Anbytarforum
Metoder & hjälpmedel => Källor => Källkritik => Ämnet startat av: Patrick von Brömsen skrivet 2015-08-07, 15:37
-
Finns det två sätt att forska på?
En akademisk, vad kännetecknar denna? Och då en allmän forskning?
Har vi olika synsätt på detta.
Nu har jag väl redan kunskap (min) om svaret, men det hade varit intressant att få ta del utav era tankar kring detta.
Det har ju varit på tal om detta förr, men finner det inte nu. Kanske behövs en påminnelse till alla ibland.
Vänligen Patrick
-
Släktforskare ägnar sig åt släktforskning främst som fritidssysselsättning medan akademiska historiker gör det professionellt. Så det finns en möjligen en skillnad hantverkskunskap. För båda gäller väl dock att man vill veta ”wie es eigentlich gewesen”. Det vill säga det finns i båda fallen ett sanningssyfte. Och ska man kunna säga hur det egentligen var så är det samma krav som gäller, dvs att analys och källdokumentation ska klara de källkritiska kritikerna (äkthet, tidssamband, oberoende och tendensfrihet etc).
-
För akademiker, med högskole/universitetsstudier, uppsatser och eventuellt disputationer som bakgrund, bör onekligen finnas en hantverkskunskap om hur man bl.a. bedömer olika utsagor. När det gäller släktforskning kan jag emellertid inte se att dessa kunskaper allmänt används av vederbörande. D.v.s. berörda hemsidor1) jag genom åren frekventerat består, likt åtskilliga andras, i hög grad av okritiskt nätfiske och avsaknad av dokumentation. Om min bild är riktig är vägen lång innan genealogin utvecklats till en trovärdig disciplin.
1) Mina insikter om dessa begränsas till mellersta Norrland, till vilket område min egen forskning är förlagd.
-
Genealogisk vetenskap av hög kvalitet finns i andra länder, i USA, England (en genealogisk enhet vid University of Hull) och tror jag i Tyskland, I Sverige saknar ämnet alltjämt status som universitetsdisciplin och professor med doktorander lyser med sin frånvaro! Det kallas ju i bästa fall för hjälpvetenskap i Sverige!
mvh Björn
-
För tydlighets skull bör det kanske påpekas att man kan studera släktforskning även vid svenska universitet, men att det än så länge bara tycks handla om kurser på grundnivå. Några exempel:
Malmö högskola
Mittuniversitetet
Södertörns högskola
-
Ur en synpunkt är all forskning allmän eftersom det inte finns hårdfakta att ta på. Ett exempe, Sveriges kungar. vad är fakta och vad är fantasi angående dem?
Även om det finns levande personer som kan berätta så är det enbart hågkomster och därmed ej tillförlitligt. Fotografier har och kan förfalskas, dokument likaså.
Finns det någonting egenligen som inte kan förfalskas eller misstolkas?
DNA är otvetydliga bevis på att folk är besläktade, men vad säger det om en viss person för några hundra år sen? Kan det säga att person X var densamme som den väkände person Y?
Den specialiserade forskningen är minst lika bra på att sila mygg och svälja kameler som den allmänna.
Dessutom ändras den etablerade forskningens utsagor om vad som är korrekt allteftersom det framkommer nya saker, vilket även gäller för vanligt folk.
Om man vänder på steken och tillämpar samma kriterier på riktig forskning som för oriktig så är det bara att underkänna allra mesta av den riktiga också.
Troligtvis kommer det många indignerade inlägg på det här, därför vill jag på förhand framhålla att gör tankeexprimentet att vända på det hela och tillämpa samma kriterier som ställs på privatpersoner som släktforskar kontra den som gör det professionellt.
Visst finns det oseriösa privatpersoner bland släktforskare, men även bland proffs. Det finns t o m proffsoseriösa som tar bra betalt för en släktutredning ända bak till Ura-Kaipa i rakt snedstigande led.
Detta med snedstigande led gäller i synnerhet för de kungliga. Oavsett hur man vänder och vrider på det hela, alla är släkt med alla, vissa på närmare håll, andra på längre håll, men släktskapet finns ändå.
-
Hej Ulf, delar av det här du kallar tankeexperiment håller inte utan har stora brister. Annat håller med dig om.
All forskning allmän, nej! Gäller inte vissa fakta inom naturvetenskapen. Naturvetenskapliga lagar är absoluta! Inom humanistiska forskningen är däremot forskningslägena som du kallar för utsagor MER relativa och inte absoluta!
Allmän var ett konstigt begrepp!
Ditt citat: Den specialiserade forskningen är minst lika bra på att sila mygg och svälja kameler som den allmänna. Mitt svar: NEJ, nej, sådana generella svepande omdömen ska du undvika att fälla. Detta är nys! För inom just deras speciella fält så är de bättra än alla andra skribenter. När de i sin skrift däremot går utanför sitt specialområde och uttalar sig om saker de ej är specialister , ja då är det en helt annan sak!
Att den akademiska forskningen inom HUMANVETENSKAPLIGA discipliner ändrar sina utsagor ingår i dessa vetenskapers natur. Filosofi äer wtt speciafall då flera hundra år gamla iséer allid är aktuella. För naturvetenskapliga och tekniska vetenskaper är det andra förhållanden. Men dessa discipliner har hu inte med historia att göra. Alla vetenskapsmän måste dock tillämpa källkritik för att bli seriösa och måste publicerq i vetenskapliga tiodsskrifter. För att bli antagen där måste först respondenter godkänna dess vetenskapliga värde. Det är inte 100-% dock. Finns fall där nya idéer refuserats trots att det faktiskt tillförde nåt nytt, efetrsom det var alltför radikallt och omstörtande, j passade inte in i respondenernas världsbild.
Just när vi hittar hårdfakta som inte passar in i bilden av en viss företeelde (t.ex. någon fördom elelr föreställning av hur det KAN ha varit) gör att vi faktiskt kan förvanska det hela så att tolkningen och presentationen blir en annan än vad som faktsikt har skett ...
Det stämmer att det finns oseriösa privatpersoner bland släktforskare och även med min begränsade kunskap om oseriösa proffs. så verkar du ha fog även för detta ditt påstående tyvärr.
Igen något kryptiskt skrivet av dig: snedstigande led gäller i synnerhet för de kungliga. Snedstigande? Ska det vara nedstigande? Snedsteg från furstars sida? ;-) Och VARFÖR tar du upp just detta m,ed kungligt? Jag saknar en ordentlig förklaring.
Släktskap med alla människor. Ja, det är ju naturligt det ...
Jag anser att man inte ska utgå från att nära och kära har förfalskat fotografier och hågkomster. Det är oförskämt. En helt annan sak om man har personkännedom som gör att man har skäl att just anse att förvanskning skett av foto. För minnen, se också min kommentar nedan.
Ditt citat: Finns det någonting egentligen som inte kan förfalskas eller misstolkas? Mitt svar: En sådan hållning kan jag INTE försvara. Jag vägrar att utgå från sånt perspektiv. Då kan jag lägga av med ALL forskning.
Minnen blir dock tillrättalagda. Men de får man TA FÖR VAD DE ÄR! Jag relommenderar alla att ta del av dels historiker, dels kulturetnografer/etnologer [1.) folklivsforskare för främmande folkslag, ofta om folk som lever isolerat typ stenåldersfolk i nutid; (2.) de som studerar tex nutida svenskars föreställningar om vår kulturella omvärld] metoder och teoretiska tankeapparat d.v.s.hur de förhåller sig till intervjuer och nedskrivna berättelser).
Till sist: väkände person Vad menar du?
MVH Björn