Eftersom flera släktpusselbitar som inte passar faller bort i historien i så fall ger det tillhanda att historien inte bör vara särskild trovärdig i sin helhet, enligt mitt sätt att resonera i detta fallet.Skulle prästen ha antecknat att Millberg var föräldrar om inte så var fallet? Tror inte prästen skulle bemödat sig mer än att anteckna att fadern var okänd om nu en Ekeblad var fader och modern en kammarjungfru. Detta är min erfarenhet som släktforskare i 20 år.
Hoppas du (Mats Kjellström) förstår att folk uppfattar saker som du påstår olika. För att göra ett bra illusionstrick, för att använda en liknelse, måste man vara övertygande och det är du inte i detta fallet.